Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Min gode vän Patrick tycker att jag borde bli gay. Jag håller inte med, men tanken var fin.

”åh elin du är så otroligt vacker i dina nya underkläder”
”åh werner tack så mycket, det betyder verkligen mycket när det kommer från dig jag är så nöjd över att jag kan visa mina nya trosor såhär utan att du dömmer mig som alla andra killar”
”jag vet elin, det är så nice att vi är så nära vänner, nästan som om vi var gjorda för varandra”
”jag håller med det är fantastiskt”
”ja och lite konstigt faktiskt”
”vad menar du werner?”
”jo alltså att du kan vara så vacker och underbar och ändå så kan det aldrig någonsin bli vi”
”ja werner, varför är det alltid ni bästa som är upptagna eller omöjliga att få? *suck*”
”haha jag vet inte det jag, du kan ju få vilken kille som helst!”
”bah, de är grisar, jag önskar att jag kunde få dig”
”hehe, elin… inte då. din drömprins kommer nog snart! nu dricker vi margarita och dansar!”
”ja vad kul”
*dansa dansa*
”åh werner, är det säket att det aldrig kan bli vi?”
”elin. du är ju vacker och så, mycket speciell! men jag kan nog inte”
”werner, snälla kan vi inte försöka bara en gång? om det känns konstigt så slutar vi, jag looooovar”
”åh….. okej då, men bara för att du är så fin!”
se? det gick ju skitbra när du var gay! 😀
sådär stabil har ju fan ingen man någonsin varit
jag tycker du ska bli gay

Jag vill inte bli gay ju. 🙁

Jag fick lägenheten! 25 000 billigare t.o.m, fear my prutnings-skills. Har varit och skrivit på papprena precis. Så nu flyttar jag in i slutet av Oktober. Känns superbra, fast njuta fullt ut kan jag nog inte göra förrän flytten av mitt 100mbit-fiber är klart och allt har gått bra. Jag har frågat ägaren, mäklaren, Bredbandsbolagets kundtjänst och alla säger att det finns. Jag har gjort kollen på deras sida och möttes av texten ”Grattis! Du kan få Bredband 100″… Men ändå känner jag mig inte säker. 100mbit or death. 😐

Och magkatarren börjar gå över. Fast jag tror att medicinen gör mig snurrig i huvudet… Det finns dock risk för att detta är inbillning… Det är nog inbillning.

Jag gjorde bort mig på McDonalds idag. Nu kan jag aldrig mer återvända.

Jag hade precis fått det jag beställt och skulle gå därifrån, när jag upptäckte det hemska. Jag hade fått cola utan is istället för fanta utan is. Oförlåtligt. Som äkta svensk tänkte jag för en sekund över möjligheten att bara gå därifrån för att slippa vara till besvär, men som sagt. Oförlåtligt. Jag vände på klacken och sa till att jag ville ha fanta och inget annat.

Då fick jag min fanta, och det är här själva bortgörelsen av sällan skådat slag utspelade sig. McDonaldsmänniskan kom tillbaka och gav mig en ny mugg med något ljust och genomskinnligt i. ”Vatten, bubbelvatten eller ännu värre – fanta light med citronsmak” tänkte jag och sa till igen. Jag fick då lära mig sanningen den hårda vägen. Det var fanta, det var bara bubblorna som orsakat en synvilla och tonat ner den orangea färgen.

… Fattar ni magnituden av det jag gjort?! Jag måste emigrera till Förenade arabemiraten nu. Tvingas leva i exil i nån bergsgrotta med endast mina egna fingrar att fästa blicken på, allt som straff för min dåraktighet. Fan. Jag visste att jag skulle tagit en kebab ikväll istället.

Helg [hel´j]: Spendera hela dagen med att ligga i soffan med sina favorittofflor på fötterna, sträckse första säsongen av Malcolm in the Middle på laptopen, och sedan laga micrade köttbullar och potatissallad till middag.

That’s it, jag köper aldrig mer med mig mat från Grekiska kolgrillsbaren i Huddinge. Idag hände samma sak som hänt förra och förrförra gången. Jag FATTAR inte hur de kan minnas mig så väl när jag inte varit där på över ett år. Men så var det. Jag hade inte mer än hunnit beställa och sätta mig ner för att vänta innan en ”grek” (han talade allt annat än grekiska med sina kollegor) kom fram och frågade vad jag jobbar med.

Daniel: *säger företagets namn*
”Grek”: Va?
Daniel: *säger företagets namn*
”Grek”: Va?
Daniel: *artikulerar företagets namn tydligt*
”Grek”: Va? *sätter handen bakom örat och för huvudet närmare*
Daniel: *känner sig löjlig, artikulerar företagets namn väldigt tydligt och lägger till ordet bredband*
”Grek”: Ahaaa… Jag tror du sa det en gång förut när vi pratade. Du programmerar och sånt ja?
Daniel: *förundras över hur han kan minnas det, men orkar inte rätta honom angående programmeringsbiten* Ja, just det.
”Grek”: Det är bra, bra kille! Bra man!
Daniel: Ja… Precis…*försöker undvika ögonkontakt vilket kan leda till vidare prat*
”Grek”: Du vet, en kompis jobbar i New York, säljer program till Telia. Miljoner kronor. Både lön och provision!
Daniel: Jaså? Ja, det kan nog bli mycket pengar där… Jorå… *pinsam tystnad*

Efter några sekunder kommer ”grek” nummer två och börjar snacka om att han har Com Hem hemma och att de blåst honom på bindningstid, att han vill uppgradera men inte får det och att han har deras ComBo-abonnemang. Jag vet precis vad det är, för jag har jobbat där. Men det säger jag inget om.

Som tur är räddas jag av gonggongen här; min mat är klar och jag kilar därifrån. För tusan, jag är svensk. Jag vill inte prata med främmande människor, och är för belevad för att säga något. Det är precis samma sak som på den lokala matvaruaffären, där jag alltid väljer den äldsta och fulaste kassörskan när jag handlar chips och godis och läsk och chilimarinerade vitlöksklyftor, och någon av de andra när jag handlar ris och köttbullar och mörkt bröd.

Phew. Det tar på krafterna att tänka mycket.

Jag hittade precis en tavla i gamla gömmor, vilken jag ville hänga upp någonstans i hemmet. Jag tittade mig omkring efter en lämplig plats och såg en svart krok på väggen bakom soffan. Men kroken var en nattfjäril och flög iväg. ”Uuuääägh” utropade (observera att det är ”utropa” och inte ”skrika” när man är så manlig som jag är) jag, klev ner från soffan och ryste för mig själv.

Kvällsfridstribunalen hade sedan möte. Nattfjärilen beslutades vara skyldig på samtliga åtalspunkter, bland annat olaga liknelse av upphängningskrok, ett mycket grovt brott. Nattfjärilen dömdes därför till döden, och avrättades tidigt på onsdagmorgonen genom slag av tidning och sedan uppätning utav katt.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27