Warning: compact(): Undefined variable $spacious_style in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/content.php on line 36

Jag var och handlade för en stund sen. Lite nödproviant inför kvällen. Det är trots allt valborg, så då måste man stocka upp med läsk och snacks inför allt gråtrunkande åt det faktum att jag sitter ensam en sån här kväll.

När jag stod vid läskhyllan och precis hade förbannat butiken då de hade sexpack av allt utom just coca cola, så gick en man förbi. Han var lång och skäggig, och någonstans i min egen ålder. Jag mötte han blick varpå han försynt sa ”hej” innan han gick vidare. ”Tjo!” ropade jag. Det är inte direkt någon hälsningsfras jag brukar använda, men det här var speciella omständigheter.

Jag har nämligen inte den blekaste vem han var. Så om du läser detta, skäggmannen, så får du gärna friska upp mitt minne lite.

2 kommentarer

  1. Hej. Det förklarar varför du hälsade så konstigt, fan man känner du inte igen mig längre :7

  2. Pingback: Min alldeles egna stalker | Daniel Werner - Den unge Werners lidanden

Skriv ett par väl valda ord vettja!