Hej!
Mitt namn är egentligen Snose, men ni känner mig som Mahatabuddin Salahuddin. Jag har fyra ben samt svans, och är anställd som sällskapskatt hos Daniel. Nu är det nio år som står på CV:t, och i morse kände jag att det var en sån där dag då jag ville ge tillbaka lite av all den kärlek jag fått genom åren.
Men hur gör man det när man inte har egna pengar att köpa Lego för? Jag menar, ser det ut som att det finns fickor i den här dräkten eller (och aktieportföljen vill jag ju inte röra nu när det går så bra för Fingerprints B-aktie)? Jo, man ger bort lite av det absolut värdefullaste man har: Mat!
Kruxet är att man aldrig vet vad de blandar i Whiskasen nu för tiden. Det kan ju vara benmjöl och mjältbrand och allt möjligt. Så för att säkerställa att maten inte var förgiftad provsmakade jag först allting, för att sen leverera den – färdigtuggad och allt! Det gick väl nån halvtimme innan jag kände att allt var grönt och jag kunde skrida till verket. Först ställde jag mig bredvid sängen där han låg och sov, och började att klucka för att signalera att presenten var nära förestående. Han vaknade med ett vrål av tacksamhet, och höll sen kärleksfullt i mig medan jag placerade tre uppkastningar på parkettgolvet. Vid den fjärde och avslutande spyan slet jag mig loss och la den istället över en väska. Jag ville nämligen visa hur bra läder går ihop med kattmatsbrunt.
Jag tycker på det stora hela att Daniel verkar ha uppskattat gesten. Nu ska jag sova en stund medan han roar sig med gåvorna.
Vi ses!
