Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

11:00 – Vaknar av att Salahuddin väcker mig mycket ömt genom att vänligt men bestämt jama i örat på mig. Han är hungrig, och då beter han sig alltid lika ohövligt. Man puttar ner honom och somnar om, och så är han där och stångas några minuter senare. Mormors katt brukar bita henne i näsan om hon inte serverar mat halv ett varje natt, men så långt har det inte gått för mig än.

12:00 – Går upp och ger Salahuddin mat. Han tackar mig genom att äta, och sen gå och lägga sig igen, medan jag yrvaket hasar omkring och städar bort gårdagens urdruckna colaburkar.

12:30 – Mor och Bengt kommer. Jag får en 1000 kr, en lampa, en biljett till Rammstein i Globen i Februari, och en Rammstein-tshirt (nu först, när jag skriver detta, kommer jag på en märklig sak. Mammas spontana fråga var ”När ska du ha t-shirten då”, varpå jag svarar att jag inte vet. Jag måste vara väldigt tankspridd).

13:30 – Går ner och handlar två glödlampor till den nya lampan, en vetelängd, och en frukttårta av outforskad karaktär. Givetvis tar konditoriet inte kort (för de har ingen kamera, hö hö) så jag tvingas ställa mig i den tio meter långa bankomatkön, och där genomlida det eviga hostandet från tanten bakom mig.

14:30 – Mormor, farmor, pappa och Peo kommer. Jag får 1500 kr och en kulspetspenna. De var försenade eftersom farmor hade gått vilse. Hon hade glömt att jag flyttat, och var och pratade med någon f.d granne till mig. Efter en timmes skallgång ordnade det upp sig, och truppen kunde sammanstråla till mig. Vi samtalar och äter tårta.

16:00 – Alla går hem till sig,  varpå jag sjunker ner i soffan och börjar se på tv. Reprisen av ”Vem kan slå Filip & Fredrik” är i rutan. Jag slötittar och kan inte hjälpa att tycka det är lite spännande trots att jag några dagar innan redan råkat sett hur det slutade.

18:00 – Handlar middag. Jag beslutar mig för att lyxa till det lite, eftersom jag trots allt fyller år, och går ner till O’leary’s (ja, det är faktiskt Huddinges finaste restaurang typ – rätt illa) och köper oxfilé, pommes och bearnaisesås. Och sen en nachotallrik på det.

18:30 – Går hem och förtär middagen.

19:00 – Förtär nachosen trots att jag egentligen är äckelmätt.

20:00 – Jäser i soffan och lovar för mig själv att aldrig nånsin äta mat igen.

20:30 – Gör dagens Lego-inköp, samt beställer en ritplatta för presentpengarna.

21:30 – Ser på filmen på TV4, ”Little miss sunshine”. Helt okej faktiskt, extra kul att se Steve Carell i en roll som inte är konstant tokrolig utan rätt djup och seriös.

23:30 – Överväger att skriva detta.

00:00 – Skriver detta.

I natt drömde jag märkliga saker. Jag var med i nån slags tv-lek där man fick uppleva olika stadier av sitt liv. Man förvandlades till respektive yngre version av sig själv, fast med sitt nuvarande intellekt. Jag blev transporterad till min skolmatsal i ettan. Tydligen hade jag glasögon, som en annan klasskompis försökte dra av mig. Han hade också glasögon, så jag tog hans och krossade dem. Sen sa jag till fröken att det var han som hade haft sönder MINA glasögon. Då fick han skäll.

Sen vaknade jag, kallsvettig och skrikandes. Eller inte, men vaknade gjorde jag iaf.

Idag har jag byggt lego btw. Bilder kommer, för den som är intresserad.

Jag har köpt en Cross-trainer. Nu är det slut på degandet i soffan. Jag fick den imorse, så efter jobbet har jag nu byggt ihop eländet. Och jag måste säga… Att den människa som gjort instruktionsboken till apparaten… Den människan vill jag mörda. På riktigt. Jag vill hugga personen upprepade gånger i magen med en kniv tills han/hon avlider av skadorna. Och sen vill jag spotta på liket. Så jävligt var det att bygga ihop den.

… Men något av det orkar jag inte göra nu, för ihopbyggandet var så pass svettigt att jag inte ens orkade testa maskinen efteråt. Gah. Nu ska jag sjunka ihop i soffan och somna till idol. En perfekt fredagkväll med andra ord. God afton.

Idag skulle jag åka till mormor och göra henne sällskap ett tag. Jag klev på bussen och allt kändes ungefär som vanligt. Efter ett tags färd stannade chauffören plötsligt, öppnade dörren, och gick ut. Alla passagerare såg på varandra. Några sekunder senare kom chauffören in igen, med halva fronten på bussen i händerna. ”Måste samla ihop bussen serru” sa hon, placerade den stora plåtbiten på några säten, och körde vidare.

Ooookej… Känns som vi borde köpa in nya bussar kanske. Eller börja åka tåg.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27