Jag råkade hitta mitt enorma bibliotek med musik, från den tiden då Spotify och liknande tjänster inte fanns. Vissa grejer var roliga att få höra igen. Andra var lite… obehagliga.
Ett exempel från den senare kategorin är att jag har sparat Vitrysslands bidrag i LILLA Eurovision song contest 2003. Varför i helvete då?
Jag skäms lite för att säga det, men det verkar som att mitt humör sakta men säkert blir allt värre. Idag var det dags igen.
Jag var på posten och skulle hämta ut två paket som jag, på grund av dess storlek, negligerat alldeles för länge. Detta visade sig bli ett litet äventyr, som befarat.
När jag kom dit så var det en fruktansvärd kö. Fruktansvärd. Posten finns nämligen inne på Coop, och kön var så lång att den hade ringlat sig ända in bland mejerihyllorna. ”Skitliv” tänkte jag, men ställde mig lydigt och väntade. Och väntade. Och sen väntade jag lite till. Sen var det min tur.
Jag läste upp de båda kollinumren, och förklarade att jag inte vet om jag kommer att kunna få med mig båda två. Tjejen sprang iväg på lätta fötter och hämtade snart en stor kartong som hon placerade framför mig. ”Det finns en till som är lika stor” sa hon. Jag provlyfte kartongen och konstaterade att det nog skulle gå vägen trots allt. Tjejen hämtade det andra paketet och ställde det bredvid. Det visade sig dock att hon måste ha världens officiellt sämsta ögonmått, ty det andra var dubbelt så stort och ungefär tusen miljoners kvadriljarders gånger tyngre.
”Helvetes… Det här kommer inte att gå”, förklarade jag, ”ni får lägga tillbaka den mindre kartongen så länge”. Tjejen och hennes kollega, för nu hade det blivit så stora paket att hon behövt be om förstärkning, förklarade att det inte gick att göra så. De båda paketen tillhörde samma försändelse, och då måste man minsann hämta ut dem samtidigt. ”Går det bra?” frågade en av dem. ”Ja, det måste ju gå bra” hörde jag Herr Otrevlig i mig säga, mer irriterat än det var menat. Jag försökte lyfta båda kartonger samtidigt, men satte ner dem efter någon sekund. Det gick inte. Åtminstone inte med min fysik, som rent generellt lämnar en del att önska.
Efter en del tjafs fick jag till slut gå hem och lämna paket nummer ett, och sedan komma tillbaka för att hämta det andra. Då var jag inte snäll. Jag spottade och svor, där bland annat en oskyldig tant fick sig en känga. Hon gick framför fötterna i vad som skulle kunna liknas vid slowmotion. ”Ingen brådska för min skull” flåsade jag spydigt, medan jag kånkade på Sveriges just då tyngsta paket.
Stackars tanten.
Jag skulle fixa en minipizza i micron. Gick åt helvete. Jag glömde klippa ett hål i förpackningen, så den svällde och såg ut som ett vattenlik. Sen exploderade den.
🙁
Här är mitt senaste inköp. En värmepläd, om det nu heter så, som med hjälp av lite elektricitet alstrar enorma mängder värme. Warm and Cosy heter den. Bara en sån sak.
Jag inser att jag automatiskt åldrades typ 40-50 år genom att ens spendera pengar på nånting i den här stilen, men… jag fick ett bra pris. Och dessutom är den superdupermysig och huuuuur varm och gosig som helst, hihihi!
Ahem. *rättar till slipsen*
Nämen… Den är bra. Varm och så.
Och här skulle jag kunna skriva nånting i stil med att det vore trevligt att ha någon kela med, under pläden. Men alla vet nog redan vilket monstruöst närhetsbehov jag har, så därför skrivet jag ingenting om det.
Woohoo, jag fick mail idag. Från en kvinna! Här är hela korrespondensen, exklusivt och fint.
… Om inte annat kan det vara så att jag är lite ensam. Skriv till mig, någon. Snälla… Hallå?
Hej,
Jag är intresserad av att annonsera på din blogg Den unge Weners lidanden (väldigt fyndigt namn btw!), skulle du kunna återkomma till mig så att jag kan berätta mer?
Med vänliga hälsningar,
EmiliaWhy hello there Emilia,
Tack så mycket, jag gillar också namnet. 🙂 Vad är det för slags annonsering du är ute efter, och vad för ersättning är det fråga om? Om det är något i natura är det fördelaktigt om du bifogar bild på dig.
När det gäller annonser och sådant är jag väldigt skeptisk, men jag lyssnar gärna.
Mvh
DanielHej,
Nja, natura skulle inte vara aktuellt i detta fall, utan helt vanliga svenska kronor hade jag tänkt.
Dock gäller det casino, och det kanske inte är så intressant om du är skeptisk mot annonsering.
Mvh,
EmiliaNaturabiten var ett litet skämt från mitt håll. Lite humor, sådär. Skoj, skoj. 🙂
Men för all del, du får jättegärna berätta lite mer. Vad för slags annonsering? Och vad för slags betalning i svenska kronor?
Din tillgivne
DanielMan kan aldrig så noga veta på internet 🙂
Jag skulle vilja köpa textlänkar i ett inlägg i din blogg, och med det menar jag att du skriver ett blogginlägg som på något sätt är relaterat till casinospel och länkar 2 ord i den texten till en svensk casinoguide som jag jobbar med. Du kan (mer eller mindre) skriva vad du vill som är relevant, jag vill bara välja vilka ord som ska länkas.
Vi brukar betala 750:- för ett sådant inlägg.
Skulle det vara intressant?
Mvh,
EmiliaDet är väldigt sant!
Nja, då får jag nog hoppa över för denna gång. När min blogg har tillräckligt många besökare för att ta minst det tiodubbla för ett sånt inlägg, då får du gärna höra av dig. Då kan jag t.o.m slänga med ett youtubeinlägg där jag, så entusiastiskt jag kan prestera, talar gott om sidan och casinospel i allmänhet.
Men tack för att du engagerade dig i min blogg. Läs den vettja, den är skojig!
Med hopp,
Din DanielHej,
Okej, vad synd. Men tack för dagens roligaste mailkonversation i alla fall!
God Jul!
Mvh,
EmiliaAny time, Emilia! Jag är här hela veckan.
Om du vill kan ju ni göra reklam för min blogg på er sida, så betalar jag… en coca cola och en kram? Ska vi säga så? Tänk på saken.
Om inte annat så tillönskar jag dig en riktigt god jul tillbaka, med många hårda paket.
Din Daniel
Test-dags, alla barn!
Dagen till ära hade vi fått in en burk Coca Cola Cherry till det stora testlabb som annars tjänstgör som mitt vardagsrumsbord. Det är alltså Coca Cola med körsbärssmak som det gäller, vilket givetvis fick smaklökarna att skälva av bara tanken. Hur skulle denna gudadryck tänkas smaka? Hur mycket skulle jag egentligen njuta av att få smaka denna ljuvliga nektar på min villiga tunga?
Inte så mycket, visade det sig. Jag drack ett par klunkar. Funderade lite. Drack två klunkar till. Sen insåg jag vilken smak det var jag kände. Ingen som helst tvekan om saken. Det var…
Coca Cola med en kraftig bismak av mandelmassa. Fruktansvärt vidrigt.
Betyg: 
Det är farligt att ta kontakt med mig när jag är på väg någonstans, det är kallt och jag är trött. Då finns det risk att man möter Herr Otrevlig igen.
Idag fick en stackars försäljare erfara det hela. Jag hade varit på postens företagscenter, som ligger några kilometer bort. De envisas nämligen med att skicka mina paket dit, till mitt stora förtret. Så nu var jag på väg hem, och hade precis gått ovanstående kilometer i konstant motvind. Sen hade jag, med paketet under armen, köpt lite lunch på McDonalds också.
När jag börjar närma mig säljaren ser jag redan på avstånd att han uppmärksammat mig. Han börjar gå mot mitt håll. Redan här blir Herr Otrevlig i mig irriterad. Låt mig bara vara. Men icke. När han sträcker fram sin fula lilla lapp med extrapris på vad-det-nu-var, då exploderar jag. Jag dödar honom, på öppen gata, genom att hugga McDonalds-sugröret i ögat.
… Nej okej, så var det inte. Men jag sträckte ut med armarna för att visa att jag hade händerna fulla. ÄNDÅ gav han sig inte, utan sa att han kan stoppa ner lappen i min påse med hamburgare. Aldrig i helvete att jag ville ha hans otvättade lodisfingrar bland min mat. ”Nähej du tack!” skrek jag så det nästan ekade mellan husen. Åtminstone kändes det så. Samtidigt drog jag bort min lilla påse, som om det var ett kuvert mjältbrand han ville lägga däri.
Sen gick jag.
