Vet ni en jobbig sak? Handstödet i rulltrappan går liiite fortare än själva rulltrappan, så man kan inte ha samma grepp hela vägen upp.
Fyfan vilka problem man har. Var är resten av Europas bistånd för detta?
Inatt drömde jag att jag träffade en kvinnlig modell. Hon var några år äldre än mig, hade mörkt hår och stora missformade silikonbröst. Det är inget jag gillar egentligen, men i drömmarnas land gjorde jag uppenbarligen det, eftersom jag började kyssa henne intensivt efter bara några sekunders ordväxling.
Snart befann vi oss på ett tåg, och skulle hem till mig för att idka älskog. Vi vänslades riktigt ordentligt i kupén när det knackade på dörren ditin. Två präster klev in, och klagade på att vi hade släckt ljuset. Det fick man tydligen inte göra om man inte ville komma till helvetet. Jag följde efter dem ut och började argumentera med dem båda. ”Men det är OK att röka gräs alltså?” frågade jag och pekade på en stor platspåse med marijuana som en av prästerna hade i knät. De skrattade nervöst och blev lite snällare.
Sen vaknade jag. Jag börjar bli lite orolig över mina drömmar alltså. Jag har möjlighet att ligga med en modelltjej, och jag väljer att istället börja prata med två manliga präster? Det vore inte ens intressant IRL liksom.
Och nu till ett purfärskt ämne. Anna Odell. Jag har inget konkret att säga egentligen, utan jag måste bara fråga… Ser hon inte väldigt sinnessjuk ut? Titta på ögonen! De är sådär läskigt stirriga. Typ ”om du lämnar mig så MÖÖÖÖRDAR jag dig *hysteriskt skratt som övergår i hysterisk gråt*”.
Läskigt.
En gång, när jag gick i femman, så hade vi klassfest. Jag var populär och dansade tryckare med alla de sötaste tjejerna. Inte minst med Emma, som jag var kär i på den tiden. Tätt intill varann gungade vi ihop, med hennes DATE-parfym långt upp i bihålorna och till tonerna av ”My heart will go on” med Celine Dion. Oj vad det pirrade i min späda pojkkropp när jag höll om henne.
När jag kom hem började jag storgråta. Jag visste inte ens varför just då, men såhär tolv år senare vet jag precis vad det var för känsla jag hade, som gjorde mig så förkrossad. Jag var övertygad om att jag den kvällen hade nått mitt livs höjdpunkt. Att jag aldrig skulle bli så lycklig igen. Att det bara skulle gå utför efter det.
I natt drömde jag märkliga saker. Som vanligt alltså.
Jag och pappa skulle åka upp till hans landsställe i Dalarna. Men på vägen gick nånting fel… väldigt fel. Det är iaf vad jag skulle skrivit om jag gillade klyschor. Men det gör jag inte. Så nånting gick helt enkelt bara vanligt fel. Pappa kom ut ur tågtoaletten och var plötsligt en helt annan människa. Bokstavligt talat alltså. Han var mörkblond och skäggig. Och ond. Han höll alla passagerare som gisslan, och jag vet att jag i drömmen var helt livrädd för honom. Den ende han inte hade koll på var en CP-skadad person som flöt omkring i sin egen pool i en av tågvagnarna. Fråga mig inte vad det handlade om.
Pappa skrek och var jävlig innan vi slutligen kunde överrumpla honom. Victory! Plötsligt var vi hemma hos honom, i hans kök. Han förklarade att det var drogerna som hade gjort honom ond, och att han inte visste att det var droger han hade ätit. Han visade mig några fefferonis, och pekade storögt på dem. Det var drogerna, och tydligen även vår lunch. Jag pillade bort alla kärnor och åt upp fefferonin. Då sa pappa att det var vätskan i fefferonin som var drogen, inte kärnorna.
Plötsligt blev även jag superknarkad, och gick bärsärkargång på stadens gator. Jag fick se en löpsedel där det stod att jag hade mördat tre pers. Sen vaknade jag.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
