Arkiv

december 2011

Besöker

Jag var på bio idag, med min fader konungen. Vi såg The Stig-Helmer Story, som faktiskt var riktigt bra. Det enda dåliga var att vi satt ganska långt fram, och längst ut på ena sidan. Så resultatet är nackspärr med ett visst inslag av åksjuka.

Jag hade köpt mig ett paket nappar (godiset alltså, jag är ju för tusan en vuxen man) och en liten fanta utan is. Jag spillde ut en tredjedel av fantan när jag råkade slå till den innan bion. När vi gått och satt oss i salongen slog jag ut en tredjedel till eftersom bägaren var för liten för hållaren på stolen. Nåväl, den sista tredjedelen var god.

Sen funderade jag över ett märkligt fenomen. Folk som går på bio, och så skrattar de åt diverse reklamer som går innan filmen börjar. Samma jävla reklamer som går hemma! Varför skrattar de? Jag vägrar att tro på att ingen av dem har en egen TV hemma. Det är märkligt. Vill de imponera på andra? Berätta att de minsann också har humor? Vill de försöka passa in genom att förenas under humorns baner? Vad handlar det om?

Idag var jag med om min 25:e jul i detta liv. Och det var inget fel på den, men inte fanns där någon särskild julstämning direkt. Det beror nog mycket på att inte kommit nån snö.

Men det var trevligt ändå. Jag gick upp ungefär vid elvatiden. Sen spenderade jag förmiddagen med att slötitta på Alexander. Det är inte någon homosexuell älskare alltså, utan hollywoodfilmen om Alexander den store. Hängde inte med i handlingen överhuvudtaget, en sekund var person 1 tillsammans med person 2, och nästa sekund var person 3 ihop med person 1 och dödade person 2. Ungefär samma dramaturgi som gamla testamentet.

Sen blev jag upphämtad av min morbror, för gemensam färd till mormor. Min mor är som många vet belägen i Sydafrika i några år till, så därför blir det några rätt stillsamma jular ett tag. Men jag och morbror och mormor åt god mat. Jag fick bara plötslig-kräkning-över-hela-bordet-ångest en eller två gånger, så på det stora hela var det lyckat.

Sen såg vi på Kalle Anka. Eller, det var snarare på i bakgrunden. Nu för tiden är Kalle Anka mest något irriterande som man måste genomlida. Fast det är fortfarande så mycket av en tradition att jag vägrar låta bli att se det.

När Kalle Anka var slut var det julklappsutdelning. Jag fick en skjorta, aftershave, ett par strumpor, ett par kalsonger, och en sån där jullott med fem olika triss-lotter på. På den vann jag hela noll kronor, eftersom jag har en medfödd genetisk mutation som orsakar att jag har otur i BÅDE spel och kärlek.

Ungefär här glömde jag att ta fler bilder, så det blev inte så mycket mer. Men som plåster på såren bifogar jag en sexuellt suggestiv bild på en ung naken karl, liggandes i soffan.

Själva då? Hur var er dopparedag? Fick ni doppa? Vad åt ni för mat? Hur smakade den? Grät ni när askungen fick se sin klänning? Fick ni några fina julklappar? Var de vad ni önskat er eller ska ni byta dem så fort affärerna öppnar? Vad gör ni nu? Hur känns det? Vad ska ni göra sen? Vill jag veta? Kommer jag bli avundsjuk om jag får veta? Tänker ni berätta ändå bara för att jävlas?

Jag vet inte exakt hur, men jag råkade hitta till ”auktions”-sidan Ziinga.com via någon obskyr länk på en ännu mer obskyr sida. Detta är en sida där man har möjlighet att bjuda på heta prylar, typ iPhone 4S och liknande. Man bestämmer dock inte sitt maxbud själv, utan istället läggs priset automatiskt på ungefär 8 öre per bud. Och den som lägger sista budet vinner. Smart va?

Jag fick min MacBook igår. Jag är överlycklig!!! Jag har alltid velat ha en, men inte haft råd att köpa den. Tack!!! Ni har gjort något fantastiskt genom att starta den här webbplatsen – där man kan köpa saker man vill ha till ett så lågt pris. Tack så väldigt mycket!!!!

Så säger en ”användare”, som glatt poserar med sin nya laptop i händerna.

Det finns bara några små hakar med systemet. Varje bud kostar pengar. Mellan 5 och 10 kr ungefär. Lägger du ett bud så är det lagt, då har du spenderat de pengarna, oavsett om du vinner eller inte. Och varje gång någon lägger ett bud så förlängs auktionen med ca 15 sekunder. Detta gör så att auktioner håller på i en eller två evigheter, och användarna har till slut spenderat massor med pengar på saker de inte ens vann.

Men sidan stoltserar minsann med att man får köpa prylarna till superpriser, och visar ett gäng grejer som folk fått köpa för några hundralappar. Och visst är det så; inga grejer kostar särskilt mycket eftersom sidan sätter ett maxpris på dem (efter det ökar inte priset per bud), enbart för att sedan kunna bevisa att de har såna låga priser. Men att användarna sedan spenderat enorma mängder bud, och pengar, det framgår inte. Själv har jag, för skojs skull, bevakat en auktion på en iPhone, och den har i skrivande stund pågått i två timmar, med nya bud ungefär var tionde sekund.

Jag åtog mig uppdraget att vara grävande journalist, och pratade lite med en ”Annie” på deras kundtjänst. Hon visade sig dock inte vara särskilt samarbetsvillig. Men en god jul tyckte hon att jag skulle ha i alla fall.

Detta bevisar att Ziinga är en äcklig bluffsida, att folk som bjuder där är lurade och inte har några liv, samt att jag förmodligen har ännu mindre liv som – en fredagkväll – skriver ett helt blogginlägg om det hela.

Den 23 December 2004 skrev jag att det både var dan före och dan efter dopparedan, ty igår för sju år sedan förlorade jag min svendom.

Och vem tusan bryr sig, frågar ni er äcklat? Varför berättar jag ens en sån sak, undrar ni med stark avsmak i rösten? Och ja, det kan man fråga sig. Men strunt i det! Idag är det i alla fall dan före dopparedan. Hur känns det, läsare? Vad ska ni göra på själva dopparedan? Va? Berätta säger jag!


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27