Arkiv

juli 2012

Besöker

Jag zappade runt lite bland mitt femtiotal kanaler (varav jag brukar se på typ tre av dem), och hamnade slutligen vid ”Hannah med H”. Det är väl nån slags ungdomsfilm vad jag förstår (där lät jag för övrigt som ”Daniel, 83 år”).

Efter en stunds tittande så kom det som alltid kommer. De knullar i filmen. De knullar, och det ser så jävla mysigt ut.

Sen fick jag ångest, precis som vanligt. Jag kan se skildringar av i stort sett vad som helst och ändå fatta att det bara är på film och inte behöver överensstämma med verkligheten. Mord, djurplågeri, män som borrar hål i asteroider. Men så fort det vankas lite filmsex så blir jag extremt avundsjuk och gråter i duschen.

Jag kanske har Aspergers syndrom eller något, men jag har aldrig fattat det här med att festa utan att ha en anledning. Jag fattar bara inte grejen. Hur kan vissa människor ha som största intresse att gå ut flera gånger i veckan, och sen bara dricka en stor mängd alkohol?

Jag fattar inte det roliga med det. För mig är festande nånting man gör när man ska fira något. När man tagit studenten, när man fyller år, när man vunnit på lotto, eller när man varit med om sin första trekant. Inte för att fira att det är helg.

Newsflash: Det är för fan helg varje helg!

Här är ett tips till alla män som läser. Dvs typ 5% av min läsarskara.

Jag skulle igår förena två nödvändiga måsten, i stressens hetta. Jag borstade tänderna medan jag satt på toaletten. Och ja, det gick ju bra. Trots att jag är kille kan jag vanligen göra två saker samtidigt (men inte tre, då blir det lite för komplicerat).

Problemet uppstod dock när jag skulle spotta ut tandkrämsskummet. Jag var inte riktigt färdig på toaletten, och jag ville inte heller sitta kvar och vänta med uppblåsta kinder. Så jag spottade ut tandkrämen i det lilla utrymme som bildats mellan toalettsitsen och min vältrimmade kropp. ”En diger men fullt möjlig uppgift”, tänkte jag medan jag formade munnen och lät skummet forsa ut.

… vilket igår slutade i lokal tragedi. Och tandkräm över hela snoppen.

Idag råkade jag se en f.d flickvän på ett community för folk som gillar BDSM. Och ja, jag är medlem på en dylik sida. Dock väldigt lite för att jag uppskattar BDSMandets ädla konst – jag är själv väldigt vanilj av mig – utan snarare på grund av det faktum att jag känner att jag måste finnas på varenda mötesplats på hela internet. Det är som en sjukdom. Men skit nu i det.

Jag såg mitt ex där. Det var en halvskuggad bild med refens till hennes namn. Jag blev fundersam. Läste en text om henne, och efter det fanns det inga tvivel längre. Det var garanterat hon! Dessutom hade hon markerat undergivenhet som en livsstil. EN LIVSSTIL! Det var då fan ingen livsstil som jag kände till!

Den här tjejen hatade vårt sexliv så mycket att hon till slut knappt ville överhuvudtaget. Jag trodde inte hon var så sexuell av sig bara. Och så får jag läsa om hur hon gillar att bli nedtryckt och påsatt med ett äpple i käften! Det var en mindfuck av sällan skådat slag.

Bara en kort söndagsnotis:

Jag var precis nära att ställa in en vanlig porslinstallrik i ugnen. Jag hade inga större funderingar över det, men medan ugnen värmdes upp fick jag en ”Use the force, Luke”-liknande vision med upplysningen att det inte kommer att fungera.

Då lät jag bli, och insåg efter lite snabbt googlande att tallriken skulle ha spruckit. Tack, Obi-Wan.

Jag måste nog beställa en magpumpning snart. Köpte mat från O’learys ikväll. Och det är absolut inte så att de är dåliga. Tvärt om, de har bra mat där. Men jag beställde en 200g oxfilé med pommes och bearnaisesås. Och min magsäck är så liten att den troligen är mindre än min pung. Inte för att min pung är abnormt stor. Men det vill ju inte ni tänka på, så det förstår jag inte ens varför jag skriver. Hej!

Efter hälften av oxfilén och ännu mindre av pommesarna började kroppen säga ifrån. När 75% var förtärt var det nästan att jag anade en klökning. Men det var samtidigt så gott! Inte ett dugg skulle gå till spillo. Så jag mumsade i mig. När de tre sista pommesbitarna var kvar fick jag ångest och var tvungen att ställa mig upp och stampa lite. Sen åt jag upp dem också.

Jag klarade det, men nu är jag död. Jag bara ligger i soffan och pustar som om jag ska föda barn ikväll. Det här är inte paltkoma, det är paltdöd.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27