Och du ska skita i min belysning

Jag har köpt en ny TV, något som ger oerhörd ångest. Så är det ganska ofta med saker som kostar mycket pengar. Och detta i kombination med mitt prylnörderi orsakar såklart en hel del ångestproblematik. Men det är kanske något man får leva med.

I morse kom det i alla fall en stackars farbror från Posten, som hjälpte mig kånka upp åbäket till lägenheten. TVn är en ”helt vanlig” 46-tummare, men kartongen måste vara det största jag sett. Kartongen var så stor att den nu tar upp i princip hela min hall. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av den eftersom jag vet att TVn kommer att gå sönder om jag slänger kartongen. Samma sekund jag stänger dörren till grovsoprummet så kommer TV-apparaten att börja koka där hemma.

Men det jag egentligen skulle skriva om var inte den nya televisionsmottagarapparaturen, utan den andra farbrorn som kom förbi medan Posten-farbrorn fortfarande stod i min dörröppning och ville att jag skulle signera leveransen. Farbror nummer två var tydligen fastighetsskötaren i föreningen, och som nu hade synpunkter på mitt sätt att leva.

Fastighetsskötaren: Du, öh… Du har inte funderat på att ta ner julbelysningen på balkongen?
Jag: Njaaae, vadå då?
Fastighetsskötaren: Nja, det är några som har pratat lite…
Jag: *försöker låta bli att nämna ”pensionärer” och ”inget liv” i samma mening* Jaså?
Fastighetsskötaren: Ja… Men du gör ju som du vill såklart, det var bara en tanke.
Jag: Ja. Nejmen jag har gärna kvar den, eftersom det fortfarande är mörkt om kvällarna.
Fastighetsskötaren: Okej.
Jag: … Jag kan släcka den om det stör folk?
Fastighetsskötaren: Näe gör som du vill.

Och som jag ville gjorde jag, släckte belysningen, men lät den sitta kvar. Aldrig i helvete att jag plockar ner den, efter allt arbete det tog (för min mamma) att montera det hela. Då kan pensionärerna själva klättra upp för stuprännan och riva bort de fejkade julgransbarren.

Efter en stund började jag att känna obehag. Jag kände mig kränkt av farbrorn i fråga. Det kändes som att jag var Homer Simpson, och han var Flanders som tyckte att jag klippte gräset för sällan. Vilket jävla sätt… Shut up, Flanders.