Warning: compact(): Undefined variable $spacious_style in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/content.php on line 36

… skriver SvDs kolumnist Paulina Neuding här. Det var lite friskt att höra faktiskt. Jag anser inte att hån är rätt väg att gå när det gäller kampen för jämställdhet.

(PS. Paulina Neuding är kvinna. Nån som tänkt på det? Har hon också ett kvinnoförakt nu?)

7 kommentarer

  1. Okej, det är inte den bästa lösningen men, HERRE-DJÄVLA-GUD så glad jag är över att jag stoppar huvudet i sanden när det kommer till vissa ämnen.

  2. Att värdera vilka som är mest värda att kränka är ju sjukt i sig. Alla som medvetet kränker vita eller svarta är lika goda kålsupare båda tvål. Kålsupare uttryck från det gamla goda 50-talet. Var det så bra på 50-talet ?

  3. Har faktiskt aldrig förstått varför det är så jävla ok med nätmobbing medans det är absolut förbjudet med näthat.
    Hyckleri – som alltid från medie-vänstern.

  4. Jag tror att VKM på många sätt är nästan en oas för oss antirasister och feminister. Efter en runda på flashback eller i aftonbladets kommentarsfält, där högerextrema antifeminister tar över helt, har det varit skönt att få skratta lite och släppa ilskan. VKM hånar ju inte alla vita, kränkta män utan en särskild grupp som är svår att definiera men som de flesta känner till. På det viset har sidan fyllt ett syfte.

    Den största utmaningen har dock varit att hålla nivån uppe och inte sjunka till en nivå då det är okej att håna varje man som uttrycker en åsikt samt att inte hoppa på folk för exempelvis bristande läs- och skrivförmåga. För det blir tråkigt när inte killar ska få prata om mansrollen utan att få tryckt i ansiktet att de ”faktiskt är priviligerade, ska vara nöjda och inte så jävla kränkta”. Som med allting gäller det att hitta en balans och jag tycker nog att Kawa har varit duktig på att hålla den balansen, men att många som besöker och kommenterar har varit mindre duktiga och förstört en del.

    Sen för att svara på ”hon är en kvinna, är hon kvinnoförtryckare nu?”: att man är kvinna betyder inte att man är feminist. Många kvinnor upprätthåller könsroller på ett i mitt tycke dåligt sätt. Däremot inte sagt att Paulina gjorde det nu.

    • Daniel Svara

      Alltså, jag tycker inte något av det är särskilt vettigt. Jag hänger en del på Flashback, men jag är smart nog att ta det mesta med en nypa salt. Ska kanske inte jämföra VKM med Flashback, eftersom många på Flashback ägnar sig åt näthat i dess riktiga mening. Däremot känns VKM som att de går längre och längre i jakten på nån sorts pik-humor. Jag förstår grejen, men ofta känns det mest som förlöjligande av oliktänkande.

      Vi lever trots allt i en demokrati med åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Att man jagar de som hotar kvinnor (dvs begår faktiska brott) är en sak, men det känns ganska tramsigt att tillsammans skratta åt att vissa personer inte är ”tillräckligt” jämställda (speciellt inte när det går ut över relativt oskyldiga människor, t.ex killen som skrev en insändare om att tjejer blivit så kräsna – det var helt och hållet ett utlopp för hopplöshet, om än lite dumt formulerat, och inte en attack mot Sveriges kvinnor).

      PS. Tack för din saklighet. Mycket roligare att diskutera den sortens meningsskiljaktigheter än sådant där jag personligen blir kallad ditt eller datt. 🙂

  5. Ja, det handlar ju mycket om att förlöjliga andra åsikter. Men i vissa fall är det kanske ”på sin plats”. Om vi tar ett hypotetiskt exempel och säger att någon gubbe har skrivit en insändare om att det är fel av ica att ta in utländska frukter för att det är ”invandrarmat”: Ska vi bara slå oss för pannan och gråta en skvätt åt att någon är så trångsynt? Om vi försöker diskutera med honom och han vägrar lyssna och istället börjar kasta rasistiska glåpord runt sig, vad ska vi göra då? Är det okej att då skratta lite åt personens dumhet? Om det inte är okej, vad får vi då skratta åt?

    Det finns en grupp människor som skyller ALLT på kvinnor, feminister och invandringen, vi kan försöka diskutera med dom men ibland blir det för mycket och känns för hopplöst, och då skrattar vi lite istället, för att alternativet är ren uppgivenhet. Ibland har dom dock varit för snabba med att håna människor som kanske inte förtjänat det, det håller jag med om.

Skriv ett par väl valda ord vettja!