Lektion två. Av åtta eller nåt sånt, jag minns inte exakt.

Nervositeten innan lektionen var denna gång mycket värre än första. Det borde kanske varit tvärt om kan man tycka, men den här gången visste jag vad jag hade att vänta. Hemskt svåra steg tillsammans med söta flickor. Svettigt.

Eftersom jag var några minuter för sen förra gången så hade jag nu helgarderat mig, och var där ungefär 40 minuter för tidigt istället. Det är väldigt typiskt mig. Så jag gick på toaletten på McDonalds ett tag, och fördrev där tiden med att flexa framför spegeln och vattenkamma min blonda kalufs. När det var dags att stiga ut i kylan igen så fick jag först vänta med ett annat par i några minuter innan vi blev insläppta i danslokalen. Efter ett tag kom det mer folk, bland annat den näst sötaste tjejen (som jag bjöd upp förra gången) och hennes inte fullt så söta kompis. ”Hej” sa kompisen. ”Hej” sa jag. ”Hej” sa den näst sötaste tjejen och log. ”Hej” sa jag och fånlog. Nåja.

Sedan följde väntande. Jag satt och var nervös så jag nästan skakade, egentligen utan att veta varför, samtidigt som jag låtsades läsa Metro för att den näst sötaste tjejen skulle se hur kultiverad jag är. Det gjorde hon inte, för hon satt bakom en vägg. Så den operationen misslyckades ju kan man säga.

Efter lite nervöst bläddrande kom då slutligen ledarna. Det var några andra än de som var förra gången, och dessa var mycket bättre. De lärde inte ut allt så nedrans fort, utan tog det långsamt och förståeligt. Så efter en stund hade jag förvandlats till Lindy hop-mastah™ , feared by many and admired by all… Eller något i den stilen åtminstone. Nämen ärligt talat så gick det riktigt bra, minus att jag inte fattade vissa danssteg så kändes det bra.

Och den sötaste tjejen på stället? Ja, hon var naturligtvis inte där. Kanske sjuk, kanske på semester, kanske med ny identitet och besöksförbud av mig. Men det känns helt okej ändå. Dessutom kom det en ny tjej som inte var där förra gången, och som hädanefter kommer kallas ”den tredje sötaste tjejen”. Mycket djupa blickar där, även om sånt i regel inte betyder intresse. Eller?

Fortsättning följer…

Så var då första lektionen avklarad och det finns egentligen bara ett faktum som höjer sig till skyarna, som jag känner att jag inte kan annat än att skrika rakt ut…

… Stor skillnad mot buggkursen när det gäller tösutbud! Stooooooor skillnad!

Jag kom dit, smått nervös, hängde av mig mina grejer och gick ner mot dansgolvet där alla stod i en stor ring med lärarna i mitten. Vi började med lite olika uppvärmningssteg, och jag kände mig pinsamt nära de där idrottslektionerna i mellanstadiet. Men jag hoppade runt ett tag där tills det var dags att bilda par. Jag gick fram till en rätt söt flicka längst bak, hon sa ”Jaha, oj, okej” och jag funderade på om det var för att hon hade spanat in nån kille hon hellre ville dansa med eller om det var för att hon kände sig ovärdig att få dansa med bildsköna jag. 50/50 säger vi.

Hursomhelst, stegen satt efter ett tag och det var efter några parbyten jag insåg hur sjukt många söta töser i min ålder det faktiskt fanns där. Det var speciellt en blond tjej där som jag tyckte var löjligt vacker, så det var roligt. Men håller oturen från buggen i sig så sitter hon troligtvis på planet till Kuala Lumpur nu, i hopp om att undkomma mina danssteg of doom.

Det enda som var negativt var väl att jag har så nedrans svårt för att föra. Jag tycker inte om att bestämma på det där viset, och är det då en hyfsat bestämd tjej så vill hon gärna säga hur jag ska göra. Och då tycker jag hon ska ta sig i brasan. 😀 Annars var det najs, jag ska definitivt dit nästa gång.

Ptja, kortfattat så var väl det mina första intryck. Very nice. Jag håller er uppdaterade.