I morgon är det nyårsafton.
Det här året har varit vad jag ärligt kan säga mitt livs värsta. Jag har förlorat två flickvänner och en bästa vän, mitt jobb, massor med internetvänner och bekanta, och en stor del av mig själv. Jag kan inte påstå att det är första året som jag mår såhär, dessa känslor har kommit smygande under säkert fem år nu. Men nu får det vara nog. Den senaste tiden har jag varit paranoid, blivit arg och brutit kontakten med många som mer eller mindre – oftast mindre – förtjänat det. Ingenting har varit roligt, det enda jag gjort utanför dörren är handlat mat och hämtat Lego på posten. Jag har inte känt igen mig själv, och har på allvar börjat känna mig som att jag håller på att förlora mitt förstånd. Jag har alltid sagt att den här ständiga ensamheten håller på att ta kol på mig, och det är ganska nära sanningen nu.
Nu ska jag spendera Nyårsafton ensam. Inte för att tycka synd om mig själv, utan för att det får markera slutet (hoppas jag) på den här depressionen. Det är dags för nya tag. Jag ÄR en bra kille som förtjänar att må bra, det gäller bara att försöka inse det själv. Det får jag göra 2010. 2010 ska bli ett jäkla bra år. Det bästa någonsin, helst.
Jag ritade en liten graf på hur året har varit. Igen, inte för att folk ska tycka synd om mig, utan kanske för att förklara lite mer målande hur det har känts. Visst har det hänt några bra saker också, men det är svårt att se dem i sitt rätta ljus just nu.