Jag är fan rolig ibland.
Det finns en unge på typ 4-5 år i mitt hus, som tycker det är himla roligt att höra sin egen röst i trapphuset. Han sitter i sin vagn och gapar ”Öäh! Öäh! Öäh!” oavbrutet, för att höra på ekot. Mäkta frustrerande när det händer varje gång de ska in eller ut ur byggnaden. Nyss var han där igen, och föräldrarna säger ju aldrig flasklock liksom. Jag fick spatt. Jag besvarade det hela med att gå raka vägen till ytterdörren, öppna den och skrika rakt ut.
”ÖÖÖÄÄÄH!!! *eko, eko, eko*”
Det blev knäpptyst. Nu sitter jag här och skrattar för mig själv. Så ska de tas, ungjävlarna.
