Kategori

Tankar

Kategori

Sånt där som ockuperar ens ack så sjuka sinne.

Det var lite problem med bloggen häromdagen. Helt plötsligt gick det inte att visa drop down-menyerna här ovanför. Hur jag än gjorde så vägrade de komma fram. Jag blev extremt grinig, och tappade helt lusten att blogga något mer. Väldigt märkligt, och ganska tragiskt, hur något så litet kan få mig helt omotiverad för all framtid. Men skit i det. När den värsta krisen gått över så kröp jag till korset. Lade om hela designen från grunden, och sen fungerade det. Snart var livslusten tillbaka.

Eh, ja. Det jag skulle komma till var att jag tidigare hade en omröstning om vad jag ska berätta om, men denna försvann i och med designomläggningen. Hursomhelst, det fanns fyra alternativ. När jag först såg min egen penis, när jag kissade i en fantaflaska, när jag bet mig själv i armen, eller när jag trädde en kondom över huvudet. Det förstnämnda vann. Så here goes.

Jag var liten, kanske tre år. Satt i badet med mamma sittandes på en stol bredvid. Plötsligt fick jag syn på den. Saken mellan mina ben. Vad tusan var det för något? Jag vände mig då frågande till mamma och sa: ”E den gejen heter? Snabel?”

Jag behöver inte säga mer. Detta blir jag fortfarande retad för av min familj. Det är ingen preskriptionstid på sånt, brukar vi säga. Hemskt.

Alex Schulman skriver idag i sin blogg på 1000apor:

Jag var på ICA, stod i kön till charkdisken. En fetlagd, medelålders man i kostym stod framför mig och instruerade kvinnan i disken hur hon skulle skära salamin. Hon placerade sedan korven på vågen och såg plötsligt lite osäker ut. Svävade med handen över siffrorna. ”Det är första gången för mig”, sa hon och log urskuldrande. ”Jaså, första gången? Det kan vara lite smärtsamt första gången, men sen tar det sig, ska du se”, sa mannen och skrockade.

Kvinnan tittade upp, alldeles förbluffad över vad mannen just sagt. Så tittade hon ner igen och slog in rätt pris. Hade jag varit stor och stark hade jag tryckt upp honom mot en vägg eller något. Men jag sa ingenting. Inte kvinnan heller. Hon överlämnade korven och mannen gick.

Jag vet inte… Är jag hemskt mansgrisig om jag inte tycker det var så farligt? Okej, det var ett dåligt och rätt opassande skämt. Men trycka upp honom mot en vägg? Vad skulle han ha gjort, spöat upp gubben för att han försökte vara rolig på ett smågrisigt sätt? Ska kvinnan nu polisanmäla saken och gråta ut i media? Fan, lugna ner er ett par hekto, kära vänner av politisk korrekthet. Jag har pratat med kunder, både kvinnor och män, som försökt att göra sig lustiga på ungefär samma sätt. Och seriöst… Vem bryr sig?

Men så är jag också expert på ”That’s what she said”-skämt, så det kanske bara är jag som inte tycker att det var århundratets skandal? Jag hade garanterat tänkt samma tanke som gubben, även om jag haft vett nog att inte säga det rakt ut.

Det har ju blivit ett jäkla liv om det här med de ungerska gässen som plockas på dun medan de fortfarande lever. Jag brukar inte skriva debatterande eller reflekterande inlägg på det här viset, men här finns det en lite annan aspekt av det hela som många förbiser. De svenska inköparna av dun menar att det tveklöst är bättre att djuren slaktas direkt än att de plockas på dun och sedan släpps lösa igen (för att åter igen plockas när dunet växt ut), och ska nu se över sina rutiner om så inte är fallet.

Självklart är det jättehemskt att djuren plågas, och det borde inte vara så. Men jag kan ändå inte undgå att fundera lite. Vilket är egentligen värst? Att gässen föds upp för att direkt slaktas och plockas på dun, eller att de får pinas med jämna mellanrum men däremellan leva?

Om vi nu ska jämföra lite… Vad hade NI valt? Att få en slaktmask över ansiktet och en bult i pannan, eller att bli påsatt i stjärten av en man framför en kamera med jämna mellanrum? Ni som eventuellt skulle tycka om det sistnämnda kan ju ersätta det med valfri annan hemskhet.

Det här är min vän Debbies blogg. Här skriver hon om allt hon tycker om. Bland annat tycker hon om nånting som heter ”body butter”. Jag kan inte hjälpa att undra vad faan det egentligen är. Body butter liksom. Kroppssmör. Det låter inte som nånting jag vill ha något som helst att göra med. Kroppssmör… Låter som… Nej.

”Han lapade duktigt i sig hennes välsmakande kroppssmör”. Hmm. Material till nästa sexnovell kanske?

Ett förtydligande: Jag skrev inte det senaste inlägget för informera Sveriges befolkning om att jag kissar på sitsen. Nej nej. Och även om så vore fallet så hade det helt klart varit en taktisk miss att berätta det här. Men så är det alltså inte. Tvärt om, jag klarar alla toalettbesök galant. Jag träffar porslinet mellan vattnet och sitsen varje gång. I vissa kretsar anser man t.o.m att jag borde få någon form av medalj. ”Vardagshjälte” har varit ordet på mångas läppar, men jag vet inte det jag. Man är ju rätt blygsam.

Men det är ångesten jag pratar om. Ångesten! Jag förväntar mig stående ovationer och kanske någon puss på kinden i framtiden. Tack för ordet.

Graviditeter. Barnafödande. Ett femhundratal veckors menstruationer. Gynekologbesök. Ni kvinnor har det egentligen rätt bra. Det tror ni inte, nej? Men så är det nämligen. Jag tänkte här avslöja den mest dolda hemlighet vi män har. Jag tänkte berätta om den enorma psykiska press vi ständigt lever i. Många män kommer att sätta ett pris på mitt huvud, det är jag medveten om. Men det är dags att sanningen kommer fram. Håll i er, för nu kommer många världsbilder att krossas.

Vet ni, egentligen, hur svårt det är att tvingas kissa och träffa mellan vattnet och sitsen? Luke Skywalkers träff av Dödsstjärnans värmeutblås var enklare, och vi män (utom just Luke då) har generellt varken Kraften eller någon målsökardator att förlita oss på. Träffar man vattnet så låter det högt, och då vet eventuella ninjor i närheten direkt var man befinner sig. Träffar man sitsen så… Ja, då är det game over helt enkelt. Man har inte många centimeter till godo. Varje toalettbesök är oerhört ångestfyllt.

Vad säger ni nu då, kvinnor? Va?! Ångrar ni inte alla år av förtryck och fabricerat martyrskap? Skäms ni inte?


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27