Arkiv

augusti 2011

Besöker

Jag har gått omkring och stört mig på det här ett tag, så nu måste jag ventilera lite.

Prolog: På 90-talet så hade Gry Forssell och Ulrika Eriksson ett program på trean som hette Silikon. Detta tittade jag som på, som den nyfikna prepubertala yngling jag var. Där fanns i alla fall ett moment som kallades ”tätt intill”, där de två programledarna ställde pinsamma frågor till kvällens gäst. En gång var den dåvarande partiledaren för folkpartiet, Lars Leijonborg, med. Han fick frågan om han brukar raka pungen, och svarade ja. Detta blev vida känt. Progammet lades ner 2001.

För några månader sedan var Gry Forssell med i programmet Nittileaks, med Filip och Fredrik. Silikon togs givetvis upp, och Gry själv fick bli grillad. De frågade henne om hon rakar sig där nere eller inte, och hon vägrar svara (!). Samma sak händer någon månad senare i Alex Schulmans Aftonhoran-sponsrade webcast Schulman Show. Där får hon frågan vem av hennes kändis-ex som var bäst i sängen. Den lilla hycklerskan svarar att de inte har med det att göra.

Jag kanske hänger upp mig på saker, men detta gör mig irriterad. Hon får en högt uppsatt politiker att berätta intima hemlisar, men själv är hon för fin för att bjuda lite på sig själv? Usch säger jag bara. Usch.

För några år sedan jobbade jag på en bredbandssupport för privatkunder. En dag ringde jag upp en kund, och skulle guida henne till att göra något i datorns inställningar.

Kund: Jag har inte satt igång datorn heller…
Daniel: Okej. Det är ingen fara, jag har tid.
Kund: Vänta lite, jag måste bara sätta min man i arbete också, han skulle koka ägg.
Kunds man: *i bakgrunden* Jag fixar det!
Kund: … Han är lite seg alltså…
Daniel: Haha, jaså?
Kund: Ja, han är inte särskilt gammal, men ändå…
Daniel: Eh…
Kund: Ja jag pratar om datorn alltså, inte min man. Hahaha!
Daniel: Jahaaa, haha, jag tänkte väl!

Idag skulle jag få den berömda spinningcykeln, som jag till slut köpte, levererad. Det började bra med att budet ringde till mig strax efter fyra, där jag intet ont anande satt på jobbet.

Bud: Ja hej, vi har ett paket till dig. Jag är utanför dig nu.
Daniel: Okej. Fast detta skulle levereras mellan 18-22 ikväll.
Bud: Oj… Ja, jag ser att står det här. Är du hemma?
Daniel: Nej, jag är hemma vid 18. (Annars skulle jag väl för fan inte bokat den tiden, din inkompetenta idiot.)
Bud: Okej… Men jag kan inte lämna av grejerna? Bor du i villa?
Daniel: Nej, i lägenhet. Och nej, det går inte.
Bud: Men om jag lämnar grejerna i trappuppgången?
Daniel: … Nej.
Bud: Jaha. Okej.

Nu ikväll, klockan 21.20, kom det slutligen en tjomme med mitt stackars paket, och landade det vackert i hallen. Som ett ivrigt barn öppnade jag kartongen, för att ta en titt på eländet och avgöra hur jobbigt det skulle bli att montera. Och tro på fan att de inte lyckats leverera rätt sak. Inte nog med att det inte var rätt spinningcykel däri… det var inte ens en cykel. Det var en bänkpress. En BÄNKPRESS! Det var alltså inte ens i närheten av samma vara. Slutsats: de som packade måste själva varit packade.

Så nu är jag arg, och har skickat ett mail till företaget i fråga.

Vad jag skrev:

Hej,

Jag beställde en spinningcykel av er den 30/7, och leveransdatum skulle vara mellan 3-5 Augusti enligt orderbekräftelsen.

Idag fick jag mitt paket, 12 dagar senare. Jag har precis öppnat det och ser att det innehåller en ”Abilica pressbänk” istället. Då jag inte äger någon skivstång utan var himla sugen på att cykla, så känns det lite snopet.

Vänligen hämta den felaktiga varan (paketet är svintungt och jag har ingen bil, så det finns tyvärr ingen möjlighet för mig att ta mig ens en meter med det) och leverera den korrekta cykeln till mig.

Tack på förhand,

Med vänlig hälsning,
Daniel Werner

Vad jag ville skriva:

Hej,

Jag har fått fel vara. Jag skulle få en spinningcykel men fick en bänkpress. Hur tänkte ni där?

Så nu springer ni hit på lätta fötter och fixar det omedelbart, annars kommer jag att gå fullständigt mental on your asses. För varje sekund som den felaktiga varan fortsätter att hånfullt ligga på mitt hallgolv så kommer jag att fakturera er 1000 kr, enligt §12:5 i det-ska-ni-skita-i.

Vänligen dö. Ha en fortsatt trevlig dag.

Med vänlig hälsning,
Daniel Werner

Jag är för snäll helt enkelt.

Sitter på jobbet och ringer en av våra kunder. Försöker nå någon teknisk kontaktperson, och får prata med ett röststyrt talsvarssystem.

Talsvar: Vem vill du ringa?
Jag: Support.
Talsvar: Jag uppfattade inte vad du sa. Jag frågar igen; vem vill du ringa?
Jag: SUPPORT.
Talsvar: Ringer… Arbetsrum trä- och metallslöjd.
Jag: *lägger uppgivet på*

Idag känner jag för att berätta lite om en episod ur Daniel Werners liv, med de skakande tankegångar som ingår.

Jag var inne i den lokala leksaksaffären (okej, jag inser att det redan här låter oroväckande) för att köpa lite lego (… och det räddade ju inte situationen). Det är roligt att bygga lego, och jag ville ha något att bygga. Helt enkelt. Problemet är att jag tycker det är pinsamt att köpa lego. Det är som en tonåring som köper kondomer, fast omvänt.

Jag köpte mitt lego. Betalade. Sedan ville jag på ett diskret sätt visa expediten att jag inte skulle ha det själv. Så jag stannade vid paketinslagningen, visade med hela kroppen att jag funderade på om jag skulle slå in ”presenten”, och sa sedan ett tydligt ”äh” och gick vidare.

Inga misstankar.

Okej, i natt drömde jag nånting väldigt oroande.

Jag var på besök på en tv-inspelning i skogen, med ett gäng småbarn som tydligen skulle sitta i publiken och verka uppspelta. Programmet gick ut på att Martin Timell och (om minnet inte sviker) Per Morberg skulle lära folk, framför allt barn, att laga lite ovanliga rätter.

Så idag hade de fått för sig att laga kattgryta! Man lade tydligen ner en kattunge i en kokande gryta, och kalasade sedan på alltihopa. Martin Timell hade valt chili con carne, och Morberg en klassisk köttfärssås. Katterna stoppades ner, och kockarna öste grytans innehåll tills de inte syntes längre. En reporter gick runt och frågade barnen vad de tyckte, och en av barnen sa att han kom från Sri Lanka och åt katt senast för en månad sen. Alla skrattade.

Jag skrattade inte. Jag blev vansinnig. Jag ställde mig upp och började skrika. Välte kamerorna och började härja där i skogen. Jag verkade vara den ende som tyckte det var helt sjukt att laga kattgryta. Jag sprang fram till Morberg och skrek ”Du är ju för fan SJUK i HUVUDET, din jävla idiotjävel!”. Han sprang djupare in i skogen, och jag började gräva i grytan för att fiska upp kissekatten. Den jamade och var märkbart grinig för att den hade försökt tillagas. ”Titta! Det BUBBLAR ju för fan i grytan!” skrek jag. Sen gick jag till Timell och räddade katten även där. Men Timell tyckte jag tydligen var ok, för han verkade ångerfull och hade dessutom inte lika hög värme på plattan.

Sen vaknade jag av att Salahuddin var hungrig, och stod och jamade mig i örat.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27