En gång, när jag var tillsammans med Dorthe, sa jag till henne att jag kunde göra ett blindtest på de olika vingummifärgerna. För jag vill nämligen – och lugna er med alla beundrarbrev nu – påstå att jag kan ta ett vingummi i munnen och sedan efter lite smakande avgöra vilken färg det har.
Så Dorthe matade mig med vingummin medan jag blundade. Det svarta gick bra. Det gula gick bra. Det vita (som annars brukar vara den stora luringen) gick bra. Sen fick jag en grön, och svarade att den var röd. ”… Fel!” svarade hon besviket.
Jag var ledsen över det där i säkert en vecka.
