Solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag är ute och spatserar bland folket i den lokala gallerian. Ni vet, ser till byborna lite. Jag kanske är på väg till någon spelbutik, för att där stå och smeka diverse fodral. Eller så ska jag gå och köpa en hamburgare. Eller så går jag bara runt och pekar på människor på måfå och låtsas att jag känner dem. Allt är frid och fröjd.
Men det är då den kommer. Tanken som får det att isa i hela min stackars lekamen. Tanken som skulle kunna få även den manligaste av machomän att darra som en liten kastratpojke.
Har. Jag. Gylfen. Öppen?
Panik. Jag fortsätter att gå, men tänker hela tiden på statusen i de nedre regionerna. Jag kan inte heller kontrollera saken genom händer och fingrar, för då kommer alla som ser det att tro att jag har fått penis-skabb. Detta är ett av vår tids stora problem, anser jag. Inte finns det några oskrivna regler om hur man går till väga heller. Vad säger Magdalena Ribbing?
3 kommentarer
leta reda på närmsta offentliga toalett eller skrymsle och kolla! ^^ mitt tipps till dig
Titta ner. Konstatera läget. Åtgärda vid behov.
Proceduren beräknas ta omkring tre sekunder.
Problem solved.
En, möjligen två, vilt okända människor kan eventuellt ha sett dig.
Så länge du inte har halva armen ner i kallingarna är det nog rätt så grönt 🙂
Du underskattar den enorma kändisfaktor jag, i egenskap av bloggare, utsöndrar. Stora horder av paparazzis, japanska turister och skrikande fjortisar följer mig vart jag än går.
Öppen gylf på förmiddagen, rubriker på eftermiddagen. 🙁