Det blev ingen Lindy hop idag. Varför? För att jag inte hade någon lust helt enkelt. Jag är lite nedstämd ikväll, vet inte riktigt varför. Men därför ska jag ligga i soffan och äta mögelost och mysa med mig själv, istället för att dansa järnet i stan.
På stans kebabställe. Ett gäng killar i 15-årsåldern kommer in och ska beställa.
Kille: Jag tar en kebabtallrik tack. Fast utan sånt där. *pekar på något bakom disken*
Kebabgubbe: Pepperoni?
Kille: Nej, det där andra…
Kebabgubbe: Lök?
Kille: Ja.
Alltså, dagens ungdom… Jag ska inte påstå att jag är särskilt duktig på att laga mat, men var tusan är världen på väg när folk inte ens vet vad en lök är?
Just nu ligger Hanna i min säng och sover, och det tycker jag är en så jääääkla mysig tanke. Även om det inte var världens enklaste sak att slita sig i morse och springa till jobbet.
På pendeln såg jag en tjej som sög på en påse nötcreme. Jävlar vad hon sög på den påsen! Som om hon inte sett mat på fjorton dar. När hon var klar stoppade hon ner påsen i fickan. Det såg så sjukt äckligt ut, nötcreme till frukost… Hon borde skämmas. Tacka vet jag en röd rallybil och några löständer, som från den godispåse jag åt frukost.
Just nu sitter jag här och är… Ja alltså, jag är så sinnessjukt trött att mänskligheten aldrig sett dess like. Allt går i ultrarapid, det känns som jag lever i bullet-time. Det har varit såhär två-tre mornar på raken nu, vilket har fått flera vänner att tro att jag kanske håller på att bli sjuk. Men jag har nog aldrig känt mig såhär frisk förut.
Det är märkligt, i ett års tid har jag sagt att jag är sjuk medan andra sagt att jag är frisk. Och nu säger alla att jag är sjuk, medan jag säger att jag är frisk. Sånt händer bara in Soviet Russia, typ. Men det känns underbart.
Åttonde lektionen.
Jag kan inte förstå att det är så sinnessjukt mycket folk där! Säkert 60 pers eller nåt, som alla delar på ett halvt café. Det gör så att varje par har ungefär en kvadratmeter att dansa på. Ris till arrangörerna som bryr sig mer om pengar än om att alla deltagare ska få en bra upplevelse. När jag eller min partner dansat in i något annat par för tjugonde gången var jag rätt grinig. Jag tror jag sa ”det är så sjukt ont om plats” till alla tjejer där. Dels för att jag kände så, och dels för att det var allt small talk jag kunde komma på.
Förresten. Jag fick dansa med den hemska människan med jättebenen från förra lektionen, fast som tur var så blev det ett ganska kort pass denna gång. Ibland gör man nämligen bara några steg innan man byter partner. Så jag kom ur det hela med knäna/skrevet i behåll.
Framåt slutet av lektionen så drog de upp tempot igen, och då fick man verkligen upp ett flås. När jag gick därifrån var jag dyngsur, mer eller mindre. Dyngsur, men övertygad om att jag var bäst i Sverige på Lindy hop.
Dans-Werner är tillbaka, redo att sätta skräck i Stockholms innerstad.
Jag vet inte vad som har hänt. Antingen är det verkligen Lindy hop-säsong just nu, eller så har varenda människa läst mina senaste inlägg om dansen. För den här gången var det ungefär tre, fyra gånger fler människor. Och det gick nästan tre tjejer per kille. Helt sjukt, de slogs om att få dansa med någon grabb!
Jag märkte att jag var den enda som hade dansat förut, och det var en skön känsla. Vilket självförtroende jag hade efter ett tag! ”Nu ska vi öka takten lite, hehe” sa ledarna, och satte på den snabbaste låt de hade. Inget par utom mitt klarade av att hänga med.
Men som sagt, inte en käft där som man kände igen. Men det fanns ju ett gäng nya sköningar där, det får man säga. En tjej t.ex. Jättelång, säkert 190cm, och dansade med ett konstant jättesmajl. Hon hade så långa ben att våra knän stötte i varann hela tiden, och hon kändes rent generellt som Långben som hon klampade omkring. Det sägs ju att man dansar som man har sex. Om det stämmer så är hon en sån som ålar runt, sliter och drar, porrfilmsstönar och är överdrivet hårdhänt. Usch, jag vill inte ens tänka på det.
Men annars så… Daniel approves!
Hej! Jag heter Daniel och denna afton spenderar jag med att äta nachos och slötitta på ”Stjärnorna på Slottet”. Jag tycker att det är ett hemskt program, men det finns helt enkelt inte bättre.
Jag bifogar här en idolbild Ni kan sätta upp på Eder vägg, företrädesvis över sängen eller på annan lättillgänglig plats när lusten faller på. Väl mött!
/Eder Daniel
Dagens lunch består av en omsorgsfullt micrad Gorby-pirog serverad på en bädd av dess eget omslagspapper. Efter denna frestelse erbjuds en Wasa Sandwich av märket ”Skogens Skatt” som dessert, ett ypperligt sätt att låta alla smaklökar fröjdas. Till detta avnjuts en perfekt kyld Coca-Cola av vår allra finaste sort, lagrad sedan April -08.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27