Jag var precis otrevlig mot en telefonförsäljare… eller telefonförsäljare och telefonförsäljare, det var iaf en person som inte tillhör min familj, mina vänner, eller den skara unga späda flickor som spontanringer till mig för att förklara sin kärlek. Eh, ja. Hursomhelst. Det ringde en tant från Statistiska Centralbyrån förra veckan, och undrade om jag hade fyllt i det formulär som de skickat, vilket jag i min tur noggrant placerat i soporna. Jag svarade att jag inte hunnit göra detta, och de sa att de skulle ringa upp. ”Då svarar jag inte”, tänkte jag ondskefullt. Sen har de ringt vareviga kväll. Nu gav jag upp, och svarade. Ganska grinig var jag.
-Ja hej, jag ringer från Statistiska Centralbyrån.
-Jaha.
-Jag undrar om du hunnit fylla i formuläret vi pratade om…
-Jaha.
-… och om du skulle vilja föra kassabok under fjorton dagar.
-Nej.
-Inte?
-Nej. Det är så mycket annat nu, jag har inte tid med sånt där.
-Du har inte tid? Men då kommer vi ringa om några månader igen.
–*suck* Är detta något obligatoriskt eller?
-Absolut inte.
-Nä. Då kan jag meddela att jag aldrig någonsin kommer att göra detta.
-Nähä…
-Nej.
-Då… avskriver vi dig här.
-Jättebra. Tack hej.
Undrar om det är helvetet som gäller nu. Tusan i så fall.
4 kommentarer
Go for it!! 😀
det låter inte särskilt otrevligt. du både hälsar och tackar, det är stort av dig 😉 jag har varit med om kunder som sagt att jag varit dum i huvudet och annat mindre trevligt. och det face to face.
serviceyrket är fantastiskt.
/snart fri
Haha, jag vet inte om "jaha" kan räknas som en traditionell hälsningsfras, men det låter bra att du är på min sida iaf. 🙂
Och don't get me started om serviceyrket.
När får vi möjligheten att ladda ner diabilder ifrån sidan, som föreställer en onanerandes Daniel, fast i stillbild då?