Tjock som i metaforiskt tjock alltså. Inte tjock på riktigt. Jag har en guds fysik.
Däremot, det jag har gjort… Jag har installerat McDonalds app. Det känns lite som att ha pizzabagaren på speed dial.
Nu får ni vara stolta över mig, allihopa.
Idag var jag på McDonalds. Även kallat Gyllene Måsen. Eller McRomance. Där inhandlades två cheeseburgare och en fanta utan is (som i vanlig ordning blev MED is eftersom de i kassan inte förstår svenska).
När jag betalat och stod och väntade på min andra burgare, som skulle ta några minuter extra (vilket blev 10 minuter eftersom de i köket inte förstår hastighet), så uppmärksammade jag en kvinna på en sisådär 30 år. En riktig white trash-människa, kraftigt överviktig och med glasögon tjocka som flaskbottnar. Hon stod och tog ketchup och sugrör och sånt. Så tog hon några servetter, men drog med sig tre stycken till, som vackert föll ut över golvet. Hon gick därifrån, och lät det ligga.
Då tittade jag henne i ögonen. Våra blickar möttes. Sen tittade jag på servetterna. Sen tittade jag på henne igen. Hon såg alltihopa, och tittade sedan på servetterna på golvet. Efter att ha fått synlig ångest i några sekunder började hon att sopa servetterna åt sidan, med ena foten. Hon plockade visserligen inte upp dem, men jag kände att det var en liten vinst ändå. Min bistra uppsyn hade fått henne att göra något för naturen.
Vackert.
Jag tycker att McDonalds är ett rätt bra företag. Visst, maten är inte direkt nyttig, men den smakar bra och jag vet att de anställda är väldigt måna om hygien osv.
… men vad i all världen har fyra erigerade penisar med det hela att göra?
Det är farligt att ta kontakt med mig när jag är på väg någonstans, det är kallt och jag är trött. Då finns det risk att man möter Herr Otrevlig igen.
Idag fick en stackars försäljare erfara det hela. Jag hade varit på postens företagscenter, som ligger några kilometer bort. De envisas nämligen med att skicka mina paket dit, till mitt stora förtret. Så nu var jag på väg hem, och hade precis gått ovanstående kilometer i konstant motvind. Sen hade jag, med paketet under armen, köpt lite lunch på McDonalds också.
När jag börjar närma mig säljaren ser jag redan på avstånd att han uppmärksammat mig. Han börjar gå mot mitt håll. Redan här blir Herr Otrevlig i mig irriterad. Låt mig bara vara. Men icke. När han sträcker fram sin fula lilla lapp med extrapris på vad-det-nu-var, då exploderar jag. Jag dödar honom, på öppen gata, genom att hugga McDonalds-sugröret i ögat.
… Nej okej, så var det inte. Men jag sträckte ut med armarna för att visa att jag hade händerna fulla. ÄNDÅ gav han sig inte, utan sa att han kan stoppa ner lappen i min påse med hamburgare. Aldrig i helvete att jag ville ha hans otvättade lodisfingrar bland min mat. ”Nähej du tack!” skrek jag så det nästan ekade mellan husen. Åtminstone kändes det så. Samtidigt drog jag bort min lilla påse, som om det var ett kuvert mjältbrand han ville lägga däri.
Sen gick jag.
Vilken extremt händelserik dag! Jag vet knappt var jag ska börja, men nu börjar jag ändå:
Först var jag i matvaruaffären och handlade lite vadderade kuvert för att skicka diverse traderavinster i. Hos posten får man ingen kasse att lägga kuverten i, så jag var tvungen att köpa en sån för egna pengar. Och det känns alltid lite utvecklingsstört att bara köpa en kasse för en och femtio, så jag köpte en julmust också. Sen föll jag för affärens trick, att placera småsaker precis vid utgången, så jag plockade på mig någon sorts ask med torkade bär eller något. Funderade inte så mycket på vad som var i, det kunde ju varit avföring så vitt jag vet, men det lät gott.
När jag skulle betala asken med avf… bär, så uppstod det problem. Den hade inte någon som helst streckkod. Affären har nämligen en sån där självhjälpshistoria, så man får ju scanna sina egna prylar. Hur som helst fick något slags biträde hjälpa mig att trycka in koden manuellt. Det verkade dock bli aningen fel.
Lite magstarkt för min smak. Jag ropade tillbaka nissen, och sen blev det rätt.
Sen gick jag på McDonalds och handlade middag. Ja, sån är jag. Där var de drabbade av en enorm driftstörning. En riktigt ruskig historia. Fantan var slut! Tjejen i kassan frågade om jag ville ha Fanta exotiska frukter istället, varpå jag svarade ”Nej fy fan”. Inte kunde hon veta att jag groggade med det när jag var 19 år, och inte har kunnat dricka det sen dess.
Och just det, en sak till. På vägen hem gick jag förbi en tjej. Våra blickar möttes en kort stund. ”Hej” ropade hon, och lagom till att jag lyckats processa det faktum att hon möjligen kan ha sagt till mig eftersom hon trots allt tittade på mig, så hade vi båda gått skilda vägar. Spännande.
Hur var er dag, kära läsare?
Jag har hört att tjejer gillar farliga killar. Jag tänkte egentligen inte säga något – jag tyckte det var lite väl magstarkt – men nu gör jag det ändå. Buckle up!
Idag åt jag på McDonalds, och köpte QP istället för McFeast! … Visserligen bara för att McFeast var slut, men ändå. QP istället för McFeast! Don’t try this at home.
Handlade brunch på Mcdonalds idag. Sen blev jag illamående. Det är en trend just nu, illamående så fort jag äter nåt. Men inte när jag sysselsätter mig, utan bara när jag tänker på själva ätandet. Då sitter nog problemet mest mellan öronen, och det är ju någonstans ganska lugnande.
Nåja, nu var det inte det jag skulle säga. Jag testade en ny hamburgare idag (för att få reda på vilken måste du skaffa Premium-medlemskap på min blogg, samt fylla i blankett 23A), så jag frågade kassörskan litegrann om den. Så efter den djupsinniga kontakten så brydde jag mig lite mer om vad jag sa än vanligt. Då blev det fel.
-Smaklig måltid!
-Tack dets… a… mma… Heh.
Fail. Epic fail. Nu kan jag aldrig mer sätta min fot inne på Mcdonalds. Funderar på om jag ska ta och hänga mig eller bara örfila mig framför spegeln ett tag.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
