I torsdags gick kvällen i spontanitetens tecken. Varma mackor, Ghost world och väldigt mycket prat. Väldigt mycket. Sen blev det smutteri, bland annat på kaffe.

I natt drömde jag skumma saker som vanligt. Jag hade blivit bjuden hem till min kompis Robert, då han fyllde år. Det var typ han, jag, några få killar, och mängder med tjejer. Men det märkliga var att ALLA (inkl jag) hade rödvita jackor. Olika mönster förstås, men rödvita jackor likförbaskat. Hursomhelst hade jag fattat tyckte för någon tös där, men hon gillade inte mig. Rätt intressant att jag inte ens är populär i mina egna drömmar. 😀

Alla skulle ut och leka i det höga gräset på Roberts bakgård av outforskade anledningar, så när vi sedan skulle hem så var min jacka spårlöst försvunnen. Jag minns att jag letade igenom gräset både en och två och tretton gånger, men det visade sig att någon av de berusade tjejerna som gick innan mig hade tagit fel.

Jag fick ringa mormor mitt i natten och låna hennes nyckel.

Det känns lite bättre nu. Det är ingen fara med mig egentligen. Men ibland har man svackor, och man kan inte ljuga för sig själv och andra genom att vänta tills det blir bättre, när man egentligen mår dåligt. Hur som helst, skitsamma. 🙂

Igår fyllde en vän och kollega 25 år! Så jag och några andra vänner och kollegor skulle uppvakta honom. Fest på en krog någonstans i Hammarby sjöstad var det sagt, och innan det förfest hos Vän och kollega 1. Så jag begav mig dit, en kvart för tidigt vilket inte brukar vara ovanligt när det gäller mig. Visserligen hade jag gått fel några gånger innan jag hittade bostaden. Jag var först, så jag och Vän och kollega 1 chillade lite och snackade om lite allt möjligt samtidigt som vi tittade på kulturverket ”Tillbaka till framtiden 3”. Jag tror det var trean iaf.

Efter en stund kom Vän och kollega 2. Då hade jag suttit där i en timme, men det kändes som mindre. Musiken slogs på och mera diskussioner om allt möjligt florerade. Efter ytterligare en tid kom Vän och kollega 3 och Vän och kollega 4. De hade med sig hamburgare som de som var hungriga snabbt förtärde. Själv hade jag redan käkat en El Maco grande-meny på donken. Jag hade hinkat i mig mina två Smirnoff Ice (från finlandsbåten) och min Bacardi breezer vattenmelon (som mamma köpt när jag fyllde år typ), så jag tänkte att det var dags att sälja sin ungdomliga stjärt för någon grogg eller så, och det var inga problem. En redig screwdriver gick ned, och efter det några shottar Ouzo. Jag menar, lakritsshots hade ju gjort tricket för mig tidigare, och det visade sig gå rätt bra den här gången också.

Vid elvatiden (jag hade tjatat om att det var dags att gå i ungefär en och en halv timme) begav vi oss ut i vintermörkret. Den nödvändiga provianten i form av pet-flaskor med tequila och bananlikör var givetvis med. Jag och Vän och kollega 1 fick syn på en tös som bytte tröja på en busshållplats, och vi undrade varför. Lite åsikter utbyttes tills Vän och kollega 2 kom och bad om ursäkt för oss. På tunnelbanan in mot stan träffade vi en tjej. 30 bast var hon, och var påväg till Medusa, kanske för att hitta lite penis. Vem vet? Grabbarna grus flög på henne som juckande terriers, och kort därefter hade Vän och kollega 2 bestämt sig för att dra till Medusa istället för att fira 25-åringen (som vid det här laget undrade var i helskotta vi hade tagit vägen).

Vi missade stationen och gick istället upp vid Slussen. Där möttes några av oss av några trevliga väktare som konfiskerade några av våra pet-flaskor. Jag fick dock behålla min; troligen för att jag ser så svärmorsdrömmig ut. Eller något. De kvarvarande tre grabbar grus flög upp utanför spärrarna och begick illdåd nummer två. Offentlig urinering. Nu är inte jag guds bästa barn i alla sammanhang, men här var jag ganska lugn ändå. Jag stod och tittade på nåt annat.

När vi kom ner igen var planen att åka till Gullmarsplan, för att därifrån ta tvärbanan till rätt ställe. Det var nu det började bli riktigt illa. Vi sjöng ”Eloise” av Arvingarna på högsta volym, allt för de övriga passagerarnas trivsel. Vän och kollega 3 började packa upp den present som vi skulle ge till 25-åringen. 25 stycken kinderägg. Han började mumsa i sig ett efter ett. Vissa gav han bort till andra passagerare, och vissa fick vackert flyga genom luften. Ett ägg träffade en ung herre med utländskt påbrå. Han blev mindre glad, och kastade tillbaka det stenhårt. Tyvärr missade han och träffade en tjej i huvudet.

Passagerare: Ey! Varför kastar du kinderägg för?
Vän och kollega 3: Jag trodde du ville ha ett! Vem blir arg av ett kinderägg?
Passagerare: Jag vill för fan inte ha nåt!
Vän och kollega 3: Nähä, det kunde inte jag veta heller.
Passagerare: Du sitter kvar!
Vän och kollega 3: Haha, ja. Vad kan jag annars göra liksom?

Sen gick han därifrån. Jag och mina vänner och kollegor skrattade vidare. Jag minns inte riktigt vad som hände, men plötsligt skulle alla hem. Vi hade precis passerat T-Centralen, så jag gick av och åkte med tunnelbanan tillbaka. Sen tog jag nattbussen hem, fyllekäkade en kebabtallrik och somnade sedan som ett barn. Idag vaknade jag helt utan huvudvärk eller liknande. Var nog den som var mest nykter. Trevlig kväll allt som allt. Mina beklaganden till 25-åringen dock.

Det blev en fortsättning på gårdagens äventyr. Alldeles nyss faktiskt.

Sitter i godan ro och spelar WoW. Hör hur någon bultar på dörren. Jag går dit och tittar i kikhålet, denna underbara uppfinning. Där ser jag samma gubbe som igår, han är kanske 40-45 år. Idag har han byxor på sig, men berusad är han fortfarande. Han fortsätter bulta. ”Jag orkar inte…” tänker jag för mig själv, och tar min morgonrocksbeklädda lekamen tillbaka till datorn. Han fortsätter bulta. Jag går tillbaka. Han fortsätter bulta.

Jag suckar för mig själv, slår sedan hårt i dörren så han rycker till där ute. ”Försvinn!” skriker jag, ”du bor inte här”. Han svarar inte, utan står svajande kvar. Då öppnas en dörr på andra sidan av trapphuset, och en man säger åt fyllot att han ska gå hem och lägga sig.

Man: Gå in nu, simma lugnt!
Fyllo: Ja… Visste du att de har en hund där inne? *pekar mot min dörr*
Man: Näe, det har jag inte sett. Men det är möjligt. Simma lugnt nu!
Fyllo: Jovisst… ”Försvinn” skäller den…
Man: Ja… Simma lugnt nu!

Efter det gick han in, och jag kan inte annat än fundera över vilka gemensamma nämnare jag och en hund har. Nåja. Ett besök till och polisen får komma och hälsa på. Antingen är gubben handikappad på nåt sätt, eller så mår han väldigt dåligt just nu och måste ta till flaskan varje dag. Men hursomhelst vill jag vara ifred från annat än söta töser.

Jag är sjuk, och det är inte roligt alls. Det kom i söndags, fick 39 graders feber och låg och vred mig med feberdrömmar om WoW. Inte kul. Sen har det varit så hela veckan, symptomen har varvats av varann. Just nu hettar det lite i pannan och rethostan är förjävlig.

Men men, det är säkert bättre på måndag så jag kan jobba igen.

Rolig episod nyss förresten. Det ringde på dörren, ca 01.05 var klockan. Jag tittar i kikhålet och där står en fruktansvärt berusad man med tröja, jacka, halsduk, strumpor och skor. Men inga byxor. Jag öppnar inte, av ganska naturliga anledningar. Först ringer han på hos mig. Sen ringer han på hos min granne bredvid. Sen ringer han på mitt emot i trapphuset. Sen ringer han på hos mig igen.

Jag ringer 114 14, möts via telesvar att jag ska ringa 112 om det är nåt akut. Rädd blev jag inte, dörren är ju låst. Men jag tänkte sova inom en inte alltför avlägsen framtid, så innan dess bör den mannen avlägsnats. Han går upp för trapporna, till våningen ovanför. Jag lägger ned mobilen. Han kommer ner igen, sätter sig på huk framför en dörr och fipplar med sina nycklar. Då kommer någon yrvaken granne ner och hjälper honom hitta rätt nyckel. Hon säger åt honom att låsa om sig, han går in och gör som hon sagt. Hon går upp igen. The end.

I fredags var det ännu ett sånt där bra festtillfälle med kollegorna. Resultatet? Tja… 🙁

http://www.youtube.com/watch?v=R035EbkfUq8&eurl

Disclaimer: Jag beter mig som en fjortis och det skäms jag för. Filmen är inte menad som något annat än underhållning. Det är inte tufft att vara full. Stay in school, kids!

Liten episod nyss.

Sitter och surfar i godan ro. Plötsligt markeras hela sidan när man klickar. Försöker man byta sida öppnas en ny flik istället. Trycker man på escape kommer startmenyn upp, och trycker man på startmenyknappen händer ingenting. Jag fattar ingenting. Märker då att en brödsmula har fastnat i tangentbordet så CTRL ständigt är nedtryckt.

… Okej, jag har inte så mycket att skriva om.

Om alla stockholmare med månadskort åkte lika mycket kollektivt som jag gjorde i fredags så skulle SL gå i konkurs.

Efter jobbet, när helgen precis blivit ett faktum, var det sagt att jag, Patrick och Isberg skulle ut på krogen. Men först skulle vi alla göra andra saker. Isberg skulle på en annan fest, Patrick skulle förfesta hemma med sin tjej, och jag skulle träffa pappa. Men eftersom jobbet slutade tidigare så hade jag först inget att göra. Jag hängde då med dem hem en stund först för att slå ihjäl lite tid.

Sen åkte jag till Odenplan och åt på restaurang med pappa och farmor. Det var jag, far min, farmor, Per-Olov, min faster Margareta, och hennes kompis Ninni. Mucho trevligt. Var någon slags buffé av outforskad karaktär, men sjukt gott! Oxfilé, fläskfilé, kycklingfilé. Råstekt potatis, bakad potatis, potatisgratäng. Champinjonsås, pepparsås, bearnaisesås. Inget skit, utan hög kvalitet och en kock som skar upp allting åt en. Allt för 149 kronor! Nu låter det som den sliskigaste av reklamer, men jag menar… Fan, om jag bodde på Odengatan skulle jag käka där varje kväll.

Grejen med middagen var lite den att jag skulle uppvaktas i efterskott, har ju precis fyllt år. Av pappa fick jag pengar till en dammsugare, men farmor är lite rolig med presenter. Hon fyller i princip en bärkasse med småsaker hon tycker verkar kul. Så jag fick en tavla, en värmeljuslykta, ett påslakan, ett hemmagjort kort, en ask noblesse och ett paket tutti frutti. Det sistnämnda för att hon såg det i en affär och tänkte på farsgubben min. Ja, det stämmer. Han var med i det för länge sedan. Programserien som senare skulle kulförklaras som det sämsta påfundet genom tiderna. Men det roligaste var hursomhelst tavlan, det var en inramad blyertsskiss av ingen mindre än Elis Werner, min farfars far. Han var arkitekt, och bilden föreställer någon gränd i frankrike. Ca 100 år gammal är den, så om jag skulle bli sådär sentimental folk alltid blir i filmer så skulle jag kunna säga att man absolut känner historiens vingslag. Men jag är ju inte särskilt sentimental av mig, så jag säger ”diddladoddeli” istället.

Efter det ringde jag Patrick, han och tösen satt på McDonalds. Ingen var hemma, så jag kunde inte lägga grejerna där. Det var bara att åka hem, och passa på att inmundiga en Smirnoff ice, duscha och byta om till skjorta, slips och snedlugg kvällen till ära. Rätt hett om jag får säga det själv.

Sen bar det väg in till stan igen. Jag ringde Patrick för att ta reda på var de var och hur jag skulle ta mig dit, men han svarade genom att kräkas i luren i fem minuter. Ät inte på McDonalds i… Ja, var de nu var. Ät inte på McDonalds överhuvudtaget. Jag gick till stället, Claras (där jag några år tidigare gjort bort mig när jag raggade på Malin, kan tilläggas)… Yeeesh. ENORM kö. Jag hade inte ens sett så mycket folk på vykort förut. Patrick och tösen ville inte dra vidare då de precis kommit in, så… Ja. Hemgång.

Fredagens strapatser:

-> Till stan
<- Till Patrick och Isberg
-> Till stan
<- Hem och duscha
-> Till stan
<- Hem och sova

Det har hänt en sak förresten. Vet dock inte vad jag ska säga än, det är lagen om alltings jävlighet har jag fått för mig. Om jag skriver något så är jag för på, och om jag inte gör det så verkar jag ointresserad. Så jag säger helt enkelt som jag känner: Jag tycker att det verkar väldigt lovande. Och det gör mig glad inombords. Så får vi se vad som händer. 🙂