… från min psykiska ohälsa så hände det en kul grej på bussen hem.
Har ni sett ”Morrhår och ärtor”, när huvudpersonen (Gösta Ekman) sitter och sover på bussen, och en tant fastnar med sin näthandske i hans gylf? Ungefär samma sak hände, fast med min ena hörlur.
Jag pratade i telefon med mormor, och eftersom mina nya hörlurar saknar handsfree-funktion så fick jag dra ur dem och prata på det gamla hederliga sättet. När jag pratat klart märkte jag att ena hörluren fastnat under tjejen bredvid. Det var inte direkt läge att börja dra i den… men det gjorde jag ändå, eftersom jag totalt saknar den grundläggande funktionen ”smidighet” i min uppsättning gener.
När jag drog i hörluren så kom den farande med ett ”plopp”. Eller okej, det lät inte ”plopp” på riktigt, men den kom på ett sätt som mycket väl hade kunnat låta så. Men vad som var värre var att kudden på ena hörluren var försvunnen. Jag kan ICKE använda hörlurar utan kuddar. Så antingen väntade jag till det var dags att kliva av, och hon var tvungen att resa på sin välsvarvade bakdel, eller så började jag att gräva i densamma. Jag valde det förstnämnda, och det är kanske därför jag har möjlighet att skriva det här, och inte ligger på sjukhus.
2 kommentarer
Ett annat trick är ju att utnyttja situationen som en isbrytare.. 🙂
Det hade man kunnat göra… om man haft någon som helst social kompetens. Hade jag försökt bryta isen hade det garanterat slutat med att hon tycker att jag är ett psykfall. :')