Ingen risk att jag är adopterad

Idag fyller min far år. Han fyller år samma dag som Hitler, men annars har de inte så mycket gemensamt.

Jag har däremot en hel del gemensamt med min pappa. Han är nämligen vida känd för en liten episod med en byggmodell, innan jag var påtänkt. Det hela utspelade sig i mina föräldrars dåvarande lägenhet, och pappa hade fått en byggmodell föreställande en bil, med sig hem från jobbet. Nån sorts reklampryl. Pappa gillar bilar, så den skulle givetvis sättas ihop ganska så kvickt samma kväll. När hans oerfarna händer fastnade i klister och modelldelar för femtionde gången, och alla tänkbara svordomar hade sagts, då fick pappa nog. Han slet sönder sin egen skjorta i vilt raseri.

Nyss skulle jag bygga modell. Jag samlar på små japanska tv-spelsfigurer (jag har alla utom en – ni får ta på mig) och en av dem är lite vinglig. Så jag köpte en ny sådan. De kinesiska barnarbetarna som gjort modellerna har tyvärr en något begränsad känsla för kvalitet, så hål A där man skulle fästa del B var för stort, och orsakade att del B hela tiden föll ut. Det gick helt enkelt inte att få till, så jag orkade inte mer. Jag tog modellen i handen, krossade den, smulade sönder den mellan fingrarna, och kastade den sedan i soporna. Sen spottade jag på resterna. Två gånger.

Jag är min faders son.