Warning: compact(): Undefined variable $loop in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/home.php on line 55

Idag var jag nere och handlade kvällens middag (som för övrigt kommer att bli kyckling, pasta, paprika, purjolök och champinjoner – och nej, det blir ingen Matlagning med Daniel ikväll). På vägen hem mötte jag en tjej, som faktiskt LOG åt mig. Det är inte var dag det händer!

Det var precis när jag utstött en kraftig suck, på grund av att det var varmt och att kassen var tung, så mina kinder var uppblåsta och hela jag var allmänt sexig. Och hon log. Först blev jag glad, eftersom man som kille sällan får fysisk bekräftelse från det täcka könet. Men sen blev jag osäker. Varför log hon? Skrattade hon åt mig? Hade jag en snorkråka hängande ur ena näsborren? Hade jag glömt byxorna hemma? Hade jag glömt schampo i håret sedan kvällen innan?

Ja, kära läsare; jag kände PÅ RIKTIGT efter om jag hade dragit upp gylfen.

Hörni… Nu kom jag att tänka på en sak här, när jag råkade se ett gammalt avsnitt av Sex and the City såhär på nattkröken.

Ni vet avsnittet där Samantha träffar ”Mr Cocky”, som är så välhängd att det bara inte går (en sorg jag känner igen alltför väl)? Är inte han helt SJUKT lik Chris O’neill, prinsessan Madeleines nya rikemanswallstreethunk?

Kom ihåg var ni läste det först!

chris-oneill-mr-cocky

… för nu har jag nämligen lyckats! Japp, ni gissade rätt: Jag har lyckats överträffa mig själv i att skriva tråkiga inlägg. Ett inlägg om russin i barnmellanmål?!

För övrigt börjar en obehaglig känsla sprida sig i kroppen. En känsla av att det, efter kommentarssystembytet, inte GÅR att kommentera på den här bloggen. Ja, så måste det ju vara, eftersom ingen skriver något. Jag vet inte ens om någon läser. Det kanske bara är Google-bottar. Jag kanske egentligen är helt ensam, och bara för en textmässig monolog med mig själv.

Hallå? Syns det här? … Hallå? … HALLÅ?!?!!

Igår köpte jag Curious George Fruit Snacks, eftersom… eh… ja, det såg gott ut på förpackningen. Däri fanns det tre sorters minipaket. Russin och äpple, russin och aprikos, och ”russinmix”. Det mystiska ”russinmix”. Som visade sig vara… bara russin.

Känner mig nu lurad. Funderar på att skriva ett argt brev.

Sedan kan man fråga sig varför jag handlar fruktpaket gjorda för barn, men det är väl en annan historia.

russinmixfail

Och vad gjorde undertecknad idag då, undrar ni? Nu har jag ju nämligen semester, vilket är awesomely awesome.

Klockan 10 i morse firade jag in den tredje dagen av min semester med att gå till vårdcentralen. Jag hade nämligen en mycket illaluktande hemorrojd som behövde baddas med aloe vera… Nej usch, nu ljuger jag. Inga hemorrojder än så länge. Däremot är jag i princip alltid trött, har stora problem med magen, och är nedstämd från och till.

Sist jag var hos doktorn så var han en idiot, på ren svenska. Nonchalant, misstroende, och jag fick inte ens prata till punkt innan han slängde fram näven och sa att han måste ta nästa patient. Den här gången fick jag en annan läkare som var betydligt mer förstående. ”Det här ska vi lösa” sa han, och bokade in miljarder olika tester. Laktosintolerans, glutenallergi, lever, njurar, sköldkörtel, bukspottskörtel, samt alla möjliga och omöjliga vitaminer ska testas! Sen fick jag lämna fem rör blod och fick med mig en avföringsburk med mig hem. Så när tarmen behagar trycka på så ska jag roa mig med att skrapa upp tre skedar bajs och lägga däri.

Allt detta för 200 kr. Gotta love Sveriges sjukvårdssystem. Hade det varit USA så hade jag väl behövt sälja ovanstående organ för att kunna testa dem.

Slutligen frågade läkaren om jag själv jobbar inom sjukvården. ”Nej, jag är bara hypokondriker” svarade jag. ”Ah” sa han, och skrev ordet ”hypokondri” i ena hörnet av sina anteckningar. Jag vet inte om det är något positivt.

Nåja! Efter det åkte jag och Micaela till Sundby, vilket är nån sorts rastplats här i närheten, där vi åt russin, låg i solen, och matade änder. Först var det en ensam stackare som fick lite mat, men inom kort var det nog tio stycken där. En hoppade upp och bet mig i fingret. Bastard. Sen fick han en brödbit, men det råkade vara lite Philadelphiaost på mackan så anden fick det på näbben. Om han är dålig i magen nu så är det mitt fel. Sorry.

the-duck-whisperer

Idag fick Salahuddin en present, nämligen ett sprillans nytt sele med tillhörande koppel. Rött var det, men han är ju som bekant ganska bögig också. Det var med stora ögon han bars nedför trappan och sattes ned i gräset för första gången på sex år.

Det var sjukt otäckt, därav ”low rider”-hållningen som kan ses nedan. Men jag tror han var lite smålycklig ändå, farbrorn.

salahuddin-i-sele

Hörni. Jag har funderat. Har ni tänkt på att i alla tuggummireklamer tar alltid huvudrollsinnehavaren TVÅ tuggummibitar på en gång? Varför är det så?

Jag fattar ju att det är ett säljknep för att alla zombiemänniskor utan egen vilja kommer indoktrineras och göra likadant, så att tuggummiföretagen får sålt dubbelt så mycket. Men om det nu är så att man ”ska” ta två bitar, varför kan de inte bara göra bitarna dubbelt så stora och ha hälften så många per paket?

Jag blir tokig på detta! Tänker skriva ett argt brev!

tuggummi-reklam

Jag har semester. I en månad. Jag har nog aldrig haft så lång semester förut; jag brukar mest ta två veckor i taget, men i år kände jag att jag behövde nåt lite längre.

Så just nu sitter jag i kalsonger och väntar på att posten ska komma. Jag ska nämligen snart ner och handla mat, så om jag eventuellt fått en avi på något paket att hämta så kan jag göra det samtidigt. Gud förbjude att jag får gå två gånger!

Jag är så fruktansvärt lat.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27