Jag skulle köpa en macka till lunch. Först förklarade jag att jag ville ha macka X, fast med mindre kalkon, vanlig sallat i stället för ruccola, och paprika istället för tomat. ”Okej” sa tjejen i kassan. Sen sa jag att jag tyckte att de borde göra en ny sorts färdigmacka som är som jag vill ha den, eftersom det är jobbigt att säga hela den långa beskrivningen varje gång.
Skulle låta: Lite rolig och fyndig.
Lät: Irriterad och sur.
🙁
… eller rättare sagt kvällen. Sedan är det jobb för hela slanten som gäller, igen. Och… ptja, det känns ju… eh… helt okej.
Någon som vet hur man knyter en snara förresten? Håller lampkrokar i regel för 65 kg?
(Ja mamma, och resten av er som tror att jag är suicidal, detta var ett skämt. Det känns faktiskt HELT okej att börja jobba igen.)
Herregud, tar deras reklamer aldrig slut?! Eller är reklamutrymme gratis på sommaren? Hör jag ”ett hotell i Barcelona…” en gång till så kräks jag. Jag har hittills inte varit med om en enda reklampaus den senaste månaden, som de inte varit med i.
En del av mig önskar att Trivagos PR-ansvarige råkade trycka i en eller två nollor för mycket när de skickade reklambudgeten, och att de nu går i konkurs pga misstaget.
… Eller så kanske jag inte ska spendera min semester framför TVn, jag vet inte.
Idag var vi och åkte Segway, en present från mig till Micaela på hennes första 26-årsdag.
Och det var ju en upplevelse, må jag säga! Jag trodde väl att det skulle bära iväg rakt åt helvete och vara helt omöjligt att styra, men efter fem minuter klarade man det galant. Vet inte riktigt om jag uppskattade alla människors trånande blickar (åt Segwayen, inte åt mig) när man susade förbi, men jag fick åtminstone känna mig som ett riktigt överklassvin i en timme.
Daniel: Nä Micaela, jag kan inte blogga det där! Mamma läser!
Micaela: Eh, du har bloggat om det där med olivoljan, det där är ingenting.
Daniel: Ja, just ja. *publicerar*
Fick se den här färdigrätten i den lokala mataffären idag. Är jag sjuk i huvudet som, med tanke på två ex vid namn Hanna, utropade att jag redan ätit den?
Ja, här sitter jag och är bitter över hur svårt det är att få in en fot i internet. Överväger att hänga mig i en stor ek. Den här låten ska spelas på min begravning. Så ska jag ligga där på lit de parade, och så kommer alla att ångra att de inte kommenterade ”Matlagning med Daniel”.
Obs: Inlägget kan innehålla spår av oseriositet.
Jag försöker brainstorma lite gällande ett internetprojekt jag pillar på. Det är bara så fruktansvärt svårt att generera pepp, eftersom allt redan har gjorts.
Och ska man lansera en svensk sida, för att bli mer synlig men få färre potentiella besökare? Eller en internationell sida för att försvinna i bruset av alla andra sidor med liknande innehåll, men få fler potentiella besökare?
Jag är lite småstressad om dagarna, sådär undermedvetet där man går och grubblar.
Anledningen är att jag vill flytta. Byta upp mig lägenhetsmässigt. Jag vill komma närmare stan, slippa pendeln, gå ner i avgift (just nu betalar jag 5000 spänn i månaden till föreningen, which kind of sucks), och eventuellt få en trea om möjligt.
Problemet är bara att det är mycket som måste klaffa för att det ska gå.
Dels måste jag beställa en värdering av lägenheten. Dels måste den värderas till så mycket som jag tror, men inte alls är säker på, att jag kommer att få – annars kommer jag inte kunna köpa en lägenhet i den prisklass jag vill ha. Dels måste jag beställa nån sorts flyttförsäkring så jag slipper betala dubbla avgifter. Dels måste jag hitta en lägenhet jag gillar. Och dels måste ingen bjuda över mig.
Ja, jag vet, det är I-landsproblem allting. Så stäm mig då! … Eller nej förresten, gör inte det, jag behöver pengarna.
Tadaaaa! Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig som de säger i staterna. Här kommer Matlagning med Daniel, del 7!
