Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Jag lagade precis lite mat här. Det blev något mycket kulinariskt och exotiskt. Miniköttbullar och gräddstuvad pyttipanna, med hallonsylt till. En delikatess värdig konungar. Jag önskar jag kunde dela med mig av mina kunskaper, men tyvärr… Ni skulle inte förstå. Vissa har matlagning i blodet, helt enkelt.

Nu ljög jag. Det ser ut som en stor spya och smakar ungefär likadant. Men jag är hungrig, och har absolut ingenting hemma. Och det är ungefär såhär det är varje kväll.

Någon som vill anmäla mig till ”Du är vad du äter”?

HAHAHA! Ni skulle varit med nyss!

Jag gick på toaletten. Där märkte jag, till min stora förvåning, att jag råkat spänna skärpet så det satt i det andra pinnhålet istället för det tredje! Heeeeeeeelt tokigt! 😀

Hoodiladi hooodiladi hoppsan en sån dag.

Jag fick en hel del spott och spe senast jag skrev modeblogg. Men det struntar jag i. Det här är min blogg, och i den skriver jag vad jag vill. Hah! Förargligt va?

Här kommer dagens outfit, vare sig ni vill det eller inte!

Rock: Lång svart historia från Hugo Boss. Inte lite flashigt. Den kostade väl typ 3000 kr för några år sedan, när jag köpte den. Det var mycket pengar på den tiden, ty ni förstår att detta utspelade sig på den tid då kronan var stark och finanskriser bortom synhåll.

T-shirt: Ptja, en sak jag hittade i garderoben någonstans. Den måste vara gammal, för jag har tydligen bitit på kragen, så det är massa hål där. Och sånt slutade jag med för många år sedan.

Byxor: Samma ljusa chinos som förut. Nu med ihopsydd ficka, och inte lika stickiga i stjärtpartiet längre. All in all; I like.

Accessoarer: Passérkort från jobbet, 100 kr på… jobbet. iPhone via Telia, kostade skjortan plus att jag behövde skaffa ett abonnemang hos dem. Mycket irriterande… Men den är fashion! Visst?

Såhär ser det ut hos mig denna afton. Lyxade till det lite, med ett tänt ljus och allt, eftersom jag känner mig lite småledsen.

Nachos med köttfärs, tacosås och gräddfil. Och sedan pärltomater och paprika till det. Egentligen ska det ju vara mer grönsaker, men det är så jobbigt att hacka det. Taco tubsen till vänster i bild sket jag i (snacka om att skita i badkaret, för er som kan engelska) eftersom de var gamla och smakade illa.

Det finns en speciell person som är i mina tankar lite extra mycket när jag äter sån här mat.

Jahapp. Så har man varit på synundersökning då. ”Åh herregud” sa optikern när jag trädde in i rummet. Sen ropade han på sin sekreterare att hon skulle avboka alla hans möten. ”Vi har en kod röd!!!” skrek han, så det ekade i salarna. Bara sekunder senare gick flyglarmet och alla utom den stressigt svettiga optikern, som tagit sig an mig, flydde till närmaste skyddsrum. ”Knappt ledsyn” sa han. ”Blind inom några veckor”.

… Nej. Så var det inte. Jag hade tydligen perfekt syn. Jag fick titta på punkter och prickar och bokstäver genom en massa glas, han höll för ena ögat medan jag fick titta på ett prisma, och bla bla. Men perfekt syn hade jag tydligen. Den enda miss var att jag trodde en elefant bestående av prickar var en ko. Men de hade tydligen inga glasögon som kunde avhjälpa ett sånt synfel.

Han rådde mig iaf till att köpa de svagaste läsglasögon som jag kunde hitta på närmaste mack, för att se om det kan göra min datoryrsel lite bättre. Så det gjorde jag. Resultatet? Tja…

Carl Bildt på besök i Huddinge!
Carl Bildt på besök i Huddinge!
Allt klär en skönhet, även glasögon... Right?
Allt klär en skönhet, även glasögon... Right?

Idag, när jag gick mot busshållplatsen efter jobbet, så trampade jag i hundavföring. Jag märkte det inte förrän jag satt på bussen och märkte att det kändes som jag hade en stor sten under ena foten. Den gick liksom inte att sätta ner fullt ut. Jag tittade ner på ena skon, och givetvis. Där var något stort och brunt och jävligt äckligt.

”Låt det vara en jordkoka, låt det vara en jordkoka…” tänkte jag. Sen kände jag stanken. Då tänkte jag mest en massa svordomar, och tittade ut genom fönstret. Som tur var hade en hop dagisbarn precis klivit på bussen, så om det hade krävts hade det ju inte varit så svårt att skylla på dem.

Sen klev jag av bussen. Paniken började så sakteliga att sprida sig i min späda kropp. SMSade mamma. ”Trampade i hundskit på vägen hem. Faaaaaan.” Efter någon minut fick jag svar. ”Ta för fan inte med dig det in! Torka av dig på lite gräs.”

Det är två frågor jag ställer mig själv. Var får jag tag i gräs i mars, två dagar efter snön försvann? Och vad tror min mamma om mig?

Den senaste tiden har jag märkt att jag blir väldigt snurrig i huvudet om jag sitter vid datorn länge. Allt är bra på morgonen, men bara någon timme efter att ha kommit till jobbet är det kört. Sen är jag snurrig hela dagen ungefär tills jag kommit hem… och sätter på datorn där hemma, då är det kört igen.

Därför ska jag imorrn gå och göra en synundersökning. Jag kanske behöver terminalglasögon nämligen. Då kan jag också få se sådär intellektuell ut. Ett par såna här bågar kanske vore något?


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27