Jag förstår inte att vissa människor totalt tappar både omdöme och hyfs så fort de åker kollektivt med andra. I morse blev jag så grinig att jag bara ville strypa någon. Kollektivtrafik på måndagar är en stor prövning, ska jag säga.
När jag klev på pendeln mot jobbet så var där en massa människor. Jag missbedömde var dörren skulle hamna när tåget stannat, så jag kom in sist. Alla hittade en ledig plats utom jag. Men tro inte att det inte fanns lediga platser, åh nej, för det gjorde det. Det var bara det att vissa människor var idioter.
En familj hade tyckt att det var en bra idé att ställa sin barnvagn på en lite annorlunda plats än vanligt. Vanligt folk ställer sina barnvagnar vid dörrarna, där det finns gott om plats. Den här familjen hade ställt sin i gången uppe på en platå, där folk ska sitta. Så resultatet blev att ingen kunde komma förbi och sätta sig på de lediga platserna.
Själv fick jag dock syn på en annan plats, bredvid en tant. Dock hade hon lagt sin apoteket-påse och sina kryckor där. ”Okej, inga problem för henne att ha dessa i knät” tänkte jag och närmade mig.
”Ursäkta…”
Inget svar.
”…”
Tanten tittar överallt utom på mig.
”Ursäkta!”
Fortfarande inget svar, och jag känner mig väldigt dum.
Nu hade de tredje idioterna, som ställt en stor väska framför en ledig plats, märkt mig. De flyttade fnissande på sin väska och lät mig sitta där. Pluspoäng till dem, de slipper spendera lika mycket tid i skärselden som de andra pendelidioterna.
När jag väntade på att kliva av tåget fick jag en stor lust att forma händerna som en megafon och skrika ”VAXPROPP!” i örat på tanten. Men det gjorde jag inte… eftersom jag är så väluppfostrad.