Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Idag vill jag bara berätta att det är första dagen av min semester! Jag har semester, party-people! Visserligen bara i en vecka, jag har resten av semestern i Augusti. Men ändå, jag har fucking semester, brah. *brat-leende*

Till följd av detta känns det väldigt vemodigt att försöka få nånting gjort. Just nu kämpar jag med att försöka få mig några kläder. Det går sådär hittills. Jag ligger i soffan med en strumpa på halva foten.

Sen drömde jag nåt jävligt märkligt i natt. Jag och ett gäng barndomskompisar tog färjan tillbaka från Gotland. Vad vi gjort där framgick inte, men jag antar att det involverade horor och knark. En av barndomskompisarna – Patrick, som i verkligheten kallade mig manodepressiv och bröt kontakten – började plötsligt att kräkas under båtfärden, så jag förflyttade mig hastigt till bildäck. Där träffade jag Malin från Saltkråkan (i sin unga form, inte den blodhund hon ser ut som idag). Jag tror att vi hånglade. Sen vaknade jag.

Så… Finns det medicin för sånt här?

Ibland tror jag att jag har någon slags sjukdom. En sjukdom som gör att jag måste finnas på varenda community som överhuvudtaget existerar på internet. Eftersom jag har ett sånt begränsat umgänge ”IRL” (är det ens försvarbart att skriva så?) så måste jag ha ett desto större ånn-lajn.

Problemet är att det inte finns några mötesplatser längre. Facebook har tagit över allting, och där kan man ju knappast varken ragga eller träffa nya bekantskaper av icke-sexuell karaktär. Liksom, hur ska man presentera sig? ”Åh, jag ser att vi har en gemensam vän, därför torde vi också kunna bli extremt bra vänner. Jag ser absolut ingenting av din profil, mer än att du gillar banan och Richard Gere. Ska vi älska med varandra?”

Häromdagen fick jag dock tipset att gå med i en sida som heter Emocore.se. Haha! EMOCORE! Det låter hemskt redan där. Men emokid-Daniel kunde givetvis inte hålla sig från att testa, och snart var medlemskapet ett faktum. Efter några timmar såg min besöksstatistik ut såhär.

Och det var ungefär där jag insåg att stället nog inte är något för mig. Det finns ingen plats för mig på internet längre. Jag är för gammal. Dags att ta ner skylten. Det är över.

Med tanke på mitt senaste inlägg så var det inte utan att man fick lust att känna historiens vingslag en stund. Jag gick igenom en del gamla bilder, och hittade ett gäng tagna under några av mina väldigt få fyllestunder i livet.

Jag har nämligen aldrig varit något fan av alkohol. Jag skulle i nuläget kalla mig nykterist, eftersom jag dricker högst några gånger om året (nykterist är inte samma sak som absolutist, där den senare aldrig dricker en droppe). Anledningen är väl mest att jag inte tycker att det är gott. Öl smakar som flytande bröd, vin är bara beskt och jävligt, och all starksprit mer bränner än smakar. Tacka vet jag Smirnoff Ice. Det är ganska gott. Det och en en cider som smakade vilda bär, som jag smakade i fredags. ”Jävla fjortis som bara dricker alkoläsk” tänker ni säkert. Ja, sure. Men är det inte mer fjortis att dricka för att bli full istället för att dricka för att det är gott?

Sen är det ju det där. Jag tycker inte att det är sådär jätteroligt att vara full. Om man inte är i extremt goda vänners lag, och är på superbra humör. Vilket inte är så ofta. Ännu värre är det med andra i ens närhet som är fulla, när man själv inte är precis lika berusad. Då blir det snabbt olidligt.

Därmed inte sagt att jag inte kan tycka att det som HÄNDER på fyllan kan vara roligt. Den här bilden är tagen när jag var… vad kan jag ha varit? 17-18 kanske. Det var första gången då jag var rejält på dojan. Minns jag rätt så groggade vi coca cola och vaniljvodka. Efter det kunde inte jag dricka coca cola på säkert ett år. Istället gick jag över till fanta. Då groggade jag vodka och fanta istället, och vips gick det inte att dricka det något mer heller. Slutsatsen måste vara att vodka är djävulens påfund.


Jag insåg ganska snabbt att det där med supande inte riktigt var min grej. Första gången jag drack var det tillsammans med en vän och två feta finskor. De kunde dricka sprit, minsann! Själv var jag inte så van, vilket slutade med att jag hamnade i det där stadiet där jag knappt kunde stå på benen. Jag minns att jag misslyckades med att sätta mig i en soffa, och satte mig på golvet istället. Tre gånger.

En annan gång fick jag timslånga minnesluckor. Jag minns att jag underhöll gästerna med att sjunga ”800 grader” ála Karaoke (och folk säger att jag inte vet hur man festar). Nästa sekund var det morgon, och jag hade spenderat åtminstone fem timmar med att titta på TV medan de andra sov.

En tredje gång ska vi inte ens prata om.

Hur som helst. Notera bilderna. Ansiktsuttrycken. De är identiska! De tillhör en man som befinner sig i ett enda stort töcken. Och det, mina vänner, är skrämmande. Därför håller jag mig nog mest till gammal hederlig coca cola. Utan vodka.

I fredags var det firmafest. Vi har en sån om året. En stillsam och ansvarsfull tillställning, där alla medverkande satt på varsin stol och smuttade på varsin lättöl. En av deltagarna hade köpt sig en mellanöl och blev givetvis portad på en gång. Fruktansvärt. Jag blev bestört!

Hur som helst. Till följd av detta blev jag berusad, för första gången på ungefär ett år. Jag tror senaste gången var förra sommaren, när jag blev ilurad av mina kollegor att beställa Cidraie, eftersom det inte fanns någon Smirnoff Ice på syltan vi var på (Scandic Malmen). ”Det smakar precis som cider!” sa de. Inte FAN gjorde det det! Det smakade som vitt vin.

Men till bilden alltså. Visst är den hemsk? Jag menar, TITTA PÅ ANSIKTSUTTRYCKET! Det tillhör en man som är fullständigt borta. En man som inte vet var han är, knappt heller vem han är. En man som skulle kunna bli daterape:ad precis när som helst. Notera också svullnaden i ansiktet, och det maniska leendet.

Det är en fullständigt hemsk bild, detta.

Fy fan. Jag har tvättat kläder idag, och det var minsann ingen rolig upplevelse. Anledningen är väl mest att jag har skjutit upp det i evigheter, eftersom det är så tråkigt och hemskt. Men nu stod det mellan att ta upp saker ur tvättkorgen, och använda igen, eller faktiskt tvätta.

Jag tvättade.

Problemet är att jag inte riktigt har någonstans att hänga upp alla miljoner saker, så det fick bli några… provisoriska lösningar. Ni vet i filmer där det regnar, och folk ställer kastruller och karotter här och var, som långsamt och pluppande fylls till bredden? Ungefär den approachen kör jag, fast med underkläder.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27