Det händer ganska mycket på det lokala kebabstället, har jag märkt. Idag var jag där och skulle beställa. ”Kebabtallrik eh?” sa gubben innan jag hunnit säga något. Jag nickade skamset innan jag gick och satte mig.
Under tiden hamnade blicken på två barn, typ tre år styck. Det var inte så konstigt, eftersom ungarna sprang fram och tillbaka i restaurangen, fullkomligt sprängfyllda av energi. Allt till öronbedövande skrik och gap. Att inte någon av kebabgubbarna sa till går över mitt förstånd, och att inte föräldrarna gjorde det går över mitt förstånd ännu mer. Istället satt white trash-mamman och white trash-pappan där och bara tittade på.
Jag vände mig om och tittade på dem, med en så irriterad uppsyn jag kunde få till. De märkte mig inte, så jag får jobba lite på den. Till slut skulle de i alla fall gå, och då började white trash-pappan larva sig. ”Akta så ni inte får stanna hos den här killen” sa han, och pekade på mig. Barnen såg vettskrämda ut, och plötsligt hade jag förvandlats till 2000-talets pepparkakshus-häxa.
Han slutade inte heller. ”Vill du sitta barnvakt?” frågade han med ett flin. ”Nej” svarade jag, med en ton som så hundraprocentigt signalerade att jag äcklades av hans bråkiga skitungar. Han skrockade lite, och sen gick de.
7 kommentarer
haha XD ja se männskligheten
Det är lugnt Daniel, du kan bli munk istället. Gå in på TV3 Play och titta på Lyckan i LA. -På tal om dagens tjejer i ett tidigare inlägg-. Då känns strax munkalternativet riktigt lockande..
Nja, jag klarar mig. Jag såg trailern och det räckte där. Fy på TV3 att fortsätta sända den där typen av program.
Åh jag blir så less på sådana människor som inte kan be sina ungar sköta sig, jag vet att det är svårt och vissa ungar blir ännu värre när de försöker säga till de men gör något, lite iallafall! Att han använde dig sådär, vilken svingubbe!
Daniel, jag måste bara säga att din blogg förmodligen är den mest klockrena jag läst! Mitt hopp för hela bloggvärlden var sedan länge bortblåst men din får mig att börja tro igen!
Tack snälla! Mitt hopp för unga tösers humor (baserat på ditt namn och det jag lyckades stalka fram på facebook) var sedan länge bortblåst, men du (och kommentarer som denna) får mig att börja tro igen! 🙂
Jag har också blivit utpekad som den där som barnen får bo hos om de inte är snälla. Grannungarna. De går under kodnamnet djävulsbarnen hos oss. Det kändes inte riktigt helt ok.