I brist på något vettigt att blogga om så publicerar jag här en bild på mig, tagen igår. Som ni ser har jag mitt patenterade ögonbrynslyft, karaktäristiskt för mina bilder.
Jag var precis otrevlig mot en telefonförsäljare… eller telefonförsäljare och telefonförsäljare, det var iaf en person som inte tillhör min familj, mina vänner, eller den skara unga späda flickor som spontanringer till mig för att förklara sin kärlek. Eh, ja. Hursomhelst. Det ringde en tant från Statistiska Centralbyrån förra veckan, och undrade om jag hade fyllt i det formulär som de skickat, vilket jag i min tur noggrant placerat i soporna. Jag svarade att jag inte hunnit göra detta, och de sa att de skulle ringa upp. ”Då svarar jag inte”, tänkte jag ondskefullt. Sen har de ringt vareviga kväll. Nu gav jag upp, och svarade. Ganska grinig var jag.
-Ja hej, jag ringer från Statistiska Centralbyrån.
-Jaha.
-Jag undrar om du hunnit fylla i formuläret vi pratade om…
-Jaha.
-… och om du skulle vilja föra kassabok under fjorton dagar.
-Nej.
-Inte?
-Nej. Det är så mycket annat nu, jag har inte tid med sånt där.
-Du har inte tid? Men då kommer vi ringa om några månader igen.
–*suck* Är detta något obligatoriskt eller?
-Absolut inte.
-Nä. Då kan jag meddela att jag aldrig någonsin kommer att göra detta.
-Nähä…
-Nej.
-Då… avskriver vi dig här.
-Jättebra. Tack hej.
Undrar om det är helvetet som gäller nu. Tusan i så fall.
Det var över ett halvår sedan jag var ordentligt förkyld sist. Då skrev jag DET HÄR inlägget. Nu är jag förkyld igen, och fenomenet är tillbaka. Är det mina tänder som gulnat eller de vita prickarna som vitnat? Vad kom först, hönan eller ägget? Ser jag tjock ut i de här byxorna?
On another note… Jag funderar allvarligt talat på att köpa en Star Wars-legogrunka för 1850 kr. Kan det vara ett symptom på långt gången sinnessjukdom eller vad är det som pågår?
Jag säger som jag brukar göra: Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld!
Så ja, jag är sjuk. Eftersom jag är kille blir jag automatiskt hundra gånger sjukare än vad en tjej skulle ha varit om hon haft motsvarande symptom. Därfööööör… kommer jag klockan 20.00 ikväll ha mottagning vid min dödsbädd. Jag kommer att kalla fram er en och en, och under dämpad belysning be er komma närmare så jag får se på er en sista gång. Ni kommer gråtandes att säga att ni älskar mig, att jag har varit er stora idol genom livets alla tillkortakommanden, eller annat valfritt ömhetsbevis.
Sedan kommer jag med darrande röst be er öppna den lilla kistan på sekretären, och med lika darrande hand peka åt dess håll. Ni öppnar, och finner en lock av mitt hår. Sedan stängs mina ögon för all evighet, och världen skall då veta hur förkylningen tog mitt liv.
Det är lite störigt, det här med Svininfluensan.
I morse satt jag på pendeln och kände att jag behövde nysa. Och för första gången kände jag verkligen de oskrivna restriktionerna. Alla i vagnen sneglade på mig när de såg hur det började killa i näsan, och de tänkte nog samtidigt att de kommer slå ihjäl mig om jag nyser på dem. Så det gjorde jag inte. Jag nös istället i armvecket för första gången i mitt liv.
Jag vek mig för grupptrycket.
Usch, ibland känner jag verkligen att jag blir arg. Jag vill bara skälla ut folk. ”Varför svarar du inte för, din förbannade jävla…” vill jag fråga. Men sen kommer jag på att det inte tjänar nånting till, så då låter jag bli.
För övrigt… I natt drömde jag att jag och mamma kollade igenom ett arkiv med porrfilmer på internet. ”Hur många gånger har du sett den filmen?” frågade hon och pekade på en film. ”Tre gånger, men jag känner mig inte bekväm med att prata med dig om det här” svarade jag.
Hur fan ska man tolka den drömmen liksom? Jag vill nog inte ens veta.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
