Nyckelord

twitter

Besöker

Ibland är det makalöst hur jag kan få en kväll att gå utan att egentligen göra ett skapandes dugg.

17.55 – Kliver av pendeln. Sicksackar mellan alla dessa långsamma människor, för att så effektivt som möjligt ta mig någonstans.

18.00 – Bestämmer mig för att dagens middag ska bli av thaislaget. Styr då logiskt nog kosan mot det lokala thaistället, och beställer där kyckling med cashewnötter.

18.20 – Kommer hem, och fastnar framför The Piano på Viasat Film Classic (man vet att man börjar bli gammal när filmer man gillar går på kanaler med ”Classic” i namnet) medan jag äter. Jag minns inte riktigt om jag tycker om filmen eller inte, men jag minns mycket väl när jag såg den första och senaste gången. Det var hos Linnea, en gammal flickvän från Nådens år 2006. Vi låg hemma hos henne och såg både den filmen och Chocolat, samma dag tror jag t.o.m att det var.

19.00 – Har nu ätit upp, och en paltkoma utom denna värld har infunnit sig. Undertecknad ligger nu på soffan och försöker hålla ögonen öppna, mest av nyfikenhet eftersom jag minns att filmen eventuellt slutar spännande… Men det gör den inte. Den är ganska dålig rakt igenom.

20.00 – Jag lyckas komma över tröttheten något, och spenderar nu en stund med att planlöst klicka igenom olika webbsidor. Helgon, Facebook, Twitter, bloggen. Helgon, Facebook, Twitter, bloggen. Är jag bortglömd? Varför skriver ingen? Hallå?!

20.30 – Sätter igång Call of Duty: Modern Warfare 3 eftersom jag känner att mitt kindkött nästan är helt, vilket såklart måste åtgärdas. Jag spelar ett par matcher, men stänger strax av, i frustration efter att ha blivit gruppvåldtagen (bildligt talat alltså) av afrikansk milis med AK-47:or.

21.30 – Försöker mig på att skaffa en animerad profilbild på Twitter. Det vore ju spexigt och sådär, tänker jag i mitt stilla sinne.

21.33 – Hittar en sida där man kan göra om en film till en animerad bild.

21.35 – Försöker att hitta optimalt ljus för att filma mig själv.

21.37 – Tänder varenda lampa i hela lägenheten.

21.42 – Har någon slags photoshoot med mig själv, som förmodligen ser fruktansvärt tramsig ut om någon skulle se mig.

21.47 – Har tagit ungefär 67 kortfilmer med mig själv. Blir nöjd med en.

21.48 – Laddar över filmen till datorn.

21.49 – Upptäcker att filmen är uppochned, eftersom man aldrig kan lära sig vad som är upp eller ner eller in eller ut på en iPhone. Svär lite.

22.18 – Har tagit ett gäng nya filmer, denna gång förhoppningsvis rättvända. Det visar de sig vara. Jubel hemma hos Daniel.

22.35 – Upptäcker till mitt förtret att Twitter tillfälligt har tagit bort funktionen att byta bild, så allt pysslande har varit i onödan.

22.52 – Skriver detta.

PS. Alla tider är ungefärliga eftersom jag FAKTISKT INTE SITTER OCH KOLLAR PÅ KLOCKAN HELA TIDEN! LIKSOM, JAG HAR FAKTISKT ETT LIV! … Oh, wait.

Jag är ganska blygsam av mig, men jag måste ändå ta upp en sak. Mitt twitterkonto. Jag är alldeles för rolig för att bara ha 38 followers. Eller hur?! Det är helt galet att det ska få vara på det viset.

Se på Lady Gaga, liksom. Allt hon twittrar om är vad hon lyssnar på för musik, vad det står på hennes dagliga t-shirt, och vilket land hon ska ha nästa turné i. Och hon har 23 miljoner followers. Jag må klä mycket sämre i paljettklänning, men jag vill ändå påstå att jag är ganska rolig. I mina bästa stunder.

Dessutom gjorde jag lite snabb överslagsräkning, med tanke på hur länge jag varit medlem på Twitter och hur många followers jag har. Om antalet followers stiger i samma takt som det gjort hittills så skulle det ta 2 119 044 ÅR för mig att uppnå 23 miljoner. Hur tragiskt är inte det? Det är nästan lika länge som halveringstiden för Cesium-135!

Så, eh… Um… Det jag ville säga var väl mest… Följ mig på Twitter. Tack.

Det fanns en gång i tiden då jag twittrade. Jag skrev spännande saker som att jag hade ont i magen och att jag var påväg hem från jobbet och att jag åt ris till middag. Ni vet, sånt där viktigt här i livet.

Men så insåg jag hur onödigt allting var, så jag slutade. Och för att göra en lång historia väldigt kort: nu har jag börjat twittra igen. Och denna gång försöker jag skriva lite mer bloggliknande saker (vilket jag hoppas är en bra sak). Men eftersom jag varit borta från twitterscenen så länge så har jag i princip inga som följer mig. Jag såg precis att min favoritbloggare (jag tänker inte säga vem, för då kommer ni bara börja läsa hans blogg istället för min!!!) hade över 1100 följare. Så man blev ju lite ledsen.

Nu behöver jag således er hjälp. Följ mig på twitter. Det kommer bli skoj. Det kommer bli som en oändlig kavalkad av den godaste mat och det bästa sex ni haft. Samtidigt.

Ursäkta för denna skamlösa reklam av mig själv och mitt twittrande. Men som ni förstår är det för allas vårt bästa.

Idag såg jag en man med självlockigt hår. Jag vet inte vad det är, men jag blir arg när jag ser män med lockigt hår. Såna där jävla krulltottar. De ser ut som förvuxna bebisar. Bofinken är ett exempel. Blir förbannad bara jag ser honom. Jag kan liksom inte hjälpa det. Allt han gör stör mig, troligen pga hans hår. Han ska t.ex alltid vara först ur pendeltåget på morgnarna, så jag har satt det i system att alltid ställa mig ivägen bara för att vara ondsint. Det funkar för mig.

Nåja, dagens krullhåriga typ satt och twittrade på pendeln, och då jag som av en händelse satt snett bakom honom råkade jag se vad han skrev. Eller okej, råkade och råkade. Jag läste helt ogenerat det som stod på den lilla displayen. Jag halvstod i sätet och glodde med öppen mun. Mina ögon scannade texten som om de hela livet väntat på just denna uppgift. Är ni nöjda nu?!

Hursomhelst, det var ett roligt och lite tragiskt twitter-inlägg. Det var så Svensson. Det var som om det var skrivet av Roland från Torsk på Tallinn, som precis lärt sig twittrandets ädla konst och desperat försöker vara hipp. Det var vackert på sitt eget lilla sätt. Såhär stod det:

”Att sätta igång en skön låt i lurarna och låtsas att man är med i en musikvideo gör underverk i en svettig pendeltågsvagn.”

Poesi.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27