Nyckelord

Sova

Besöker

I natt drömde jag en märklig sak. Eller snarare ett gäng märkliga saker.

Jag var i studion för ett racingprogram, och satt i någon slags proffstyckar-panel där. Allting sändes live, och jag och två kändisar (vilka minns jag inte) satt och pimplade martini i en låtsas-bar, och slängde ur oss anekdoter.

I en reklampaus så visade de ”Biggest loser”, och hur hårt de körde med deltagarna. En kvinna kräktes, och det minns jag mycket väl. Det var en sån där långdragen spya i flera omgångar. Sen filmade de en get som gick baklänges och spydde. Jag tyckte det hela var obehagligt.

Snart var det i alla fall dags för racingmomentet. En svensk förare körde ihjäl sig medan vi satt där. Hela panelen blev chockad, men inom kort kom hans likdelar in i olika provrör. Programledaren, som stod bakom baren, berättade att vi nu skulle smaka på den avlidnes ringfinger. Så i provrören fanns alltså olika delear av hans f.d ringfinger, som vi skulle smaka på. Det var tydligen en delikatess, och nu hade vi ju vår chans att testa. ”Det smakar precis som lövbiff”, sa någon. Jag skar en liten liten bit och stoppade i mig, och tyckte mest att det smakade segt.

Sen minns jag inte så mycket mer av drömmen, förutom att jag och en kollega på mitt nuvarande jobb gick omkring och tokraggade på unga töser. Det var åtminstone tre stycken som ville idka köttsligt umgänge med mig.

Sen vaknade jag. Tårarna bara rann. Jag visste att inget någonsin skulle bli sig likt igen. Den här drömmen hade öppnat mina ögon, och nu fanns det ingen återvändo.

(Okej, det där sista lade jag till som extra effekt. Förutom att jag vaknade. Det gjorde jag ju. Annars hade jag inte kunnat skriva det här. Ju.)

I natt kunde jag inte sova. Det blir sådär ibland. Man ligger och tänker på ditt och datt, och man minns saker man trodde att man glömt. Halv två på natten kom jag på mig själv med att fortfarande inte sova. Så jag gick upp, forcerade ut lite urin från penismynningen, och gick sedan tillbaka till slafen. Sen somnade jag.

Inte bra, eftersom klockan skulle ringa 06.50.

Ibland tror jag att jag har nån slags störning som gör att jag behöver mycket mer sömn än alla andra människor. Kalla det Daniel Werners syndrom om ni vill. Där vanliga människor blir trötta, där blir jag fullständigt trasig. Helt förstörd! Och så har det varit idag. Jag gick runt på jobbet som en osalig ande, och såg ut därefter. Med påsar stora som kvarnvingar under ögonen hasade jag mig sömndrucket fram, och knaprade på en sockerbit för att tillföra någon slags energi. Det funkade inte.

Till lunch åt jag panerad fisk med potatis och remouladsås. Det satte sig givetvis på tvären, precis som vanligt när jag är såhär trött, så jag spenderade resten av dagen med att må illa. Sen fick jag åka hem, och dräggsov på tåget hem. ”Men Daniel? Vad betyder egentligen dräggsov?”, undrar då ni, med en nästan barnsligt nyfiken blick. Ptja… Tänk er mig. Sittande. Sovande. Med öppen mun. Med en ansenlig mängd dregel i mungipan. Ja. Ni förstår själva. Det finns inget mer passande ord på det.

När jag kom hem lovade jag mig själv det som jag alltid lovar mig själv efter såna här dagar. Ikväll ska jag lägga mig direkt efter Bolibompa.

Ibland är Salahuddin så tramsig. Som när vi ska sova. Han vägrar bestämt att sova hos mig, utan han kelar en stund och går sen och lägger sig i sitt hörn. Och kvar ligger jag och känner mig utnyttjad. Våldtagen.

Hur som helst, innan han lägger sig i hörnet så brukar han stå och trampa ett tag. Jag vet inte vad han tänker på, men det är vid dessa tillfällen jag tror att han drömmer sig bort.

Notera dessutom vid 03:15, hur rädd han blir av min hand. Han är inget vidare modig, den katten.

Varför är det så fruktansvärt pinsamt att bli ertappad med att sova på pendeln? Det känns som man gjort något fult, något som inte är socialt accepterat. Man har haft mage att slappna av bland andra människor. Ve och skam.

Idag gjorde jag det. Upptäckte mig själv, efter halva vägen, med att sitta ungefär såhär:

Då blev det en märklig kombination av nyvakenhet och panik. Jag tittade omkring och smackade med munnen några gånger. Sen försökte jag i vanlig ordning att avleda folks uppmärksamhet genom att harkla mig lite. Smidigt.

Vaken inatt igen; det är tamejtusan omöjligt att sova längre. Dessutom har jag torrhosta – ni vet, sån där hosta där det känns som hela luftrören vibrerar som om det vore tal om en amatörmässigt påspikad reservdel på en skrotfärdig folkvagn. ”Host host horrrrrrrrrgh” låter det när jag hostar. Alltid de två vanliga hostningarna först, och sedan bara vet man att den tredje kommer göra ont. Och då hoppas man att ingenting lossnar från folkvagnen. Host host horrrrrrrrrgh! Nej, det gick bra den här gången med.

Jag funderade lite där jag låg i sänghalmen. Jag funderar tyvärr väldigt mycket när jag ska sova nu för tiden. Antar att det är överskottsenergi som måste göras av med. Man kunde ju önskat att det hade varit fina tankar, men icke, mestadels tänker jag på varenda litet tillkortakommande jag har. Och sen är det väldigt mycket ex. Dessa ständiga ex som hemsöker mig. Försvinn! Det brukar vara ungefär ”åh, period X var en mysig tid, och händelse Y var en härlig stund, jag lär väl aldrig få känna den glädjen igen” trots att jag vet att det inte är sant. Vore enklare att slippa tänka alls när man ska sova. Finns det något litet lobotomi-kit man kan ta innan läggdags varje kväll?

Sen tänkte jag också på att jag vill köpa en ny mobiltelefon. Just nu har jag en iPhone 3G (när jag köpte den var det coolt, men nu har alla en) som har närmare två år på nacken. En HTC Hero eller HTC HD2 hade suttit fint. But then again, no. Det blir en iPhone 4 istället, när den (troligen) släpps under året.

Idag gick jag och lade mig 00.30. Somnade kanske 01.30. Vaknade 04.10. Gick upp, och satt och kände mig helt snurrig i huvudet av trötthet fram till 12.00. Hann säga ”Nu vaknar jag väl klockan sex” för mig själv, och i nästa stund när jag tittade på klockan var hon 17.05 och det var mörkt ute.

Kul!


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27