Dessutom är bruksanvisningen på norska. Inte för att jag kommer att använda den, men ändå. På norska. Bara en sån sak.
Dra åt helvete.
Idag skulle jag få den berömda spinningcykeln, som jag till slut köpte, levererad. Det började bra med att budet ringde till mig strax efter fyra, där jag intet ont anande satt på jobbet.
Bud: Ja hej, vi har ett paket till dig. Jag är utanför dig nu.
Daniel: Okej. Fast detta skulle levereras mellan 18-22 ikväll.
Bud: Oj… Ja, jag ser att står det här. Är du hemma?
Daniel: Nej, jag är hemma vid 18. (Annars skulle jag väl för fan inte bokat den tiden, din inkompetenta idiot.)
Bud: Okej… Men jag kan inte lämna av grejerna? Bor du i villa?
Daniel: Nej, i lägenhet. Och nej, det går inte.
Bud: Men om jag lämnar grejerna i trappuppgången?
Daniel: … Nej.
Bud: Jaha. Okej.
Nu ikväll, klockan 21.20, kom det slutligen en tjomme med mitt stackars paket, och landade det vackert i hallen. Som ett ivrigt barn öppnade jag kartongen, för att ta en titt på eländet och avgöra hur jobbigt det skulle bli att montera. Och tro på fan att de inte lyckats leverera rätt sak. Inte nog med att det inte var rätt spinningcykel däri… det var inte ens en cykel. Det var en bänkpress. En BÄNKPRESS! Det var alltså inte ens i närheten av samma vara. Slutsats: de som packade måste själva varit packade.
Så nu är jag arg, och har skickat ett mail till företaget i fråga.
Vad jag skrev:
Hej,
Jag beställde en spinningcykel av er den 30/7, och leveransdatum skulle vara mellan 3-5 Augusti enligt orderbekräftelsen.
Idag fick jag mitt paket, 12 dagar senare. Jag har precis öppnat det och ser att det innehåller en ”Abilica pressbänk” istället. Då jag inte äger någon skivstång utan var himla sugen på att cykla, så känns det lite snopet.
Vänligen hämta den felaktiga varan (paketet är svintungt och jag har ingen bil, så det finns tyvärr ingen möjlighet för mig att ta mig ens en meter med det) och leverera den korrekta cykeln till mig.
Tack på förhand,
Med vänlig hälsning,
Daniel Werner
Vad jag ville skriva:
Hej,
Jag har fått fel vara. Jag skulle få en spinningcykel men fick en bänkpress. Hur tänkte ni där?
Så nu springer ni hit på lätta fötter och fixar det omedelbart, annars kommer jag att gå fullständigt mental on your asses. För varje sekund som den felaktiga varan fortsätter att hånfullt ligga på mitt hallgolv så kommer jag att fakturera er 1000 kr, enligt §12:5 i det-ska-ni-skita-i.
Vänligen dö. Ha en fortsatt trevlig dag.
Med vänlig hälsning,
Daniel Werner
Jag är för snäll helt enkelt.
Idag känner jag för att berätta lite om en episod ur Daniel Werners liv, med de skakande tankegångar som ingår.
Jag var inne i den lokala leksaksaffären (okej, jag inser att det redan här låter oroväckande) för att köpa lite lego (… och det räddade ju inte situationen). Det är roligt att bygga lego, och jag ville ha något att bygga. Helt enkelt. Problemet är att jag tycker det är pinsamt att köpa lego. Det är som en tonåring som köper kondomer, fast omvänt.
Jag köpte mitt lego. Betalade. Sedan ville jag på ett diskret sätt visa expediten att jag inte skulle ha det själv. Så jag stannade vid paketinslagningen, visade med hela kroppen att jag funderade på om jag skulle slå in ”presenten”, och sa sedan ett tydligt ”äh” och gick vidare.
Inga misstankar.
Okej, i natt drömde jag nånting väldigt oroande.
Jag var på besök på en tv-inspelning i skogen, med ett gäng småbarn som tydligen skulle sitta i publiken och verka uppspelta. Programmet gick ut på att Martin Timell och (om minnet inte sviker) Per Morberg skulle lära folk, framför allt barn, att laga lite ovanliga rätter.
Så idag hade de fått för sig att laga kattgryta! Man lade tydligen ner en kattunge i en kokande gryta, och kalasade sedan på alltihopa. Martin Timell hade valt chili con carne, och Morberg en klassisk köttfärssås. Katterna stoppades ner, och kockarna öste grytans innehåll tills de inte syntes längre. En reporter gick runt och frågade barnen vad de tyckte, och en av barnen sa att han kom från Sri Lanka och åt katt senast för en månad sen. Alla skrattade.
Jag skrattade inte. Jag blev vansinnig. Jag ställde mig upp och började skrika. Välte kamerorna och började härja där i skogen. Jag verkade vara den ende som tyckte det var helt sjukt att laga kattgryta. Jag sprang fram till Morberg och skrek ”Du är ju för fan SJUK i HUVUDET, din jävla idiotjävel!”. Han sprang djupare in i skogen, och jag började gräva i grytan för att fiska upp kissekatten. Den jamade och var märkbart grinig för att den hade försökt tillagas. ”Titta! Det BUBBLAR ju för fan i grytan!” skrek jag. Sen gick jag till Timell och räddade katten även där. Men Timell tyckte jag tydligen var ok, för han verkade ångerfull och hade dessutom inte lika hög värme på plattan.
Sen vaknade jag av att Salahuddin var hungrig, och stod och jamade mig i örat.
Skjorta: Dressman. Strategiskt uppknäppt för att blotta det manligt hårbeklädda bröstet. Tro det eller ej, men det gick faktiskt att hitta en skjorta i Small på Dressman. Annars brukar det mest vara XXXL och större.
Skärp: Inköpt någonstans i Täby centrum, där jag var för att träffa Hanna 2’s föräldrar för första, sista och enda gången.
Byxor: Crocker-jeans från JC. Crocker är förmodligen det jeansmärke som är mest ute nu för tiden, men det bjuder jag på.
Kalsonger: Kolsvarta boxershorts av okänt märke. Mycket fräscha.
Skor: Ecco, inköpta på Wedins tror jag bestämt.
Mobil: iPhone 4.
Toalett: Ifö. Fungerar tillfredsställande.
Frisyr: Kortklippt, av en mycket pratsugen frisörska i Kista.
Skägg: Ganska orakat. Stadiet mellan ”tredagarsstubb” och ”luffare”.
Tvättbräda: Nej.
Frågor? Kritik? Kärleksbrev?
Sitter på jobbet. Klockan är 15.40. Förbi min plats går det en kille som pratar i mobilen. ”Är du inne än?” frågar han personen i andra änden.
”That’s what she said” säger jag. Ingen hör mig.
Det där kanske var världens absolut sämsta rubrik. Och världens sämsta försök till ordvits. Jag skäms lite, men inte så pass mycket att jag ändrar något.
Jag klippte håret idag. På lunchrasten på jobbet, eftersom jag ändå inte var sugen på något mer än en macka. Förstår inte varför vissa frisörer ska envisas med att prata trots att hela mitt kroppsspråk säger ”NEJ, jag vill inte prata, jag vill inte lära känna dig, du ska skita i vad jag jobbar med, och jag vill inte veta vad du har för operatör på ditt bredband”.
Den här gången var det en tjej som babblade på exakt hela klippningen, och jag log och höll med trots att jag inte hörde hälften av vad hon sa. Ja, hon var av invandrarbakgrund, och självklart är jag rasist för att jag tycker att hon bröt på ett väldigt ohörbart sätt. Blir till att rösta SD nästa val, skaffa bombarjacka, och börja heila på stadens torg. Får gå tillbaka till frisören imorrn, och raka skallen. Tusan också.
Men efter ett tag var jag klar, och kom ut som en ny människa. En människa som inte längre såg ut som någon ur Bröderna Herreys.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
