Vad man skulle kunna tro: Ung man står på alla fyra i ett kongolesiskt fängelse, och blir där våldtagen av en stor rysk bögsjöman. Man riktigt ser fruktan i hans späda barnaögon.
Sanningen: [spoiler]
Ung man är egentligen på en sydafrikansk djurpark och klappar där en – något ointresserad men ändå – lejonunge.
[/spoiler]
Min karriär på Helgon.se är en enda stor framgångssaga.
Okej… I natt drömde jag att min mormor var gravid. Behöver jag säga mer?
PS. Nej, inte med mig. Så lågt har mina drömmar ännu inte sjunkit.
Okej… Vem har regisserat nattens dröm?
Jag hade pratat med en tjej på Helgon ett tag, och nu skulle hon komma hem till mig på besök. Vi hade bestämt att vi skulle prata och bada badkar; ni vet, sånt man alltid gör på sin första dejt. Så hon tog pendeln över hem till mig, där jag tydligen fortfarande bodde i min gamla lägenhet, och det visade sig att hon tagit med sin killkompis. ”Vafasen…” tänkte jag, och frågade på Flashback hur jag skulle bära mig åt för att bli ensam med tjejen. ”Ska jag kasta ut nånting på gården och säga åt killen att hämta det, och sedan låsa dörren?” frågade jag och alla började skratta. Hur som helst så var det detta sätt jag beslutade mig för att använda, och vips var killen ute på gården. När han såg att det bara var en gammal trasa jag kastat ut så blev han ledsen och gick hem. Folk är konstiga i mina drömmar.
Sen badade jag och tjejen badkar, och utbytte saliv. Badkaret stod logiskt nog mitt i köket hemma hos mig. Efter det ballade hela drömmen ur, och marken gick sönder. Jag och en massa andra människor hoppade mellan isflak och dödade monster. Från badkarsdejt till monsterslakt. En helt normal vändning.
Det sista jag minns innan jag vaknade var att jag och en kollega från jobbet åkte hem. Han frågade hur dejten gick, varpå jag svarade ”Jodå, bra, men jag har en otrevlig dejt-biverkning”. ”Jaså?” undrade han. ”Jo… En kraftigt erigerad penis” svarade jag.
Jag berättade om drömmen för Dorthe när jag vaknade. Hon hade också drömt att någon raggade på henne, men att hon svarade att hon var upptagen. Själv hade jag hånglat i badkaret med min dejt. Det är inte utan att man känner sig lite grisig.
I felt a great disturbance in the Force. As if millions of perverts suddenly cried out in terror and were suddenly silenced.
Empornium och Puretna är nedstängda för gott. Jag känner mig så tom.
Vad är det för fel på mina hjärna under sömn?
Dröm nummer ett: Jag var på firmafest med ett gäng arbetskompisar, och blev rejält berusad. Ragglande gick jag och mitt jobbgäng mot pendeln, varpå ett annat gäng börjar mucka gräl med oss. En fjortistjej kliver fram och börjar putta på mig. Jag puttar tillbaka, och hon stapplar några steg bakåt. Sen går vi in i pendeltåget och allt blir suddigt. Nästa dag vaknar jag kraftigt bakfull i en grisig lägenhet som visar sig vara min egen. Inom kort ringer det på dörren, och in stiger tre poliser som handfänglsar mig. På stationen får jag veta att jag misshandlat fjortisen i fråga. Jag blir visad en video filmad av en övervakningskamera, där jag fullständigt går crazy, står och skriker och svär och pucklar på folk. ”Det där är inte jag!” skriker jag, och vaknar sen.
Dröm nummer två: Jag och mammas man skulle flyga nånstans, och då han är militär inser jag efter jag stigit på att det är någon slags militär testfarkost. Alla resenärer befinner sig i en gigantisk gummiboll med fönster åt alla sidor. Ett jetplan fraktar gummibollen och släpper den sedan när det är dags att landa. Bollen rullar sedan sista biten, varpå 90% av resenärerna kräks. Jag vaknar och känner mig rädd att jag själv ska spy.
Dröm nummer tre: En gammal barndomskompis har tagit bort mig på facebook utan anledning. Jag blir så arg och bitter över detta att jag går ut och skriker på stadens torg att denne barndomskompis är ett, citat, ”idiotmongo”. Sen kommer hans pappa och är skitarg och ska slå mig. Då låtsas jag som ingenting. Sen vaknar jag.
Jag slutade blogga eftersom jag tyckte att jag inte hade något särskilt att skriva om; att det inte hände något i mitt liv. Men nu när jag har börjat så smått igen så inser jag ju att det faktiskt gör det. Om än väldigt triviala saker.
Jag har beställt Star Wars-leksaker. En hel hop. Nej, inte för att leka med och skrika ”TYST!!!” om någon försöker närma sig. Och nej, inte för att sitta hemma i ett hörn och smeka dem med ett sinnessjukt leende på läpparna. Utan för att sälja vidare. Mitt hopp är nämligen att tjäna en liten hacka på att sälja amerikanska Star Wars-saker i Sverige.
Så som den gentleman jag är skickade jag Dorthe för att hämta mina paket. De hade hamnat på Det Gudsförgätna Företagscenter of Doom (skall läsas som av Vincent Price med åska i bakgrunden). Jag hatar när saker skickas dit. Till det vanliga stället är det några hundra meter. Till företagscenter är det TRETTIO MIL I SNÖSTORM OCH HAGEL. Åtminstone typ två kilometer, utan storm och hagel, men väl med en hel del snö. ”Är de stora tror du?” frågade hon, och syftade på paketen i fråga, varpå jag svarade ”Inte jättesmå men troligen inte så stora”.
… Rrrrright. Efter en stund ringde hon, meddelade att paketen inte är jättesmå utan istället extremt jäkla stora, och att hon är helt slut. Jag kom och mötte henne, och konstaterade även jag att det var två enorma kartonger. Hon måste ha kommit så pass långt som hon gjorde genom ett gudomligt ingripande eller väldigt mycket viljestyrka. Som om inte detta var nog så fick jag veta att det fanns ett till paket på posten, varpå jag bestämde mig för att gå och hämta det och gå tillbaka medan hon väntade. Jag kände mig som en enda stor istapp där jag vadade fram, och fyllde mina stackars tygdojor med snö.
Väl framme på posten. ”Jaha, det är du som skickade din flickvän? Det var tungt det där. Du får köpa blommor till ’na, hähä!” sa tanten, och jag försökte le med hackande tänder. Hon plockade fram det sista paketet, om möjligt ÄNNU större, och sa att det kostade 319 kr. Tullen. Tull-fucking-en. Den endaste gång jag låter bli att ta med plånboken är den endaste gång jag får tullavgift. Jag funderade en stund. Mörda tanten och resten av postkontoret, kapa en sån där liten högerstyrd postbil, och emigrera till Finland? Nej, inte på en fredag. Jag drog Dorthe-kortet, så hon fick traska tillbaka och betala. Under tiden började jag så sakteliga att transportera de nu TRE enorma paketen mot hemmet. Det var så sinnessjukt tungt att jag omöjligen kunde lyfta allt på en gång, utan jag travade paketen på varandra och tryckte dem framåt med fötterna. De gled rätt fint på det ganska hala snöslasket, och jag kom nog en sisådär 200 meter innan Dorthe var ikapp.
Vid det här laget var bådas armar fullständigt avdomnade av kylan och paketens vikt, mina ben värkte, våra magar skrek efter vad som helst med näring i, min penis var slak och Dorthes vänstra ögonbryn var en halv centimeter förhöjt. Vi bar hem paketen i etapper om några meter, och lovade varann att aldrig någonsin hämta något i Det Gudsförgätna Företagscenter of Doom igen. Efter någon timmes tortyr var vi innanför dörren. Vi hade klarat det.
Dessvärre kom inte bragden helt utan förluster. Mina armar skadades allvarligt av ovanstående prövningar, och gick tyvärr inte att rädda. De avled på köksbordet senare på kvällen. Jag har känt mina armar så länge jag kan minnas, och jag kommer att sakna dem. Särskilt höger.
