En dag köpte jag två paket nudlar. Det var såna där nudlar som är färdiga att koka, bara splosh ner i vatten och så koka i tre minuter. Voilà! … Javisst, i rätt händer kanske. I mina händer – njae. Jag lyckades med konststycket att misslyckas med båda dessa paket.

Paket nummer ett: Daniel lägger i nudlarna i kokande vatten. Kokar i tre minuter. Sedan står det att man ska tillsätta den medföljande oljan och kryddblandningen. MEDAN DET FORTFARANDE KOKAR. Daniel läser inte så noga, utan häller av vattnet, lägger nudlarna i en tallrik och blandar sedan i grejerna. Resultatet blir att kryddorna och oljan blir som ett tjockt lager över nudlarna istället för att sugas upp av dem, och det hela smakar fruktansvärt äckligt. Oätligt.

Paket nummer två: Daniel läser fortfarande inte på paketet, utan tänker att han minsann inte ska ha någon kryddblandning eller någon olja ALLS den här gången. Daniel  kokar nudlarna, häller över dem i en tallrik, och äter. Det hela smakar absolut ingenting. Daniel försöker då lösa det hela genom att krydda nudlarna med svartpeppar och salt. Resultatet blir oätligt.

… Vad tror ni, skulle staten kunna sponsra en personlig kock åt mig? Jag kanske kan yrka på en lättare utvecklingsstörning när det kommer till matlagning?