Jag satt på toaletten på jobbet idag. När jag hade uträttat det jag behövde uträtta, samt pysslat lite med iPhonen (typ spelat Tiny Tower, surfat på obskyra saker, samt tagit poserbilder i olika vinklar), så lade jag den ifrån mig för att använda toalettpapper. Notera hur jag säger ”använda toalettpapper” istället för att ”torka mig”. Det låter lite mindre grafiskt på det viset.
Sen reste jag mig och drog upp byxorna. Och telefonen var borta. Jaha. Jag tittade mig omkring. Ingenting. Kände i fickorna. Icke.
Det visade sig att jag i min frånvaro av normala tankegångar hade placerat telefonen i mina byxor, vilandes någonstans vid skrevet (dock utanför kalsongerna) för att den inte skulle slitas mot stengolvet. Mycket riktigt hittades min kära iPhone efter lite grävande vid sömmen mellan mina ben.
En gång, när jag var tillsammans med Dorthe, sa jag till henne att jag kunde göra ett blindtest på de olika vingummifärgerna. För jag vill nämligen – och lugna er med alla beundrarbrev nu – påstå att jag kan ta ett vingummi i munnen och sedan efter lite smakande avgöra vilken färg det har.