Bara en kort teaser: Ikväll blir det Matlagning med Daniel, del 7. Spread the word… or die. Eller okej, inte die, men spread the word ändå vettja!
Glömde visst säga: Jag överlevde vistelsen i dalarna! Alla var snälla, det var trevligt, och jag blev inte jättefull och bajsade på mig offentligt. I det stora hela: Success!
Okej, nu får jag väl skäll för att jag låter bloggen förfalla och bli Hänt Extra, men detta är kanske roligast idag.
Lars Ohly skulle visa upp sin nya tatuering på Instagram, men fotade lite snett så hela apparaten kom med på bild. HAH! Påminner mig om gubben som skulle sälja sin matsalsmöbel och tog en bild där han själv råkade synas i spegeln – helt naken.
Nåja! Nu väntar vi bara på något slags pressmeddelande om detta.
Igår var vi och spelade minigolf. Här är en liten teaser, för er som inte hade den stora äran att vara med.
Micaela bloggar, och har lite problem med stavningkontrollen.
Micaela: Men! ”Kroppsspråk”, det måste väl stavas med två P och två S?
Daniel: *tittar på skärmen i två sekunder* Det är tre P. Kan vara därför.
Micaela: Jaha.
Är det bara jag som tycker att kombinationen rubrik + bild är helt sjukt rolig?
Ibland skrämmer mitt närminne mig nåt så fruktansvärt. Det är stundtals helt obefintligt.
Tidigare idag var Micaela ute och handlade, och köpte ett paket Mini Babybel (ostarna i bild; typ miniatyrostar som mest smakar hushållsost men som man köper dubbelt så dyrt ändå eftersom det känns lyxigt). Sedan åt vi middag framför TVn, där ”A beautiful mind” visades.
När både middagen och filmen närmade sig sitt slut kom vi ihåg att vi hade några ostar kvar, och jag gick mot köket för att hämta dem. Med mig tog jag mitt glas, eftersom jag tänkte fylla på det, eftersom Sprite-flaskan stod i kylen.
”Vill du ha mer Sprite?” frågade jag. ”Ja litegrann bara” svarade Micaela.
Jag tog med mig Sprite-flaskan, hällde upp ett halvt glas till henne, och undrade sedan var mitt eget glas var någonstans. Inte stod det på bordet, inte. Hade det ramlat ner? Nä, det skulle ha hörts. Kanske hade jag ställt det i köket? Jag gick tillbaka och kollade. Icke. Inget glas där heller. En vända till i vardagsrummet, för att vara på den säkra sidan. Men glaset hade inte återuppstått.
Jag kliade mig i huvudet, innan jag öppnade kylen, och där stod glaset på översta hyllplanet. Jag fyllde på det, samtidigt som jag skämtade (eller?) om att jag garanterat kommer att få Alzheimers. Sen kom jag att tänka på varför jag hade gått till köket från första början – Osten!
Två bitar fanns kvar, men busig som jag är tänkte jag jäklas lite, och stoppade den ena i fickan. Planen var att ge Micaela den ”sista”, så hon skulle få känna vilken martyr-pojkvän hon har. Problemet var bara att jag glömde bort allting – både att busa med Micaela, och att ge henne den sista osten. Så istället satt jag och värmde den (min kyl har typ gått sönder, så allt blir till is) i ungefär tio minuter för mig själv.
”Har du redan ätit upp din?” frågade jag efter ett tag, utan minsta tanke på mitt misstag.
”Nä, jag har inte fått någon” var svaret.
”Nä just ja!” utbrast jag, plockade upp osten ur fickan, och räckte över den.
Än så länge är min demens mest rolig, men vänta bara tills folk får byta mina blöjor.
Jaha! Då var alltså skägget borta, och här har vi en liten genomgång över de olika skägg-stilarna som testades.
Det är nog få som kan bära upp den här sortens skägg.
Daniel Werner? Colonel Sanders? Det är det egentligen ingen som vet.
Varför tycker jag att mustasch-alternativet var märkligt attraktivt? På ett hipster-vis.
Arg-tysk-man-på-40-talet-style!
Jaha. Borta.
Känns ovant. Men…. ptja, det växer ju ut igen.
I morgon ska jag åka upp till Dalarna, och hälsa på Micaelas familj. Det känns väl… sådär roligt. Inte för att jag inte vill träffa hennes familj, utan mest för att jag är sjukt nervös. Samt det faktum att jag är en introvert eremit som är lika social som en marulk, typ.
Men det ska gå! För att inte skrämma slag på alla dalmasar och kullor däruppe så har jag bestämt mig för att det får vara nog med skägget nu. Jag har låtit det växa i ett par månader, fram till ett stadie som nu befinner sig efter ”Lodis” och strax innan ”Tomte”. Och idag ska det bort.
Idag var jag nere och handlade kvällens middag (som för övrigt kommer att bli kyckling, pasta, paprika, purjolök och champinjoner – och nej, det blir ingen Matlagning med Daniel ikväll). På vägen hem mötte jag en tjej, som faktiskt LOG åt mig. Det är inte var dag det händer!
Det var precis när jag utstött en kraftig suck, på grund av att det var varmt och att kassen var tung, så mina kinder var uppblåsta och hela jag var allmänt sexig. Och hon log. Först blev jag glad, eftersom man som kille sällan får fysisk bekräftelse från det täcka könet. Men sen blev jag osäker. Varför log hon? Skrattade hon åt mig? Hade jag en snorkråka hängande ur ena näsborren? Hade jag glömt byxorna hemma? Hade jag glömt schampo i håret sedan kvällen innan?
Ja, kära läsare; jag kände PÅ RIKTIGT efter om jag hade dragit upp gylfen.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
