En gång för många år sedan så låg jag i sängen och myspratade med Mimmi, tösen jag dejtade en period. Vi hade nog bara träffats ett par gånger, och jag började så smått att inse att jag gillade henne. ”Du… Får jag chans på dig” frågade jag. Det var ett skämt men med allvarlig ton; jag gillar sån humor. Hon började förklara att vi precis har träffats och att hon inte känner så för mig. Genast förbyttes myset till en olustig känsla.
Det var inget konstigt att hon inte ville bli ihop med mig på ett sådant lågstadiemässigt vis, men jag fick så mycket mer information på köpet. Information jag inte ville ha.
Jag hatar när man ställer en fråga på skoj, och får ett svar på allvar.
4 kommentarer
Jag frågar alltid chans. Hur vet man annars liksom? Men sist jag frågade så fick jag svaret att man faktiskt inte frågar chans i min ålder. (Jag 24, han 19), det kändes rätt.. Snopet.
Äsch, fråga chans är asmysigt ju! Jag skulle vilja bli chansfrågad på.
Haha, jag förstod där och då att han inte var mannen i mitt liv, så att säga..
Bra! En man som inte har finess nog att fråga chans på papper (inklusive valen ja, nej och kanske) är inte någon för dig!