Nyckelord

Livet

Besöker

Märklig situation. Jag tittade på ett Vänner-avsnitt på femman. Ross skulle bli pappa för första gången (det var ett tidigt avsnitt), och gick runt med en personsökare som skulle pipa när det var dags.

Jag fortsatte titta, och inom kort började sökaren att högljutt att pipa, varpå Ross uppspelt proklamerade att det hade börjat. Serien bytte scen, men pipandet slutade inte. Jag förstod ingenting. ”Satan vad den piper högt” tänkte jag. Sen insåg jag att det var min egen timer som pep, eftersom pizzan jag tio minuter tidigare stoppat i ugnen nu var färdig.

Jag håller förmodligen på att bli senil.

Jag hade lite torr hud på ett ställe på näsan. Då tog jag en klick hudkräm där, som jag masserade in en stund. På grund av hudkrämen blev näsan alldeles hal, varpå jag slant och skar mig med pekfingernageln. Nu är det ett sår där istället.

Bara ett exempel på livets periodvisa jävlighet.

Ibland är det makalöst hur jag kan få en kväll att gå utan att egentligen göra ett skapandes dugg.

17.55 – Kliver av pendeln. Sicksackar mellan alla dessa långsamma människor, för att så effektivt som möjligt ta mig någonstans.

18.00 – Bestämmer mig för att dagens middag ska bli av thaislaget. Styr då logiskt nog kosan mot det lokala thaistället, och beställer där kyckling med cashewnötter.

18.20 – Kommer hem, och fastnar framför The Piano på Viasat Film Classic (man vet att man börjar bli gammal när filmer man gillar går på kanaler med ”Classic” i namnet) medan jag äter. Jag minns inte riktigt om jag tycker om filmen eller inte, men jag minns mycket väl när jag såg den första och senaste gången. Det var hos Linnea, en gammal flickvän från Nådens år 2006. Vi låg hemma hos henne och såg både den filmen och Chocolat, samma dag tror jag t.o.m att det var.

19.00 – Har nu ätit upp, och en paltkoma utom denna värld har infunnit sig. Undertecknad ligger nu på soffan och försöker hålla ögonen öppna, mest av nyfikenhet eftersom jag minns att filmen eventuellt slutar spännande… Men det gör den inte. Den är ganska dålig rakt igenom.

20.00 – Jag lyckas komma över tröttheten något, och spenderar nu en stund med att planlöst klicka igenom olika webbsidor. Helgon, Facebook, Twitter, bloggen. Helgon, Facebook, Twitter, bloggen. Är jag bortglömd? Varför skriver ingen? Hallå?!

20.30 – Sätter igång Call of Duty: Modern Warfare 3 eftersom jag känner att mitt kindkött nästan är helt, vilket såklart måste åtgärdas. Jag spelar ett par matcher, men stänger strax av, i frustration efter att ha blivit gruppvåldtagen (bildligt talat alltså) av afrikansk milis med AK-47:or.

21.30 – Försöker mig på att skaffa en animerad profilbild på Twitter. Det vore ju spexigt och sådär, tänker jag i mitt stilla sinne.

21.33 – Hittar en sida där man kan göra om en film till en animerad bild.

21.35 – Försöker att hitta optimalt ljus för att filma mig själv.

21.37 – Tänder varenda lampa i hela lägenheten.

21.42 – Har någon slags photoshoot med mig själv, som förmodligen ser fruktansvärt tramsig ut om någon skulle se mig.

21.47 – Har tagit ungefär 67 kortfilmer med mig själv. Blir nöjd med en.

21.48 – Laddar över filmen till datorn.

21.49 – Upptäcker att filmen är uppochned, eftersom man aldrig kan lära sig vad som är upp eller ner eller in eller ut på en iPhone. Svär lite.

22.18 – Har tagit ett gäng nya filmer, denna gång förhoppningsvis rättvända. Det visar de sig vara. Jubel hemma hos Daniel.

22.35 – Upptäcker till mitt förtret att Twitter tillfälligt har tagit bort funktionen att byta bild, så allt pysslande har varit i onödan.

22.52 – Skriver detta.

PS. Alla tider är ungefärliga eftersom jag FAKTISKT INTE SITTER OCH KOLLAR PÅ KLOCKAN HELA TIDEN! LIKSOM, JAG HAR FAKTISKT ETT LIV! … Oh, wait.

Det är förvånansvärt hur mycket som kan gå fel när man ska göra något så enkelt som att slänga lite sopor. En liten plastpåse matrester och en större tygkasse med kartonger skulle jag gå iväg med, inget värre än så. Men i vanlig ordning lyckas det bli katastrof.

Jag försökte: Få ner en takeaway-kartong f.d kebabtallrik i plastpåsen.
Det som hände: Jag tryckte lite för hårt, för rätt som det var sprutade det ut en gejser av kebabsås över min skjorta.
Resultat: Jag blev arg.

Jag försökte: Öppna dörren till soprummet.
Det som hände: Nyckelkedjan (jag tycker det är smidigt, okej?!) hade fastnat som en snara runt nedre delen av rocken, och ju mer jag drog desto hårdare drogs den åt och blev således svårare att lossa med kartongkassen i andra handen.
Resultat: Jag blev arg.

Jag försökte: Kasta kartongerna så de landade högst upp på det berg av andra kartonger som befann sig i grovsoprummet.
Det som hände: De trillade ner. Tillsammans med det berg av andra kartonger som befann sig i grovsoprummet.
Resultat: Jag blev arg.

Jag försökte: Gå tillbaka till mitt hem.
Det som hände: Den nu tomma tygkassen var inte ordentligt ihopdragen, så denna vecklade ut sig till en enorm bromsskärm i motvinden.
Resultat: Jag blev arg.

Kan man inte få en assistent som gör sånt här?


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27