Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.
Idag, när jag var nere och handlade mat (man känner sig aldrig så ensam som när man är sjuk och ändå måste utföra hushållsplikter), såg jag nåt väldigt märkligt i centrum. Ett par, en kille och en tjej på en sådär 20 år, gick mot pendeltågsstationen och… borstade tänderna. I shit you not! De gick sida vid sida med varsin tandborste i munnen, och bara… borstade.
Är det här någon ny sekt som jag har missat?
Temat till Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Underbar film; den har en unik blandning av mysig framför-brasan-romantik och en melankolisk ensamhet. Den filmen förkroppsligar just den abstrakta känsla av ensamhet jag alltid känner. Det är något jag inte kan förklara. Kanske är känslan bara en kemisk obalans i hjärnan, men jag vill hoppas på mer än så. Att den är ett tecken på att jag ännu inte uppfyllt min dröm, men att bättre tider kommer.
Musiken, och filmen, får mig att tänka tillbaka på Nådens år 2004. 23:e Oktober, dagen innan min födelsedag. Då var jag på min första dejt med vad som skulle bli min första flickvän, och vi såg just Eternal Sunshine of the Spotless Mind på bio. Det var ett speciellt väder ute; solen sken men kylan skapade kondens när man andades. Jag vet inte riktigt vad som fick mig att tänka på detta just ikväll, men det var väl en blandning av musiken och att hösten är på väg.
Såhär skrev jag i min dåvarande dagbok, efter att ha kommit hem samma kväll:
Det verkar som att jag får ta tillbaka det jag skrev tidigare, ty det gick… Skitbra.
Jag kom till Medborgarplatsen ca 14.50, väntade en sisådär tio minuter innan jag träffade henne. Hon fick en kram. Vi hade kommit överens om att vi skulle köra kram om jag gillade henne, annars skaka hand eller nåt. Kram blev det.
Vi gick och tog ut biljetterna. Vi gick först till fel biograf och kunde inte få några till den vi hade tänkt oss, men sedan blev det rätt. Efter biljetterna var i vår ägo så gick vi och tog nånting att dricka och pratade lite. Jag köpte mig en cola och hon ville bara ha vatten. När vi pratat en stund gick vi till biografen, pratade lite innan filmen började. Vi såg ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”. Inte så bra, men sällskapet var det verkligen inget fel på. Hon smög sin hand bort till min, jäkligt mysigt.
Efteråt gick vi och tog nåt att äta. Ingen av oss var särskilt hungriga så hon tog en sallad och jag en ostmacka. När vi pratat och ätit en stund så var det dags att bege sig hemåt. Jag följde henne till tunnelbanan och bestämde mig för att åka med till T-centralen. I vagnen fick jag en puss på kinden. Sedan, väl ute, fick jag en på munnen också, innan vi skildes åt. Efter typ två minuter skickade jag ett SMS där jag skrev hur jäkla fin hon är. Fick som svar att hon fortfarande tycker det är konstigt att jag är singel, och att jag är en jättegullig kille.
Nu vill jag bara träffa henne igen alltså… Ja herrejäklar… Nu, mina vänner, är jag kär.
Det verkar som att jag inte tyckte filmen var så bra när det begav sig, men jag anar att det beror på det faktum att jag var supernervös och kunde ta in ungefär 10% av vad som hände på duken. Efter att hon tog min hand sjönk det till ungefär 2%.
Tre månader senare gjorde flickvännen i fråga slut, men den där höstkänslan har alltid förföljt mig. Jag tänker ofta på 23:e Oktober 2004.
Igår tömde jag Salahuddins låda, som han tyvärr är oerhört skicklig på att använda. Resultatet blev, då jag inte är någon mästare på att hälla kattsand i en hink, att det kom en hel del sand på badrumsmattan.
Den skulle jag borsta av ikväll, kom jag på när jag precis klätt av mig och skulle ta en dusch. Och inte orkade jag klä på mig igen.
Så i höstmörkret kunde grannskapet ikväll skåda en naken man som skakade mattor på balkongen. Det är ett under att jag inte är vräkt än.
Jadu… På min tid arbetade man ju mest med händerna, ute i skogen och i fabriker och så vidare. Men du arbetar mer med munnen du?
Min käre morfar – vila i frid – när vi diskuterade arbete, och jag sa att jag pratar i telefonen hela dagarna.
Känns lite fel att nämna morfar i ett av mina många inlägg av sexuell karaktär, men jag kom att tänka på det hela idag och tänkte dela med mig.
Jag limmade fast en enkrona på en parkbänk för någon vecka sen. Idag tittade jag till mitt lilla busstreck. Det här är beviset på att min bostadsrättsförening är full av pensionärer.
Urk. Ibland känner jag mig som en bitter pensionär som spenderar dagarna med att kika fram bakom en gardin, och i tysthet förakta alla lyckliga människor. Det fanns en tid då även denne pensionär var som de. Men sedan dess har han långsamt fallit i resten av världens glömska.
Facebook gör mig sådan. Nyfikenheten får mig att leta upp gamla vänner, men det slutar alltid med att jag tycker att deras liv har utvecklats till en förtjusande fjäril, och mitt eget till en skål med bajs. Kan inte hela alltet bara läggas ner? Jag har inte viljestyrka nog att stänga ner mitt konto för egen maskin, så det vore enklast så.
Jag har hört att tjejer gillar farliga killar. Jag tänkte egentligen inte säga något – jag tyckte det var lite väl magstarkt – men nu gör jag det ändå. Buckle up!
Idag åt jag på McDonalds, och köpte QP istället för McFeast! … Visserligen bara för att McFeast var slut, men ändå. QP istället för McFeast! Don’t try this at home.
