Teater, del 2.

Insåg att jag glömt att berätta om senaste teaterlektionen.

Det gick… faktiskt bättre än sist, tro det eller ej. Jag var inte riktigt lika nervös, och det gick lite bättre med improvisationen. Jag kände inte att jag ville dö en enda gång… vad jag minns iaf, men det finns risk att jag förträngt alltihop, och kommer bryta ihop gråtandes nästa lektion.

Bland annat gjorde vi dessa två övningar:

1. Vi delade upp oss i två grupper och ställde stolar mellan oss som skulle representera ett stängsel. En grupp var människor som satt i ett koncentrationsläger. Och den andra, min grupp, var en busslast människor som var på utsidan av stängslet, och var där av valfri anledning. Uppgiften var sedan att bygga ett förtroende med sin valda partner på insidan av stängslet, och få honom/henne att närma sig. Kruxet var att man inte fick varesig prata eller gestikulera.Jag låtsades leta efter min tvillingbror och försökte gestikulera (vilket var fel enligt läraren) att så var fallet. Sen kastade jag in lite mat till fången. När detta inte hjälpte tröttnade jag och gestikulerade att vakterna i tornen sov så det var fritt fram. Detta tyckte folket var roligt, men läraren tyckte jag fuskade.

   Fråga mig inte hur man skulle göra för att göra rätt, men jag och tjejen jag jobbade med bara tittade på varann och fnissade. Mycket flummigt.

2. Hela gruppen stod i en ring. Vi skulle göra tre mönster. En koncentrationsövning.Läraren började med att säga valfritt namn i gruppen. Den personen skulle då säga ett annat namn, som inte redan blivit sagt. Detta skulle fortsätta tills hela gruppens namn blivit utropade, då skulle siste man säga lärarens namn igen. Sen började hon om, med samma namn igen. Man skulle alltså säga samma namn när man hörde sitt eget.

   När man fått in ett flyt på namnen kastade läraren in en boll till valfri person, dock inte samma person som hon sagt namnet på. Denne skulle kasta vidare bollen till valfri person, och då såklart inte heller samma den personen hade valt att säga namnet på. Då skapades alltså ett annat mönster, samtidigt som man fortsatte att säga varandras namn.

   När båda dessa mönster var i ett hyfsat flyt blinkade läraren tydligt åt en person, och denna person skulle då byta plats med henne, för att i sin tur välja en annan person att byta plats med. Så skapades ytterligare ett mönster av detta.

   Till slut skulle man dels hålla koll på när ens namn ropades ut och fortsätta mönstret, dels byta plats med den som valt en, och sedan med den man själv valt, och dels ta emot bollarna som kastades (ja, framåt slutet var det nog en sisådär fem bollar i ringen) och kasta vidare till den person man valt… som då bytt plats med någon.

Kul!