Warning: compact(): Undefined variable $loop in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/home.php on line 55

Nu börjar det så sakteliga bli ordning på lägenheten. Det är mest några hyllor kvar, som måste borras upp, vilket jag själv inte vågar göra eftersom jag är mån om lägenhetens värde.

I onsdags fick jag en IKEA-leverans innehållandes den tv-hylla som jag ska ha i sovrummet. Så jag byggde ihop den, fortfarande lite yr efter förkylningen (som för övrigt fortfarande inte är helt bra). Det gick åt en hel del svett och framförallt svordomar, men efter ett tag stod den faktiskt klar! Well, efter att jag hade satt några saker bakochfram och rättat till dem, alltså.

Det var bara en liten byrålåda kvar. Jag byggde ihop den ”inuti” själva tv-hyllan, och när jag var färdig slog jag givetvis i huvudet i taket på hyllan. Det är nånting speciellt med att slå i just huvudet. Det finns få saker som gör mig så vansinnig; speciellt om jag redan är uppe i varv efter flera timmars naket IKEA-byggande. Reptilhjärnan tog över, och jag skrek till och slog näven i hyllans tak. Varpå den sprack totalt… Varpå jag fick svår ångest… Varpå jag ringde IKEA och sa att den skadats vid leveransen… Varpå jag fick en ny igår, som jag byggde ihop utan raseriutbrott.

Jag har blivit superförkyld. Alltså typ tre gånger så förkyld som jag brukar bli när jag blir förkyld. Eller så känns det bara så eftersom det var ganska länge sen jag var rejält förkyld sist.

Det är helt omöjligt att försöka sova, för jag hostar med ungefär tio sekunders intervaller. Så om jag inte plötsligt utvecklat en förmåga att kunna somna på under den tiden så kommer det här gå åt helvete. Dessutom har lungorna börjat värka rejält efter allt hostande.

Och det är då min hypokondri börjar visa sitt anlete. Tänk om jag får lunginflammation? Folk dog av sånt förr i tiden, och det förekommer även nu för tiden att folk med lunginflammation somnar och aldrig vaknar upp igen. Fy fan. Ibland suger det att bo ensam.

MEN GUUUUUUUUUUUUD-ÄH! *skriker så det ekar långt ut i trapphuset*

Jag är ledsen att jag inte bloggat på ett tag! Helt oförlåtligt, jag vet. Men jag har bara haft så mycket att göra med lägenheten. Nu är dock det mesta på plats, och det har gått relativt smärtfritt.

hemmet140213
Såhär ser det hela ut just nu!

Det finns väl några frågetecken kvar att räta ut, dock.

  1. Salahuddin har fortfarande inte vant sig vid att bo här. Han undrar när vi ska åka hem. Han går omkring och piper, och jag ANAR att han spenderar hela dagarna – när jag är på jobbet – på det enda ställe han känner sig trygg: I kattlådan. Men förhoppningsvis råkade jag bara komma hem precis när han var på muggen. Två dagar i rad.
  2. Jag (eller snarare min far, morbror eller mammas man) måste borra upp DVD-hyllan ovanför TVn.
  3. Kylskåpet låter för mycket! Det surrar till en sisådär tio minuter per timme, och det är för ofta. Överväger att slänga skiten och bara äta beef jerky för resten av mitt liv.
  4. Jag har en hel del småsaker att köpa. Typ en vardagsrumsmatta, en toalettsits (den de lagt fram passar inte! WTF?), en toalettborste, en ny ringklocka på ytterdörren (hur lyckas man förstöra en ringklocka totalt?), sängkläder.
  5. Jag måste orka bygga ihop min nya IKEA-sovrumshylla.
  6. Fibern (till bredbandet alltså) är heeeeelt fucked up. Jag skulle koppla in bredbandet när jag flyttade in. Tittade i uttaget. Inget nätverksuttag däri! Blev vansinnig för en stund. Insåg sen att de har flyttat inkommande uttag till vardagsrummet. Sjukt bra visserligen, men vid närmare inspektion så är fibern i väldigt dåligt skick, så det är väl bara en tidsfråga innan allt slutar fungera varpå jag blir deprimerad, super mig berusad, och går ner i havet.
  7. Det är aningen kallt i lägenheten. Har inte mätt, men säkert 3-4 grader kallare än i Huddinge. Men det går väl att fixa.

… Meneh… Det ska säkert ordna sig, det här.

Ikväll var jag i Bromma och mätte lite. Min penis är lika lång där. Fascinerande!

Haha. Ha. Heh. Nej, jag mätte de olika rummen, eftersom jag var ganska säker på att soffan inte kommer att gå in på det sätt jag vill ha den. Men efter några drag med måttbandet insåg jag att det räcker med råge. Det är t.o.m större än min nuvarande lägenhet, på sina ställen! Mycket nöjd. Och det hela kändes klart bättre idag; kanske handlade allt om att det var så jävla kallt sist. Nu var det inte nyvädrat (jag antar att det var det) utan helt normal temperatur.

Några nackdelar finns dock kvar:

  • Jag insåg att jag är höjdrädd från balkongen. Det är inte superhögt upp; tredje våningen, men jag blev alldeles skakis av att stå där. Trodde inte att min höjdrädsla var så pass illa. Nåväl, det kanske växer bort. Är ju van att bara ha typ tre meter ner.
  • Det finns en spegeldörr till den inbyggda garderoben i sovrummet. Den kärvar lite.
  • Kattlådelösningen jag hade tänkt ha (en HOL-förvaringspryl från IKEA) kommer att bli för stor för att ha i hallen. Jag får köra på bara kattlådan.
  • Bredbandsuttaget sitter som vanligt helt åt helvete till. Nämen absolut, installera det gärna så att det är så nära köket som möjligt, vad som helst utom i närheten av vardagsrummet, där har man aldrig några teknikprylar. Så det får bli skarvsladd-bonanza. Nåväl.

I övrigt kanske det möjligen kan bli bra, detta.

Jaha, ja.

Jag känner mig inte deprimerad längre. Det var ganska länge sen jag var sådär, ni vet, på botten av botten. Men ibland gör det hela sig påmint, och det är främst när jag blir besviken eller möter motgångar. Motgångar som egentligen inte är så stora, men för mig känns som att de gäller hela livet.

Idag hade jag tagit en halvdag ledigt från jobbet för att åka till Flemingsberg och hämta ett nytt ID-kort. Med min utmärkta framförhållning hade jag bara idag på mig, eftersom det pass jag använt i två år går ut imorgon. Så jag kom dit, knappade in mitt personnummer på datorn, och fick svaret att det inte fanns någon bokning. Testade igen; ingenting. När jag dubbelkollade SMS-bekräftelsen såg jag att jag, på grund av idioti, hade bokat till Södertälje. Det tar väl en halvtimme dit, och det hade jag inte hunnit på fem minuter såvida de inte hade nån polishelikopter att låna ut.

Så det var bara att åka till jobbet ändå, och boka om allting. Fruktansvärt nedstämd. Nästan nära gråten ett tag där, väldigt oklart varför om man tänker på det. Det är väl en världslig sak?

Den 11:e ska jag dit igen, och så får mamma intyga att jag är jag. En vecka som papperslös måste jag dock klara av först; vi får se hur det går.

Nu har jag äntligen fått tillträde till lägenheten, och var givetvis där och tog pulsen.

Vore man smart så skulle man kanske låtsas som att det är världens finaste lägenhet, i klass med nån våning i New York. För många handlar ju allt om ”fake it ’til you make it”. Men jag är en ärlig och transparent person, så… det är inte helt utan ångest jag skriver detta. Det var ju ingen dålig lägenhet, men… Nja. Dels var det SVINKALLT därinne. Det kan förstås ha berott på att städarna hade vädrat bara någon halvtimme innan. Dessutom fanns det lite andra småfel; exempelvis att träpanelen bredvid diskmaskinen lossnade när jag försökte titta där bakom. Jag menar, det var ju korkat av mig att tro att man kunde öppna den som en lucka bara för att den hade ett handtag. Silly me.

Nåväl, här kommer Brommaplan the movie. Vad tror ni? Kan det bli bra eller bör jag hänga mig medan jag har en ordentlig lampkrok?

Den här låten (ja, jag vet att det är en cover, men den är bättre än Sundströms original) känns lite som mitt livs tema de senaste månaderna. Denna eviga väntan och detta eviga nojande.

I morgon blir jag i alla fall officiellt ägare till nya lägenheten i Bromma. Ska till mäklaren och få nycklarna, så sen bär det av dit för att inspektera det hela. Jag förväntar mig något slags kaos; typ att jag öppnar en skåplucka och ser att det vimlar av kackerlackor däri. Eller märker att hela lägenheten är rutten. Något fel måste det vara! Eller Jag får ju inte bli nöjd, eller hur? Då tillbakabildas universum. Och det blir inte kul för nån.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27