Efter ett par dagars bloggångest återkommer jag till er, när allt verkar som mörkast. Eller hur nu Gandalf säger. Jag funderade i säkert ett par dagar på att lägga ner bloggen. Men då den är en stor del av min identitet, så… nej. Dessutom ska jag ju bli Sveriges nästa Blondinbella; detta livsmål kan jag ju inte bara ge upp sådär! Att absolut ingenting pekar på att min blogg blir mer populär, och att antalet beundrarmail bara minskar och minskar, det tycker jag att vi låter bli att prata om.

Så hej! Jag tänkte fira min återkomst med att berätta en kort grej som hände igår.

Jag köpte en fralla på ett café i närheten av jobbet, efter att hungrigt ha ögnat igenom de olika delikatesserna som just detta café erbjöd. Kvinnan i kassan räckte vant fram kortläsaren; hon lät maskinen glida över disken likt en näckros på en spegelblank sjö. Våra blickar möttes och allt blev stilla, bara för att någon sekund senare avbrytas av det dova ljudet som uppstod när mitt kontokort långsamt trycktes in i skåran. Kortläsaren reagerade med ett blipp som tydligt signalerade dess vällust. Sen lät jag mina fingrar gå som lärkvingar över de olika knapparna, medan jag utan förbehåll masserade in min kod. Sen stod vi där i några sekunder, medan köpet registrerades, och bara andades in den erotiska spänningen som var så tät att man kunde klyvt den med yxa. Kort därpå var allt klart, och jag fick min smörgås.

Det märkliga i situationen uppstod dock när jag skulle få tillbaka mitt kort. Hon började att dra tillbaka kortläsaren till sig, samtidigt som jag sträckte mig efter mitt kort. Hon drog läsaren närmare sig. Jag sträckte mig ännu längre. Till slut kändes det nästan som att jag blev lite irriterad, och demonstrativt tog mitt kort medan jag tittade henne i ögonen. Sen gick jag. Snacka om att sumpa stämningen sådär.