1. Jag var på den lokala grillen och beställde en kebabtallrik efter jobbet idag. Före mig i kön var det ett medelålders par som såg ganska slitna ut. Gubben hade vitt hår och mustasch, och verkade allmänt vilse, och tanten hade en stor blåtira över ena ögat.
Gubben fick sin mat och gick och satte sig. Tanten däremot, hade beställt en sandwich och var inte nöjd med resultatet. Hon gick fram till disken, och ropade ilsket att de minsann fick fixa till hennes mat. Jag förstod inte riktigt vad det var för fel, men hon visade nästan hånfullt med händerna hur hon ville ha det. ”Såhär gör man en sandwich!” gapade tanten odrägligt, och slog ihop armarna som en sax. ”Och sen vill jag inte ha så jävla mycket sallad! Jag vill inte ha en sandwich som liksom gapar, utan den ska gå att få igen.”
Jag vet inte riktigt vad de gjorde med mackan, men efter ett tag ställde de fram den till tanten igen. ”NEJ! Då får det vara!” skrek hon, och vägrade gå och hämta den.
Då blev jag trött. Jag gick fram till tanten, tog fram en hundralapp från min plåbok, och slängde den på henne. ”Här! Nu kan du gå hem och laga din egen jävla sandwich. Du får pengar av mig, bara du försvinner härifrån. Vi vill inte ha några otrevliga kärringar här!”
Tanten blev helt paff. Jag hämtade min egen kebab som precis blivit klar, log för mig själv, och gick därifrån.
2. Jag var på den lokala grillen och beställde en kebabtallrik efter jobbet idag. Före mig i kön var det ett medelålders par som såg ganska slitna ut. Gubben hade vitt hår och mustasch, och verkade allmänt vilse, och tanten hade en stor blåtira över ena ögat.
Gubben fick sin mat och gick och satte sig. Tanten däremot, hade beställt en sandwich och var inte nöjd med resultatet. Hon gick fram till disken, och ropade ilsket att de minsann fick fixa till hennes mat. Jag förstod inte riktigt vad det var för fel, men hon visade nästan hånfullt med händerna hur hon ville ha det. ”Såhär gör man en sandwich!” gapade tanten odrägligt, och slog ihop armarna som en sax. ”Och sen vill jag inte ha så jävla mycket sallad! Jag vill inte ha en sandwich som liksom gapar, utan den ska gå att få igen.”
Jag vet inte riktigt vad de gjorde med mackan, men efter ett tag ställde de fram den till tanten igen. ”NEJ! Då får det vara!” skrek hon, och vägrade gå och hämta den.
Jag blev helt paff. Sen var min mat klar. Jag hämtade den, tittade åt tantens håll och funderade över hennes sinnessjukdom, och traskade hemåt.
Gissa vilket jag önskar hade hänt, och vilket som faktiskt hände.
