Jag har betalat av mitt topplån på lägenheten.
Nu förstår jag att ni knappt kan hålla fingrarna borta från min manligt lurviga kropp, men jag måste ändå be er att ta det lite lugnt. Jag gjorde det för att spara pengar i det långa loppet, inte för att vara sexig. Ni måste tro mig.
Jag köpte precis lite lunch. På vägen tillbaka till kontoret såg jag nånting rödbrunt på hissgolvet. Det visade sig snart vara ett löv, men först tyckte jag att det såg ut som en soltorkad tomat.
Då började jag att fundera lite. Varför heter det soltorkade tomater? Är det någon skillnad på tomater som torkats i solen och tomater som torkats via någon avancerad tomattorkningsapparat?
Idag plockade jag ihop två kassar med burkar som jag gick ner för att panta. Jag stod länge och väl vid pant-automat 2 och lyssnade på hur pant-automat 1 tjöt över att den var full (det är alltid minst en apparat som är trasig eller full). Bakom mig kom en tant och började att stampa med foten för att visa sin otålighet. Jag jävlades genom att panta ännu långsammare.
När jag ändå var i affären passade jag på att gå till posten och skicka några Tradera-vinster till folk. När allt var klart tog jag mitt pantkvitto och gick till kassan. Maskinen scannade in det, och det blev 62 kr. Sen gick jag till McDonalds och beställde en sweet chili chicken-wrap, en stor pommes och en stor fanta utan is. Samt en extra cheeseburgare. En ganska gedigen middag, minsann. Tjejen i kassan gjorde dock fel och stoppade först i normalstora tillbehör, så jag fick vänta lite extra. Det gjorde inte så mycket.
Sen gick jag hem och åt maten medan jag tittade på Schulman Show. Jag snabbspolade den sista kvarten, och stoppade sedan in cheeseburgaren i kylen. Tänkte spara den till senare. Men det tog nog inte så lång tid innan jag var där och tinade den igen.
Efter det såg jag en film, Mystic River hette den, och handlade om tre män och ett mord. Eller flera mord, kanske. Helt okej. För någon timme sen var den slut, och nu ligger jag här och skriver detta, enbart för er njutning.
Så ja, det var min dag, det. Ni trodde säkert att det skulle komma nånting intressant, roligt eller kanske spännande. Men tji fick ni. Ni kan inte komma här och tro att jag ska kunna leverera på kommando. Pressa mig inte!
Idag fick jag beskedet att min Macbook Pro inte kommer att levereras förrän nästa torsdag. Det är nio dagars leveranstid, vilket naturligtvis är fullkomligt oacceptabelt.
För övrigt är det väldigt spännande hur man kan låta bli att köpa nånting under flera månaders tid eftersom man inte känner att man behöver det, men så snart man köpt saken i fråga känns varje dag som en evighet.
Jag måste bara säga att jag tycker att det är hedersvärt att Felix även låter förståndshandikappade människor vara med i reklamer.
Nu gjorde jag det äntligen. Efter att hungrigt ha surfat upp hela internet i jakt på Mac-rykten så tryckte jag till slut på den där jävla knappen. Det här ska bli spännande.
… Typiskt mig. Istället för att vara glad över en stundande leverans av en dator jag längtat efter så har jag ångest på grund av det ganska omfattande minusbeloppet på kontot.
Fast äsch. Mat och boende är ändå överskattat.
Och så ägnar vi dagens stora tack till Telia med sin enormt hjälpsamma och trevliga support.
Jag kom visserligen fel från början, men hur skulle jag veta att all chat endast gäller teknisk support när det bara står ”support”? Nåväl, nu har jag lärt mig att den tekniska supporten tycker att det är för mycket begärt att skriva ut en autogiroblankett. Samt att man bara får TVÅ SEKUNDER på sig att svara, innan ”handläggaren” avslutar chatten.
Förresten – och jag ber om ursäkt över att jag nu låter allt för mycket som en gnällig kund – så tycker jag att det framstår som ganska otrevligt när man bara slänger fram en länk sådär. Men det kanske bara är jag som har gått kurser i kundhantering på mitt jobb.
Nåja. Nu ska jag vara en duktig pojke och ringa fakturasupporten, så får vi hoppas på ett trevligare bemötande där.
Fotnot: Nu har jag ringt fakturasupporten, pratade med en Mattias som mycket vänligt berättade att de skickar hem en sån blankett till mig. Det hela var över på en halv minut ungefär (som flickan sa).
Naw. Jag hittade en sida som sparar ner diverse hemsidor och lagrar dem. Där fanns min blogg! Så kliniskt ful den var 2010.
Jag råkade se en lite tråkig sak idag, när jag planlöst surfade omkring på Ansiktsboken. I gruppen ”Vita kränkta män” hade följande urklipp publicerats, tillsammans med den sarkastiska kommentaren ”varför är tjejer så krävande? :(”
Jag vet, jag är kanske inte helt opartisk när det gäller sånt här. Jag har själv varit där; när man skrivit till någon som verkat jätteintressant och fått nobben på ett mer eller mindre brutalt vis. Eller när det hänt för tionde gången på rad. Då känner man att man vill lägga ner alltihopa. Jag känner igen känslan precis.
Hemskt ledsen, men jag kan inte se vad signaturen ”Less Singel” har gjort för fel här. Han har beklagat sig offentligt, än sen då? Det enda som kan tolkas negativt är att han anser att tjejer är kräsna. Men kanske är det så? Varken jag eller han säger ju att det inte gäller killar också. Folk har blivit väldigt kräsna vad gäller dejting. Det är inte som på 40-talet då man träffades på logdans, delade en sockerdricka, och sen höll ihop hela livet.
Men tydligen väcker den här klagosången fruktansvärda känslor hos folk, främst då tjejer. Det finns vissa vettiga människor som faktiskt inser att det här inte torde gå under kategorin vita kränkta män, men de allra flesta kommentarer är av det hånfulla slaget, och försöker få det till att killen i fråga tycker att det är tjejernas skyldighet att dejta honom. Var har han påstått nånting sådant? Det kan åtminstone inte jag läsa i texten.
”Åh hjälp” säger en person. ”Hihi! Bittra vita män.” säger en annan. En tredje menar att ”det kanske är dags att ta sitt ansvar som kvinna och ställa upp på den dejt med ”less”, då.” varpå det bara fortsätter med ”Fan, insåg inte att jag hade skyldighet att dejta alla som vill dejta mig” och slutligen ”Jag skiter i hur synd det är om honom. Idén att det är kvinnors fel att män går ensamma är så jävla vidrig, så den åsikten ska hängas ut, pekas på och pissas på.”
Sedan orkade jag inte läsa mer. Det är ju skrämmande.
Ni kallar er feminister och jämställda (för vad jag förstår är ”Vita kränkta män” skapat under feminismens baner, som en pik mot traditionella medelålders män med lite halvsunkiga värderingar) men ändå är det just NI som är de värsta douchebagsen där ute.
Ni okränkta kvinnor föregår ju inte direkt med gott exempel när ni kommenterar som ni gör. Jag förstår att ni inte är vana vid hur det är att vara kille på dejtingsajter, men lite empati har ni väl? En kille får helt enkelt inte lika mycket mail som en tjej får. Baserat på vad jag läst och hört av bekanta så får de flesta tjejer en hel del. De flesta killar får det garanterat inte. De flesta killar har en mycket lägre svarsratio än de flesta tjejer, så är det bara.
Skärp er för fan, och försök sätta er in i hur det kan kännas för en person som i stundens hetta kände sig lite extra ratad, och ville få utlopp för detta. Det var förmodligen inte värre än så. Man måste inte tolka in patriarkatets förtryck och kvinnohat i precis allting. Kudos till er tjejer och killar som faktiskt försvarade insändaren, men er andra kan jag inte kalla annat än vita kränkta kvinnor.
X säger:
Vad gör du?Jag säger:
Tittar på Sex and the City 2.X säger:
Men har inte du sett den förr?Jag säger:
Nej, inte tvåan.
… Som flickan sa.
Ja, jag skrattade högt för mig själv. Ja, jag har möjligen usel humor.
