Såhär ser man ut när man, med vad som mycket väl skulle kunna vara mänsklighetens värsta morgontrötthet, fått kliva upp klockan halv sju och åka till jobbet.
Jag grät nästan när klockan ringde.
Jag har semester. Det händer inte mycket, utan jag spenderar mina dagar med att:
- Spela World of Warcraft.
- Se på tv.
- Sova.
- Gå ner och handla mat.
Således hoppas jag att ni förstår att det inte finns så mycket att blogga om. Förutom att ge lite status på mitt WOWande. Så här kommer det:
- Jag kom på mig själv med att ha gjort typ 20 quests beväpnad med ett fiskespö. Tyckte väl att jag gjorde lite väl lite skada.
- Jag sprang runt i fiendeland helt naken. Varför orkar jag inte ens förklara, men det fanns ett syfte med det hela. Jo, jag lovar. Jag lovar!
- Jag hade turen att vinna en av WOWs för tillfället bästa pilbågar (ni kan maila era beundrarbrev och samlagsförfrågningar). Hur den ser ut kan ni se på bilden nedan. Det är alltså en pilbåge, ingen stav. Stavar är töntiga, pilbågar är coola. Det är en pilbåge. Så ni vet.
Ni får försöka hålla ut till nästa rafflande uppdatering.
Såhär såg det ut när jag kom till jobbet på morgonen, efter två veckors semester. Fint att man har varit saknad. :’)
… ska jag bara ligga i soffan och spela gamla peka-och-klicka-spel. Det får man göra när man har semester.
13:05 – Registrerar mig på Blipville.se, och loggar in.
13:07 – Skapar en rosa indian som figur.
13:11 – Går till närmaste offentliga plats och lär 11-åringarna nya ord.
13:14 – Går till korvståndet och beställer en korv.
13:15 – Får en grillad korv.
13:16 – Skriker att jag ville ha en kokt korv.
13:17 – Framför vänligt men bestämt mina åsikter till korvgubben.
13:18 – Får chatförbud pga olämpligt uppträdande.
Jag har extremt mycket att göra om dagarna, nu när jag har semester. Så ni vet.
Yesh… Jag har haft det väldigt trevligt och allt har varit bra. Lite sur har jag varit vid några tillfällen, men jag hoppas att Hanna tycker att jag på det stora hela har varit mysig att ha med till Gotland. Och att jag får följa med fler gånger.
”Borta bra men hemma bäst” tänkte jag när jag satt i bilen påväg tillbaka till Huddinge; och så är det ju. Det är alltid skönt att komma hem när man varit borta en längre tid. Men… Tusan vad tomt det känns.
Någon som blev glad att jag kom hem var iaf Mahatabuddin ”Kompis” Salahuddin, som glatt välkomnade mig genom att jama oavbrutet hela kvällen. Sedan kelade vi en stund. Ibland blir han grinig när han ligger och man klappar honom på fel sätt. Jag vet inte vad som är fel sätt, men han tycker att något blir jobbigt och biter till. Sen brukar han gå därifrån. Men jag vet att han har saknat mig, för denna gång bet han till och slickade massor direkt efteråt för att säga förlåt. Just nu ligger han på golvet och iaktar ena benet på min bokhylla. Spännande.
På återseende, nu sticker jag till Gotland med kärleken. 🙂 Kommer hem om en vecka ungefär.
Kraaaam på’dä!
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
