Jag har semester hela denna vecka, men inte tusan fick man någon ro eller vila i morse för det. Nej, istället skulle det komma en jeppe och stamrensa. Det är bara ett finare ord för att rensa avloppen, men jag kan ge mig tusan att det står ”stamsanitetstekniker” på hans visitkort.
Jag vaknade strax efter åtta då jag fått ett SMS av min chef som undrade var jag var. Det är tredje gången en kollega kontaktar mig och undrar var jag är, av tre möjliga gånger jag varit ledig. Men jag gillar dem ändå. Hur som helst; jag funderade lite på när jag skulle få besöket. Informationen jag hade fått sade mellan 8.00 och 15.30. Så det var ett fönster på i princip hela dagen. Jag visste att de skulle komma tidigast 15.00 om jag gick upp, och senast 9.00 om jag somnade om.
Jag somnade om, och 08.26 väcktes jag av ett våldsamt ringande på dörren. Jag kastade mig yrvaket upp, slängde på mig ett par jeans och en skjorta. Sen gick jag och öppnade, med skjortan knäppt brännvin och med gylfen öppen. ”Här skulle det stamrensas!” hojtade figuren utanför, och inom sekunder var det slangar över hela golvet. ”Sluuuuuuuuuuuuuuuuuuurk” lät det från under diskbänken i köket, och sen var det klart.
Sedan gick han till toaletten, och där var det inte lika roligt. ”Har du en påse?!” skrek han, och jag hämtade första bästa Coop-kasse och gick in i badrummet. Där stod han på knä vid golvbrunnen under badkaret, och meddelade att han hade ”hittat lite jox”. Sen drog han upp något som såg ut som en stor svart strumpa, och lade i kassen. Ja, inte fan har jag spolat ner en strumpa. Däremot tror jag att strumpan faktiskt bestod av mänskligt hår, men det är något jag helst inte vill tänka på. Jag har bott här i tre år, och det var eoner sedan någon rensade avloppen sist. Så egentligen är jag nog tämligen oskyldig till håret. Men varför får man ändå så dåligt samvete när sånt här händer? Det kändes som att jag gjort något direkt olagligt, och jag bara väntade på att han skulle meddela att jag aldrig mer får raka pungen i duschen.
Sen rensade han vidare med slangen, och tryckte på nån knapp så det började surra ute i skåpbilen på gården. Jag övervägde att fråga om han kör med TV-shops avloppsrensare (ni vet, den där slangen man kopplar till kranen, och som gör det ”soperent i kröken, som man säger på gôttebosska”). Men han såg så irriterad ut där han satt, så jag lät bli.
Snart var han klar, tackade för sig, och försvann ur min lägenhet och mitt liv. Det har varit en märklig måndagsmorgon.
